Min hund har kanske cancer. Vad väntas?

Vart sitter knölarna?

Min hund fick aggressiv testikelcancer, operades och sedan blev han frisk, han behövde inga cellgifter

Allt gick på försäkringen men vi fick betala 6000 kr själv...men det var det värt    

Min hund hade tumörer runt anus som växte, vi gick till veterinären som sa att hon och han(vu träffa två) aldrig sett några liknande tumörer. Men vi hade två olika alternativ operera bort dem och vänta o se tom de återkommer plus ge han cellgifter eftersom de trodde att han även hade de invärtes och den operationen skulle kosts oss 15.000:- plus den smärta vovven skulle få genomlida med cellgifter samt så visste vi inte om de skulle komma tillbaka skulle vi få betala en ny op för samma kostnad plus låta hunden må dåligt eller alternativ två låta ta bort hunden så han slapp lida genom detta när det ej fanns goda chanser för han att klara detta utan vidare krämpor.. Veterinären rekommenderade alternativ två vilket vi oxå gjorde då vi inte ville låta våran 8 månaders bebis lida och må dåligt länge länge..
Jag hoppas du får bra besked och att din vove klarar detta!

över hela kroppen, många små, men vissa större. mest på ryggen och nacken. 

har en bra försäkring, som täcker det mesta, men ifall det inte gör det, så kan det lätt bli dyrt. hoppas verkligen detta går på försäkringen så man inte har det problemet som måste lösas också.

härligt att höra att hunden blev frisk!är så svårt att veta vad man ska göra. självklart vill man ha kvar sin älskling, men kanske inte till vilket pris som helst. att se sin hund lida är det sista man. var hunden bara 8 månader? det är ju ingenting... min hund är i alla fall 7år snart. usch, cellgifter låter så läskigt, speciellt på en hund!

 

Min tik har samma, små och några lite större bölder på rygg och även fram över öronen. Det började med en vad jag trodde var fettknöl för några år sedan och sedan tillkom en. Nu har hon även en del små varianter.

Då canceralternativet inte varit något roligt att få reda på har jag helt enkelt blundat för problemet. Hon äter bra, promenerar med som vanligt samt leker även med de övriga hundarna - och är dessutom elva år gammal så jag är nöjd så länge hon hänger med

Håller tummarna för att det din hund fått är ofarligt, det är vad jag vill att min egna har med!

Det finns nog ingen som kan ge dig ett svar som är 100%. Mitt råd är att du tänker efter vad du tycker att din hund ska behöva gå igenom. Att hunden ska må dåligt för att vi människor är egoiser och vill hålla kvar dom så länge det bara går, tycker jag är fel. Hunden har gett dig 7 år av glädje, ska den belönas med smärta och illamående?

Det kan ju hända att veterinären har ett lindrigt "knep" att få din hund frisk. Då ska du naturligtvis ta det!

Jag hoppas att din hund inte har cancer och att den snart blir frisk igen!    

min hund mår också bra i övrigt. därför jag egentligen inte var orolig, tills jag ringde vet... operation är jag nästan inställd på. det är hur det bli efter, om det ska in med starka mediciner eller cellgifter. är så okunnig om sånt.
har haft djur förut, dock ingen hund, som jag har fått ta beslut om man ska fortsätta kämpa eller avliva. då har veterinärernas åsikt spelat stor roll, eftersom de ofta har koll på vad som kan hända.

vill de ska ringa så fort som möjligt och säga att det bara var lite ofarliga fettknölar eller talggrejer som är helt ofarliga.

fick frågan idag av familjen hur mycket jag är beredd att lägga ut om det inte går på försäkringen. är så svårt! hur tänker andra hundägare?
ska min hund ha ett fast pris eller spelar det ingen roll? har ett barn sedan innan och nr två som kommer närsomhelst, så min hundbebis är egentligen inte prio ett, utan kommer på tredje plats, men jag vill ju ge honom en ärlig chans! 7år tycker jag är så lite, rasen kan ofta bli det dubbla...
 

