Vilka regler för ett "barn" över 18 år i hushållet?

Jag tycker att det är en process som pågår väldigt länge, att tonåringen får ta mer och mer ansvar men också ansvar. Ingen stor förändring som sker över en natt bara för att man är 18 år.

Tex, så tycker jag att de som bor i samma hushåll har skyldigheter mot varandra- tex att meddela vart man ska och när man kommer hem. Även min man är över 18 år- och jag vill väldigt gärna veta om han ska på tjänsteresa och kanske inte ska komma hem över natten. Spelar ingen roll hur gammal man är där- de som bor tillsammans måste prata med varandra och meddela sig.

När sonen var 18 år, bestämde jag inte tiderna. Gjorde inte det när han var 17 heller. Däremot hade vi kontakt, via sms bland annat där han berättade hur han planerade ang kvällen- och när han tänkte komma hem.

Kände inte heller att jag ville bestämma var och hur han fick vara- men absolut ge synpunkter och starta disskussioner om jag tyckte han var fel ute. 

Ang val inför framtiden, så tycker jag ungdommar ska få göra egna val. Ibland kan man prata och komma med lite fina hintar som kanske går hem- men man får inte bestämma åt sina ungdommar. Det är viktigt att få göra egna val!!

Hemsysslor m.m. är ju något som också tillkommer med ålder. Vi har resonerat och bestämt tillsammans. Såklart har jag haft en tanke när jag startat sådana disskussioner- men det har nog också känts som att vi har beslutat tillsammans.  

För mig är en ungdom i övre tonåren inget barn. Men  en människa som behöver mycket vägledning. Det gäller att ge den vägledningen med respekt och känsla.              

Jag tycker inte att man som vuxen ska bestämma om sin 18-åring ska sova borta eller hos sin partner även om det är i veckorna. Särskilt inte om det är en ungdom som sköter sin skola och sitt liv i övrigt. Är det andra problem som behöver styras upp, så kan det ju vara på ett annat sätt.
Som vi hade det när vår son bodde hemma, så skötte han sin egen tvätt, sin egen städning och matlagning hemma någon gång ibland. Fanns inga speciella tider saker skulle fixas, och han kallades aldrig hem för att fixa sin tvätt. Har däremot säkert fått frispel på honom några gånger när städningen inte fungerat- och där har han kanske upplevt att jag varit hård. I efterhand tror jag han förstår mig- för han är ganska pedantisk i sitt eget hem nu.

Vår tonåring levde väldigt självständigt. Meddelade oss sina planer för helgen, när han sov hos sin tjej m.m. vi meddelade också honom om våra planer.  Vi hade allvarliga disskussioner några gånger, när vi tyckte att han prioriterade fel, var på fel spår m.m. Men jag kan aldrig säga att vi satte regler- det var mer som samtal- där vi gemensamt pratade och bestämde hur det skulle fungera i framtiden.
  

Är du förälder eller är du en myndig tonåring? Är du i en situation när relationen tonåring-förälder inte fungerar eller där ni tycker olika?