6 månader kan ej somna på egen hand. Tips tack!!

Vi har använt oss av somna utan gråt, särskilt med äldsta dottern men många av råden har även använts med vår andra dotter. Vi använde hennes avvänjningsplan när äldsta dottern snuttade väldigt mycket på nätterna och jag ville dra ner på nattamningen. Det fungerade bra, även om hon fortfarande vaknade väldigt ofta så behövde hon inte längre ammas vid uppvaken utan kunde somna om på andra sätt. Hade jag varit i samma sits idag hade jag aldrig valt att vänja av amningen vid det läget, och gjorde inte heller det med andra dottern utan insåg att det var ett mycket enkelt och behändigt sätt att söva om i för barnet jobbiga perioder som resulterar i många uppvak. Det blev ju inte lättare med äldsta bara för att jag inte ammade varje uppvak. Dock är boken väldigt bra läsning, även om jag inte håller med i vartenda ord så är den generellt mycket bra och den beskriver också vilka förväntningar du kan ha på ett så här litet barn. Här kan du läsa lite om metoden:

somnforbarn.wordpress.com/category/somna-utan-grat/

Du har ju även tassmetoden (som man kan läsa om på samma länk som ovan) som också syftar till att få bebisen att utveckla bättre sömnassociationer. Det sker stegvis i bebisens egen takt och bebisen behöver inte gråta övergiven som vid skrikmetoder.

Det viktigaste i allt detta är ju att du är lyhörd inför bebisens reaktioner och hittar ett sätt att söva som fungerar för alla, med andra ord utan att bebisens övriga behov (av närhet, trygghet etc) ska behöva bli förbisedda. Personligen tycker jag det låter som att ni lägger bebisen för tidigt, många bebisar är inte trötta och redo att somna för natten redan kl 20 (ingen av våra har varit det i den här åldern) utan behöver mysa och få massor, massor av närhet och mat innan de verkligen är redo att somna ordentligt. När ni lägger ifrån er henne så vaknar hon för att hon saknar den värmen och närheten och det behovet är just då större än behovet av sömn. Det är alltså en fullt logisk reaktion att vakna titt som tätt så här tidigt på kvällen eftersom det grundläggande behovet av närhet vid det läget inte blivit tillräckligt tillgodosett för att nästa behov, behovet av sömn, så småningom ska kunna tillgodoses. I somna utan gråt informeras man om att bebisar har 5 timmars natt. Vanligtvis är detta mellan ca 00-05 och successivt blir natten längre och längre. Er dotter kanske har natt från kl 22 och då blir det ju helt fel om ni lägger henne redan kl 20, då hon egentligen hellre behöver tanka närhet för att kunna sova gott när hon har natt.

Undrar också det, de bör inte sova senare än 14-15 tiden om de ska vara trötta så tidigt som vid 20 sägs det.

Personligen tycker jag det är en usel regel, men vill man att bebisen ska däcka totalt vid 18-19 på kvällen så är det säkert en bra utgångspunkt... jag tror dock att många inte alls mår bra av att tvingas vara vaken så långa stunder men ja det anses absolut gälla i den här åldern. I vilket fall så avgör ju tidpunkten (och längden såklart) för vilan också när bebisen kan tänkas vara tillräckligt trött för att somna för natten. Dvs inte bara trött för en kortare powernap utan för sin nattssömn.

Eftersom hon uppenbarligen har ett behov av att vara nära så pressar ni ju henne bara i onödan av att försöka och försöka, behovet försvinner liksom inte bara för att ni försöker "träna" bort det! Bebisar fungerar inte så! Hon är fortfarande pytteliten och man får räkna med att många bebisar har ett starkare närhetsbehov än andra. Testa igen om några veckor, men att truga på det här sättet dag ut och dag in ger ju bara signalen till henne att ni inte klarar av att finnas där för henne när hon behöver!

Du kan ju sitta med henne i famnen, det behöver inte vara särskilt jobbigt. Fitness-bollar är väldigt populära att söva sina barn i famnen med, då sitter man och studsar lite på bollen och behöver knappt röra en fena själv. Det blir inte på långa vägar samma närhet att läggas ner helt ensam i en spjälsäng, hur kan du ens jämföra detta?

Och vem är det som bestämmer vad som är rimligt? Vaddå "inte nu längre"? Ska du bestämma när hennes behov av närhet och famnen ska minska?! Det är högst orimligt av dig att tro att du kan styra över behoven hos ett spädbarn. Bebisar behöver inte läras att somna själva eller somna i sängen, som sagt. Det kommer de kunna göra ändå när de är mogna. Du behöver inte "börja" någonting alls, det är bebisen som ska "börja" mogna.

Därför att barn är olika givetvis. En del somnar självmant helt själva, och vissa behöver bara prova detta så inser de att barnen somnar alldeles utmärkt på egen hand. De som brukar tjata om att bebisen måste "lära sig" är ju dock de som har bebisar som inte tycker om att somna själva.

Då finns ju såklart de som tvingar sina barn och som "lär dem" genom att överge dem istället, fast de inte vill. Det fungerar ju det också, men då skadar man ju istället deras känslomässiga utveckling. Men visst, de lär sig absolut att vara självständiga och somna utan ett knyst helt ensamma. Huruvida de mår bra av detta är dock en helt annan fråga.

Det finns "metoder" man kan prova för att "träna" detta om man inte bara vill prova själv utan behöver vägledning, tassmetoden är ett mycket bra exempel på det där man inte bortser från barnets övriga behov. Poängterar dock att tassmetoden inte fungerar om bebisens behov verkligen är att ha en förälder nära. Då måste man acceptera detta, och avvakta lite, precis som du säger. Då är ju inte bebisen redo. Med andra ord så är det helt omöjligt att alla barn kan tränas till detta, om man inte vill utsätta dem för skada på andra plan, utan man måste också se till deras individuella mognad.

Vi har också buffat/tassat våra barn om/när de inte somnat vid bröstet. Ser inget fel med det. Tycker det är ett jättebra sätt att söva en bebis om man inte kan/vill amma till sömns

Sen håller jag med Cloudberry om att man inte kan jämföra vuxnas sömn och sömnen hos ett spädbarn, som naturligt nog inte alls har samma sömnmönster och sömnfaser som oss vuxna. Tvärtom har de väldigt lite djupsömn tex och det mesta av bebisens sömn är ytlig sömn. Det betyder att det är helt normalt för spädbarn att sova lätt och vakna snabbt vid oro.

Det faktum att man tränat bebisen att somna ensam eller själv har ingen som helst avgörande effekt för sådana saker. Däremot kan man hjälpa bebisen lite på traven om man märker att bebisen behöver lugn och ro istället för en massa stimulering tex. En 6,5-7 månaders har rent generellt en lugnare period där de flesta under en kortare tid brukar sova bättre igen innan nästa utvecklingsfas tar vid.

Snart nog kommer separationsångesten vara stark även hos din bebis FrökenW och den fasen kommer trots att du tycker att du lärt din bebis att somna själv. I mina ögon har du inte lärt din bebis ett dyft, du har bara gett bebisen de förutsättningar som just din bebis behövde just nu. Det var bebisen som lärde dig hur han behöver ha det nu, men det betyder ju inte att det är vad han hade behövt alla dessa "hemska" 6 månader som du skriver om. Det är extremt tvivelaktigt. Men behoven förändras hela tiden, därför gör man bäst i att vara flexibel som förälder om man vill ha det så lättsamt som möjligt för egen del.