Min rottishane fick cancer när han var 3,5 år. Det började med att han haltade och vi åkte iväg till veterinären. Cancer var inte det första som veterinären tänkte på precis, och inte vi heller. Efter dundermedicinering och olika träningsåtgärder (som inte fungerade) i fyra veckor så kände jag den, knölen på bogen. Prover tog direkt, men då han var en sådan stor rottis så klarade inte röntgen av att se allt och provet togs inte djupt nog. Efter ett nytt försök med provtagningen så visade det på cancer, men inte en elak. Han fick ännu starkare medicin, för hästar, vi gav honom morfinsprutor hemma mot värken. Över en helg blev han ännu sämre och vi fick en akuttid nere på Strömsholm. Där lyckades de röntga honom ordentligt och de såg att tumören hade börjat på insidan av bröstkorgen, spridit sig igenom tre-fyra revben och vidare ut mot bogen, därav haltningen. Tumören hade även spridit sig som en "dottertumör" fram på halsen (inget man kände än dock). Proverna visade ff inget om att den var elakartad - men det visade fel, det spred sej explosionsartat. Veterinären kunde inte lova att han blev frisk, han skulle förlora minst tre revben och få äta mediciner i hela sitt liv. Veterinären visste heller inte om det möjligen hade spridit sej i skelettet, iom att det hade växt igenom revbenen. Han fick komma hem på måndagkväll, på tisdag bad jag min dåvarande sambo att ring veterinären och få en tid för insomning - det var så hemskt att se honom hur han led. Vi fick tid en torsdag - mitt absolut svåraste beslut någonsin. Jag kan ångra mej än idag, men bara för min egen skull för att jag ska må bättre - för jag vet att det inte hade varit ett väldigt liv för honom. Totalt tog det sju veckor, sedan var han borta. Tre veckor om man räknar från dess att vi misstänkte cancer. Vi hade precis tagit bort dubbelliversättningen på försäkringen. Så taket som var på 50 000 kr fick försäkringsbolaget punga ut med samt att det kostade oss 15 000 extra ur egen ficka. Jag håller tummarna för dej att allt går bra och att din hund inte blir allt för dålig. I september är det 4 år sedan vi tog bort honom, men jag saknar honom fortfarande.

Min hund har lymfom-cancer och går på cellgifter och är på god väg att bli frisk.

Jag bloggar om det på http://exxas.wordpress.com

 

 

Hur gick det för er?

Nu idag var jag hos veterinären och han frågade om knölarna men tog dock inga prover, ser det som ett gott tecken

Kikade in på bloggen lite :) fin hund! Sorgligt att läsa. Hoppas det blir bättre!
Proven som togs på knölarna visade inget. Det var inte cancer, inget farligt än, men om knölarna blev större så skulle vi kolla upp det igen. Nu har de krympt. Så vet inte var de kan vara, men de är fortfarande kvar. Gillar inte att det inte gick att säga vad det var, kan ju blir cancer eller liknande. Han har alltid haft känslig hud, svamp under tassarna och även vitiligo eller vad de heter på nosen. Plus massor med annat, så är alltid orolig. Vågar väl andas ut lite, men hoppas inte knölarna blir större igen. Det värsta som finns är ju när ens bebis är sjuk och inte mår bra.

Ok, bra att det inte var någon cancer i alla fall även om det är tråkigt att inte veta vad det är. Låter ju lovande att de krympt också!

Min vovves stora knöl var nästan klämbar, det lossnade päls och såg inte trevligt ut alls men nu syns den inte alls. Det självläkte ihop så fint så, misstänker att det "bara" är någon bråkig talgkörtel (eller vad de nu heter). Snälla saker i alla fall

Min ena hund har en massa fettknölar som kommer och går. Veterinären har tagit prover på flera stycken och det har hittills bara visat på fett, så jag håller tummarna och hoppas att hon hinner dö av ålder innan hon får något värre.

Min andra hund har opererat bort livmodern pga en knöl (förmodad cancer) och ett par månader senare fick hon operera bort ett antal juvertumörer, men ingen efterbehandling. Det är ett år sedan nu och hon mår bra. 

Har tikar större risk att få cancer än hanar?