Sorg över att barnen blir stora

Och jag blir ledsen när jag läser ditt inlägg. 
Jag förstår ju att du gått igenom något svårt. Det har jag också. Och jag beklagar verkligen!

Men att skriva som du gör känns som att förminska och ogiltigförklara någon annans känslor!
Inte nog med att denna människa mår dåligt, nej, hen ska också skämmas över det. 
För enligt dig är hens känslor fel och inte värda att ta på allvar. 

Att känna sorg och tomhet i takt med att barnen växer upp och inte har samma behov av dig som mamma/pappa är inget konstigt eller fel. Det innebär inte att du inte känner stolthet och glädje över dina barn och de personer de utvecklas till. 

ALLA har rätt till sina känslor! Och dina känslor är inte mer legitima än andras.

Jag förstår att du inte menar något illa.
Men försök att se bortom din egen sorg och smärta, och förstå att andras sorg kan vara lika berättigad som din. Även om den ser annorlunda ut.