Min 6 åring vill dö

Hej!
Man brukar säga att barn i sex-årsåldern tar stora kliv i sin utveckling. Dels är det precis som ni konstaterat en period när barnet prövar sin egen vilja och var gränserna går för vad de kan bestämma. Men det tycks ni ju införstådda med och då brukar det ofta gå att hantera. Som förälder får man ju tänka efter en gång till var gränserna för barnets självbestämmande ska gå. De flyttar sig hela tiden, och det är mot föräldrarna som barnet i första hand testar  sina gränser.
Det andra påtagliga klivet handlar om att barn i den här åldern börjar fundera över existentiella frågor som livet och döden. De förstår men förstår ändå inte.
Jag tror att det är viktigare att ni lyssnar på honom, ställer följdfrågor, när han pratar om att han vill dö. Hjälp honom sen att normalisera sina tankar genom att säga saker som så där kan det kännas när man är trött och ska gå och lägga sig. (Sömnen är också en slags separation från föräldrarna och kan få fart just på tankarna om att försvinna.)
Bli inte rädda av det han säger utan mer nyfikna på hur han tänker. Överös honom inte heller med att ni älskar honom, för det blir som ett sätt att ta bort hans funderingar och inte lyssna på honom. 
Om det skulle fortsätta och bli svårt för er att hantera utan att bli jättebekymrade kan ni självklart vända er till BUP, men i så fall mest för att få stöd i föräldrarollen.
Bemöter ni situationen utan att lägga vare sig för stor eller för liten vikt vid det han säger så kommer det här snart att  passera.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark