Ni mammor som har haft missnöjda bebisar, har det blivit bättre när dem kom till 6 månaden och uppåt?

Ont i magen?

Min tvåa stämmer in på pricken på din bebis både med humöret och sömnen. Han blev till sig först när jag började äta mjölkfri kost när han var 4.5 månad.

Min fyra stämmer också in väldigt bra på din bebis, hon var inte allergisk/känslig mot något jag åt utan hade förmodligen problem av alla sina kräkningar. När hon slutade kräkas precis hela tiden vid 5-6 månader blev det bättre. Det var en klar skillnad för innan kräktes hon jämt, i alla situationer men sen växte något till sig och hon slutade kräkas om man höll henne försiktigt upprätt om hon inte var precis nyammad. Hon kräktes så klart på mage på golvet eller om man klämde på magen eller så men inte i alla lägen och då fick väl något vila för då började hon helt plötsligt funka i båda sömn och daghumör.

Så är han så missnöjd skulle jag faktiskt börja fundera kring överkänslighet och om han kräks kaskader även reflux. Jag är rätt säker på att fyran hade reflux men eftersom hon gick upp i vikt så kollades det aldrig upp.

Hej TS!

Jag hade ett minst sagt missnöjt barn. Googlar man high need bebies eller fussy baby så hittar man en finfin beskrivning av min bebis. Det var oerhört uttröttande för både mig och barnets pappa. Hennes missnöje över livet i stort (det var så det kändes) minskade i takt med varje steg i hennes utveckling. När hon lärde sig krypa, runt 5.5  månader lättade det rätt mycket. Jag upplevde henne  mindre frustrerad. Sen gick det undan. Runt 1 år var hon helt fantastisk att göra med. Sen märker man fortfarande av hennes frustration i perioder av utveckling. Hon håller inte direkt inne med vad hon känner om  man säger så Men numera har jag att göra med en helt underbar 3-åring!

Instämmer med skruttelito. Min dotter var också missnöjd men har blivit nöjdare när hon lär sig saker eftersom att missnöjet kommer från frustration att inte kunna göra det hon vill. Det var riktigt jobbigt när hon var 3 månader för då var hon konstant arg över att inte kunna ta sig fram vilket minskade vid 4 månader när hon lärde sig att "hoppa" fram och minskade ytterligare en månad senare när hon lärde sig krypa. Fast då fanns det ju nya saker att bli arg över men just det där att kunna ta sig fram var det som gjorde henne argast. När hon var 2,5 år så kom hon ur trotsåldern och efter det så har hon varit en helt annan person. Fortfarande vild och envis men nu är hon superglad och harmonisk också. Och att jag skriver att hon kom ut trotsåldern är för att vi inte alls märkte när hon kom in i den...

Hej!

Åh vad jag känner igen mig i din berättelse!

Min första son hade kolik, provade allt för att han skulle bli mer nöjd! "kolikgunga", sempers magdroppar, mjölkfri kost, bärsele, ja, det mesta,  Men utan resultat! Missnöjd väldigt ofta. De vi umgicks med hade bebisar som var nöjda och kunde ligga och leka i babygymet hur länge som helst... Själv blev man sittandes/bärandes under fikor osv. Blev avundsjuk på alla andra... När han var 1,5 år fick han diagnosen mjölkallergi. När vi provade mjölkfri kost när han var bebis gjorde det ingen större skillnad på hans skrik/missnöjdhet. Så skriket berodde inte enbart på det,

Min son har stark vilja än idag, är nu 2 år. Upplevde att han blev mycket mer nöjd när han lärde sig att gå vid 10 månader och kunde gå runt lite själv. Är fortfarande hetsig i sitt humör, är jätte glad när han är glad (för det mesta) men blir jätte arg när han blir arg.

Nu har jag en bebis till på 5 veckor som börjar utveckla kolik, (har troligvis också mjölkallergi då han fick en massa utslag på kroppen som gått över med mjölkfri kost). känner mig ledsen över att han är missnöjd det mesta av sin vakna tid men vet samtidigt att det går över! Gäller bara att stå ut! Det bästa rådet som jag har fått är att ta emot hjälp från vänner/anhöriga! Det är underbart! Jag tänker släppa kravet på mig med helamning och kombinera ersättning och amning, så att våra föräldrar kan passa den lille lite längre stunder!

Håller en tumme för dig att det släpper snart! Det är svårt att tro det, men det går över!  

