Anonym (,,,) skrev 2020-04-17 12:39:59 följande:
Mina tankar om att stanna har varit att vi inte varit ihop så länge då, vi hade precis pratat om seriösa saker och hans reaktion var rädsla och ville inte förlora en av hans nära vänner som då blev upprörd. Han säger att han inte menade det och formulerade det han skrev på ett väldigt dåligt sätt.
Allt vi gått igenom efter det (de hade knappt kontakt innan och ingen efteråt) visar på att han vill vara med mig, vi hade tagit stora steg framåt och planerade framtiden ihop med barn osv. Sedan jag fick reda på detta "misstag" har han även gått med på alla mina krav (skriva till henne igen och stänga den dörren för gott, total öppenhet och kommunikation samt verkligen visa att jag är nr 1).
Tanken på att gå var förstås omedelbar när jag fick reda på det, men jag är en person som gärna vill förstå varför. Så vi har pratat, och pratat, och pratat... Det går förstås upp och ner vad jag vill göra, gå eller stanna. Ena stunden kan jag tycka att det bara var jävligt korkat gjort att skriva så till ett ex och att det inte betydde något. Andra stunden tänker jag hur han ens kunde komma på tanken att skriva så om det faktiskt inte låg något bakom.
Jobbiga tankar...
Jo, det där kallas för naivitet (been there done that)
Grejen är såhär, hela det resonemanget (försöka förstå folks korkade val) bygger på att folk alltid är ärliga när de ska förklara varför de gjorde nåt så urbota korkat. Och min erfarenhet är att folk sällan är ärliga när de ska förklara varför de gjorde nåt korkat för de vet ju att det var jävligt korkat och om de säger sanningen så är risken stor att du ber dem dra åt helvete och de vill de ju inte såklart. Så istället hittar de på en massa löjliga ursäkter och bortförklaringar som du sen ska försöka göra något vettigt av vilket såklart inte går för det du hör stämmer inte riktigt. Och så hamnar ni i en bisarr karusell där du ska försöka förstå skitsnacket och få det att låta vettigt...och så går det runt runt och runt. Väldigt tärande och destruktivt.
En gång i tiden var jag precis lika naiv och tänkte precis som du... men herregud, allt går ju att lösa med ärligt kommunikation, kärlek och välvilja?. Men sen insåg jag att folk är ju inte alltid ärliga, speciellt inte när de klantat sig rejält. Och finns det ingen ärlighet så blir ju allt pratande ganska meningslöst.