Usch, vad ledsen jag blev att läsa din TS :( Var tvungen att ge min 8-månaders tjej en kram, hon ligger och sover brevid mig efter vi med massa kärlek och tålamod tillslut fick henne att somna. Tanken att ignoera ett gråtande barn så som du beskriver de gjorde är fruktansvärd. Blir mer ledsen en arg, stackars lilltjejen.. Hade jag varit du hade jag faktist ifrågasatt situationen, hade mått skitdåligt om jag bara sett på. Prata med dem och fråga hur de tänker egentligen.
Toppen att du inte släpper det TS! Mamman då?(Alltså kusinsens) Kan du inte prata med henne? Hon borde väl känna sin dotter nog för att veta eller misstänka att allt inte står rätt till? Kanske kan ni prata med henne ihop? Är hon mammaledig så åk dit när mannen jobbar, berätta precis hur du/ni känner, och att om hon vill så finns du där för att hjälpa. Svårt att ge mer konkreta tips en så innan man vet hur hon känner och själv ser på sin situation. Lycka till TS, jag hoppas verkligen det går bra, igen - kanon att du inte släpper det.