Äldsta var ett sånt konstant missnöjt barn. Han skrek och gnällde hela tiden och det gick aldrig att lägga honom ifrån sig på en filt eller ett babygym mer än någon minut innan han började gallskrika.  Han var också väldigt främlingsrädd och blev hysterisk om någon annan än jag eller pappan tog honom. Jag vet hur jobbigt det är tyvärr  Jag kunde aldrig duscha om inte min man var hemma eller göra någonting utan att hela tiden bära honom. Han sov bara 20 minuter åt gången på dagarna. Han hade helt klart ont i magen och mycket gaser i magen. Just denna bit blev lättare efter 4 mån ungefär. Vi provade att utesluta mjölkprotein och allt möjligt men kom inte fram till någon orsak till hans magonda. Jag måste tyvärr säga att han var väldigt krävande och missnöjd hela dagarna ända fram till han började åla och krypa vid 8-10 månaders ålder. Då kunde jag sätta ner honom på golvet med lite saker och han var nöjd med det en stund. Han har också haft svårt med nattsömnen, vaknat många gånger och skrikit mycket på nätterna. Fram till han var 1½ sov han aldrig en hel natt och det var sällsynt fram till han var 2 år. Fram till han var 4 år hade han oroliga nätter med uppvak/nattskräck men nu var det längesen han väckte oss en natt (han är snart 5 nu). 

Detta låter väl tyvärr väldigt pessimistiskt för dig TS  Men jag tror min son haft ovanligt mycket bekymmer både med mage och nattsömnen. På de flesta brukar det bli mildare problem som växer bort fortare. 

Jag tror min sons bekymmer har varit dels för att han är en känslig själ som lätt blir ledsen/orolig. Han är väldigt lugn och känslosam även nu vilket såklart är bra! Men sen tror jag han har ärvt sin pappas sömn (pappan var sömngångare länge och haft mycket sömnproblem). Magen var nog kolik av okänd orsak. Det blir lättare och lättare, jag lovar. Det är få barn som skriker väldigt mycket på dagarna under sitt andra halvår så din son kommer säkert att bli nöjdare. 

Här är en till som känner igen sig! Min äldsta son var otroligt missnöjd från start. Vi provade allt inklusive mjölkfri kost men inget hjälpte, och vi vet helt enkelt inte vad missnöjdheten berodde på. Han kunde aldrig ligga själv och vara nöjd, inte ens 5 minuter, och var oftast missnöjd i famnen också. Det var otroligt påfrestande och jag minns tyvärr tillbaka på hans första levnadsår med sorg pga hur det var.

Han har fortsatt vara krävande men det blir på ett helt annat sätt med åldern, det är inte lika påfrestande. Han är nu 3 år och det känns som att han varit i en konstant trotsperiod sedan födseln men numera är det fullt hanterbart! Jag tror absolut att personligheten spelar en stor roll för dessa barn, åtminstone för min son som är mycket tydlig, bestämd och envis med hur han vill ha det. Han har även svårt att hantera att han rent fysiskt inte klarar av att göra sådant som äldre barn och vuxna kan, och blir fortfarande ordentligt frustrerad över sådant.

Nu har vi en liten till hemma som bara är några veckor gammal, och denna gång är jag fullt beredd på att det kan bli samma sak igen. Men jag vet också att det blir bättre  

Jag har också en 6 månaders och tre äldre syskon till babyn. Han skriker aldrig och gnäller över huvudtaget inte, eftersom jag specialiserat mig på att följa hans behov. Min son sitter inte i vagnen alls, ligger inte i babygymet, babysitter maximalt tre-fyra minuter, tycker inte om att åka bil. Vill inte vara själv alls. Vad jag har gjort sedan dag 1 är att acceptera att han är sådan och har detta behov av att bli buren. Jag har flera bärsjalar och bärselar som underlättar min vardag. För det jobbiga Pärla är ju inte att de vill bli burna utan att de reagerar med gnäll o skrik om de INTE blir burna. Mitt tips är alltså att byta strategi. Gå honom till mötes. Bär, bär och bär. Till slut kommer belöningen i form av ett riktigt tryggt och glatt barn.

Tack alla rara för era svar!
Min son har ingen fel med mjölkkosten utan han är bara gnällig och vill komma upp i famn. Han var mycket värre förut, så skälvklart är det ju lite bättre nu, och det är vi tacksam för. Men det är ju fortfarande den här gnälliga perioden som aldrig tar slut
Sedan 2-3 veckor börjar han sova jättedåligt på nätterna, han vaknar varenda timme och vill snutta eller amma!! Det tar kål på oss
Vi tänker på att han är hungrig, men han tar inte ersättning så bra i flaska.. Gröt tycker han om, men det skulle vara skönt o ge honom flaska innan han lägger sig.
Hur ska jag få honom mer mätt?? Han får ju gröt och mat som tillägg, och hans vikt går sakta upp.. Han är rätt liten för sin ålder.
Jag vill bara sova ordentligt på nätterna så att jag har ork och kraft på dagen..

En blå giraff: Pappan har mer hand om två åringen på natten eftersom hon kan också vakna några gånger på natten. Ibland sover hon hela natten, och då låter jag honom sova också eftersom han jobbar och har ett krävande jobb..Men självklart hjälper han till med lillen oxå om jag verkligen behöver sova och klarar inte av att gå upp, förutom att amma.
Igår matade jag honom med både gröt och fruktpure på kvällen innan läggningen, och därefter ammade, och han sov mycket bättre! Så kanske ska mata honom riktigt ordentligt med gröt och fruktpure för att han ska bli riktigt mätt. Ersättning går ju inte hem, ju..