Autism

Vad menas med autism i barndomen? Som du beskriver mammigamia att din son ser i ögonen när han vill ngt men när man själv vill honom något så ser han bort och reagerar inte ens på frågan. Vissa dagar går det bättre dock, min Bvc-psykolog har sagt att autister inte kan pendla mellan bra och dåliga perioder med ögonkontakt och annan social och osocial kontakt. Därför känner jag mig så förvirrad?! Intressant att höra att de finns fler som pendlar så.

Paisley, Jag ska undersöka saken, tycker det kan va lite både och. Han kan absolut söka min ögonkontakt ibland och ibland kan jag nå honom bra (tycker jag) Men nu tycker jag att jag ser saker varje dag som inte funnits innan. Har börjat gå på tå ibland, aldrig gjort innan. Mycket rörelser som att vifta med en arm när han springer. Snurra runt för att sen lägga sig på marken, han himlar en del med ögonen eller tittar i sin ögonvrå. när han sitter ner o tex äter och ser tv eller ngt kan han bara inte va stilla, knyter sin hand och viftar, gör märkliga ljud mm känns som han stimar eller va det heter, när man gör saker för att belöna sina sinnen, ritualer med saker lixom. Emellanåt går han bärsärkargång när vi är ute eller som igår när vi var hos vänner och han blev helt sjövild, vägrade lyssna bara sprang runt och skulle ha sönder ett leksakstält. Han vill bestämma mer. Han är verbal med så han försöker kommendera och styra. Saken är ju att han faktiskt leker kreativt med sina leksaker eller med andras leksaker. Han kan spela boll med mig eller andra, han återger och beskriver vad han gör vad kan ser och upplever. han är motorisk och han älskar att klä ut sig. Saker att dra över huvudet samt sätta på fötterna. Han har också bra balanssinne och bollsinne. Men vem vet det kanske försvinner och ersätts av allt det nya? Förlåt ts för jag lånade tråden här lite.

Han ska snart dit och vi har fått ett mchat formulär men tyckte han klarade det utifrån de frågorna! Egentligen bara den frågan om han stirrar ut i luften eller irrar omkring, samt att han inte alltid härmas men kanske gör de hälften av gångerna, även svarsleenden kommer ibland och ibland inte. Så de vet ja knappt hur jag ska svara på för allt är efter hans humör, givetvis kommer jag ta upp mina frågor om allt annat.

Det är väldigt intressant det du skriver Paisley. Förstår att du är mycket insatt då du själv kan sätta dig in i situationerna bättre än de som inte upplevt problemen själv. Men är det säkert att alla barn med autism känner så? Jag har hela tiden trott att eftersom det är ett så brett spektrum och så många olika individer med olika personligheter så måste de väl vara lika olika i sina upplevelser som "normala"? 

Jag är säker på att han inte tittar på min mun, men om han tittar i ögonvrån är ju svårare att avgöra. Jag upplever det inte som att han tycker det är obehagligt att se mig i ögonen utan mer att han liksom inte förstår vitsen med att göra det. Han kan lyssna på vad vi säger, fast man tror att han är inne i sitt eftersom han inte tittar upp eller på något annat sätt visar att han lyssnar, förrän han reser sig upp och gör det man uppmanat honom att göra. T.ex. går ut i köket och sätter sig vid matbordet när det är dags för mat, eller hämtar något man bett om. 

Men mer om hur han känner det och upplever det får tiden utvisa. När han väl har fått ett bättre fungerande språk kan han förhoppningsvis förklara mer hur han känner det. :o) 

Mammigamia> på din beskrivning låter din son ganska högfungerande? Verkar kunna mycket inte så rutinbunden och är också social i kända miljöer? Hur fungerar det när man får en tidig diagnos av klassisk autism? Man följer upp väl?

Till viljestarkmamman: Jag upplever min gosse som högfungerande, men det är ingen definition vi fått som tillägg. Han är än så länge ganska liten och "kommer undan" med en hel del grejer p.g.a. det. Man har ju inte så höga krav och förväntningar på ett litet barn som på ett äldre. Kanske kommer han svårigheter att bli mer påminda när han blir äldre, men vi hoppas ju såklart att det ska bli tvärtom. Vi ska genomgå IBT med honom och så får man se hur det fortlider. Vi hoppas också att vi får en resurs till honom på förskolan. 

Enligt psykolog och specialpedagog så kan man efter föräldrars önskemål göra en ny utredning efter 2-3 år, eftersom han är så liten och det händer så mycket i utvecklingen just under denna period i livet. Sedan verkar det ju som att man har en ganska tät kontakt med habiliteringen och vi ska tillsammans göra en behandlingsplan för just vårt barn. 

Tack Paisley! Ska absolut gå ut och läsa om Temple. 

Malin kontakta gärna mig på vb-iec@hotmail.com om du vill arbeta mot att få din son att fungera optimalt.