Forum Attachment Parenting - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Jag blev så ledsen idag

    Mån 20 aug 2012 21:51 Läst 3486 gånger Totalt 11 svar
    Loreen­a
    Visa endast
    Mån 20 aug 2012 21:51

    Jag var idag och hälsade på min kusin som jag inte träffat på länge. När hennes 12månaders dotter kröp runt på golvet och grät kröp hon inte fram till någon av föräldrarna - hon kröp i cirklar på golvet. Det är verkligen en varningssignal att barnet har en desorienterad anknytning. Ingen av föräldrarna gjorde heller någon ansats att ta upp henne när hon var ledsen.

    När det sedan var dags för blöjbyte så gallskrek hon och var jätteledsen. Pappan som bytte på henne bytte ovarsamt, ryckigt och så hårt åt henne att ligga still (som att ett barn på 12 månader kan förstå det)

    När det var dags för läggning så fattar jag inte vad som tog åt föräldrarna. De satt likgiltigt och drack kaffe vid köksbordet, utan någon som helst ansats till att gå in och trösta sin gråtande 1åring, som fick ligga och gråta sig till söms i 40 min utan att någon vuxen så mycket som tittade in till henne. :( Jag som tycker att 5-minutersmetoden är grym! Men det där tog verkligen priset!

    Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag var tvungen att åka hem för att inte skälla ut min kusin och hennes man. När och åkte så grät fortfarande barnet. Nu sitter jag här och har ångest och vet inte vad jag ska ta mig till. :(

    Hur kan de bara vara så okunniga/lata att de låter flickan gråta i 40 min utan att ens göra minsta ansträngning för att gå in och trösta/lugna henne???

  • Mån 20 aug 2012 21:53 #1

    krypandet och blöjbytet kan jag köpa. Mina barn har inte heller alltid sökt tröst hos osss utan ibland r de ledsna och arga utan att veta varför. Man nattandet finns ingen ursäkt för.

  • fortsä­tt paddla
    Visa endast
    Mån 20 aug 2012 21:53 #2

    Jobbig läsning också. Har inga råd men hoppas du får något vettigt här...

  • MalinE­ddie
    Visa endast
    Mån 20 aug 2012 22:03 #3

    Hur håller ni kontakten i vanliga fall?

  • Mån 20 aug 2012 22:15 #4

    Usch, vad ledsen jag blev att läsa din TS :( Var tvungen att ge min 8-månaders tjej en kram, hon ligger och sover brevid mig efter vi med massa kärlek och tålamod tillslut fick henne att somna. Tanken att ignoera ett gråtande barn så som du beskriver de gjorde är fruktansvärd. Blir mer ledsen en arg, stackars lilltjejen.. Hade jag varit du hade jag faktist ifrågasatt situationen, hade mått skitdåligt om jag bara sett på. Prata med dem och fråga hur de tänker egentligen.

  • Mån 20 aug 2012 22:25 #5

    Hur i hela friden kunde du hålla dig från att säga något?!


    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • MalinE­ddie
    Visa endast
    Mån 20 aug 2012 22:26 #6
    MalinEddie skrev 2012-08-20 22:03:47 följande:
    Hur håller ni kontakten i vanliga fall?
    Jag undrar eftersom jag tycker att du ska kontakta henne och berätta din syn på saken, hur du upplevde det hela, ge exempel på litteratur t.ex.
    Jag har upplevt samma sak och faktiskt fått ett par föräldrar att tänka till så det går. De blev dock väldigt ledsna när de insåg vilket skada det kan ha orsakat men är väldigt lyhörda idag.

  • MalinE­ddie
    Visa endast
    Mån 20 aug 2012 22:32 #7
    La Lola skrev 2012-08-20 22:25:04 följande:
    Hur i hela friden kunde du hålla dig från att säga något?!
    Ja, det undrar jag också till viss del. Jag var inte där utan föräldrarna berättade det för mig. Hade jag varit närvarande hade jag aldrig kunnat hålla mig från att säga något då och tidigt. Nu är det dock som det är och det viktiga nu är väl att TS gör något åt saken och inte döms för hur hon agerade då.
  • Loreen­a
    Visa endast
    Mån 20 aug 2012 23:10 #8

    Jag kan lova er att det var vansinnigt svårt att inte säga något! Anledningen till att jag inte gjorde det är för att jag misstänker att min kusins man slår henne, och jag vill kunna finnas där för henne och barnen. Jag är helt enkelt rädd för att om jag skulle kritiserat deras läggning av barnet att min kusins man då skulle bestämt att hon inte får träffa mig mer. Jag tror även att det är han som bestämt att de ska låta barnen skrika sig till söms. För skulle jag sagt nåt där och då så hade jag inte låtit trevlig och finkänslig kan jag säga. För jag höll på att gå sönder inombords!

    Jag träffar min kusin väldigt sällan eftersom att hon bor i en annan stad, men jag passade på att träffa henne nu när hon var och hälsade på sina föräldrar (som också var där och inte sa något). Anledningen att jag inte tog upp diskussionen där och då om läggningen var att jag vill hålla kontakten med min kusin, för om det är så att maken slår henne så kan det ju bara bli värre om han gör så att hon bryter kontakten med släkt och familj. Jag tror att det var av den anledningen som min kusins mamma inte sa något heller... för hon som svärmor vill inte komma och kritisera deras föräldraskap med risk för att de då ska bryta kontakten.

    Jag kommer hur som helst att prata med min kusin om det här, så snart som möjligt, men inte när hennes man är med. Så problemet är större och värre än att de har en dålig läggningsmetod för sina barn. Det är en dysfunktionell familj helt enkelt... med en man som styr med järnhand men som låssas vara trevlig inför andra.

    Kom gärna med konkreta förslag på vad jag kan göra, för jag kan inte släppa det här.

  • Tis 21 aug 2012 01:19 #9

    Toppen att du inte släpper det TS! Mamman då?(Alltså kusinsens) Kan du inte prata med henne? Hon borde väl känna sin dotter nog för att veta eller misstänka att allt inte står rätt till? Kanske kan ni prata med henne ihop? Är hon mammaledig så åk dit när mannen jobbar, berätta precis hur du/ni känner, och att om hon vill så finns du där för att hjälpa. Svårt att ge mer konkreta tips en så innan man vet hur hon känner och själv ser på sin situation. Lycka till TS, jag hoppas verkligen det går bra, igen - kanon att du inte släpper det.

  • Fre 31 aug 2012 00:04 #10

    Hittade tråden nu. Usch mitt hjärta går sönder. Låter ju inte alls bra! Hur har det gått? Har du pratat med din kusin? Om hennes man slår henne är det verkligen något som du måste hjälpa henne att komma ur! Lycka till :)

  • Ons 26 sep 2012 09:03 #11
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll