Enbarnsföräldrar, titta hit!

Äh, ingen fara, jag fattar ;)

Det där med föräldraledigheten är alltid extra laddat. Från början så tänkte vi ha ungefär samma upplägg, att jag skulle vara hemma 4,5 månader och sonens pappa drygt ett år, lite mer men under tiden jag var gravid så blev jag varslad och pappan hade precis fått nytt jobb efter arbetslöshet så det var absolut inte läge. Jag skulle gå ut som arbetslös jobbsökande och sambon skulle då avsluta sin tjänst efter dryga 2 veckor. Det passade helt enkelt inte, även om jag inte är en person som trivs särskilt bra hemma och han inte speciellt bra på jobbet. För oss hade det passat bäst om jag jobbade och han var hemma, men livet blir inte alltid som man tänkt sig. 

Det var oerhört skönt att ha barnvakt, det var fjärde gången( Inte över natten varje gång... såklart) så vi är oerhört bortskämda med "bra" farmor och farfar. Men det var SÅ välbehövligt och vi kollade som sagt på bio och sen SOV vi, vi har haft en tung period med vaknätter och svårt att somna om, både jag och lilleskiten så vi gick och la oss efter bion och låg däckade till 10 på morgonen (våran son vaknar alltid 05). Och egentligen är det väl hemskt att säga men det var underbart skönt. Filmen var mycket bra, men väldans tung, speciellt om man har barn. Bra - men "jobbig".

Vi har precis börjat att resa igen, innan hade vi inte ekonomi till det, men nu har jag börjat jobba igen och det är så underbart att känna att det är bara att ta på sig ryggsäcken så kan man ut och resa. Det behöver inte bli så långt, och visst, detta kanske beror på hur man är som person, och vissa kanske gör så här med fler barn också, men att åka till tex till danmark över helgen är lätt som en plätt. Det är bara att göra! Så enkelt! Jag tycker att Gustavsvik i Örebro är himla roligt. Tycker även the reef i fredrikshamn är mysigt, älskar värmen där och sonen ÄLSKADE det, även om det är mycket mindre än jag trodde. Det är faktiskt pyttelitet men trevligt med ett tropiskt avbrott. Vi vill gärna ha rese-sällskap! Hur skulle din dotter tycka om att ta med en 2-åring? Jobbigt ont som bara är ivägen eller någon "att ta hand om"? 
 

Hej! Kul med fler personer, precis detta jag eftersträvade! Hur gammal är pussel-galningen? Skriv gärna här mer sen när du får tid!

Oj oj, vänner, nära vänner, min mormor, min mamma, systrar och svägerskor, kusinen, grannar, före detta grannar, bekanta, folk på öppna förskolan och inte minst här på FL ;)

Haha, låter precis som vår son. Han vaknar fortfarande på nätterna men det är mycket mer hanterbart nu när han snabbt somnar om igen (oftast iaf). Min graviditet var också en mardröm, förlossningen lika så. Det är himla tur dom är söta, alltså! ;)

Vad kul att du säger så! ofta tror jag folk inte riktigt tänker på vilka grodor som ploppar ut, men för oss som får höra det 5-10-15 ggr per dag är det tröttsamt att hela tiden bli bedömd och önskar ibland att folk kunde hålla sina åsikter inne. Vi lever ju (tyvärr) i ett samhälle där det är väldigt viktigt att hela tiden vara "bäst" men ändå inom normen. Det är säkert lika många giftiga pikar till en 8-barnsfamilj, även det är utanför normen

Ja, sådär säger folk till oss hela tiden också, och då svarar jag att det är mycket möjligt. Jag vet ju inte hur jag kommer känna om 1, 5 eller 10 år men det hade ändå varit så skönt om man bara kunde få njuta av sina barn, utan att alla ska vara så elaka varje dag. Har du stöttande vänner och familj? 

Har ni vart tydliga med att ni SKA skaffa fler barn? Då tycker jag det är mycket märkligt att dom fortfarande tjatar. Nu är det ju bevisligen så, att de flesta här inne har allt annat än förstående släkt

Har råd är ju en definitionsfråga. Åker ni på weekends till monte carlo en gång i månaden har vi absolut inte råd heller haha, men jag tycker det är viktigt att komma iväg hela familjen och skapa minnen (trots att han bara är 2 år, han blir ju äldre). Just nu kollar vi efter barnvänliga resor över nyår, både barnvänliga kryssningar till polen eller finland och resor till värme och bad men jag blir mest förbannad över priserna och dom pengarna vill jag inte lägga på en resa. 

Vad gäller facebook så har jag inboxat dig =) 

JA! Vi kollade på en vecka till turkiet så gick det på nästan 50 000 kr för en vecka. Aldrig i livet. Vi är två vuxna med relativt låg lön, så vi vill hellre åka ofta och billigt (lågsäsong) än någon gång per år och inte kan resa någon annanstans. Stenaline får jag också erbjudande från. Däremot tycker jag att stenaline är dyra och tråkiga, brukar åka med stenaline och så bokar vi hotell/upplevelse själva. Det där med olika badland har jag nog inte fått, det får du gärna länka. Brukar se att dom gör reklam för the reef men vi är relativt nyhemkomna därifrån och jag gillar the reef! Mysigt men litet. Vi åker dit med jämna mellanrum. 

Lalandia har vi funderat på, men på hemsidan ser det inte mycket ut för världen. Är det kul?  

Hm. Det ÄR litet! Men hur litet? Det finns 2 rutschkanor för "stora" barn, en varmvattenkälla (en liten pool med varmt och skönt vatten, inte jacuzzi), så finns det en ångbastu, en stor pool och ett fint barnområde (men din dotter är nog alldeles för gammal) och ett par bubbelpooler men det är inte storleken man åker dit för. Det är väldigt varmt där inne och fin miljö. Det är snyggt byggt och påminner inte alls om ett vanligt badland. Det är "sandstränder", grottor, och soligt väder för att sen slå om till åska och dunder, det blåser och det är storm på havet. Det är litet, men mysigt och värt att åka på ett par ggr per år. Hotellet är ju ett vanligt Scandic och med Scandic vet man ju vad man får. 

Man kan välja att bara åka dit över dagen också (men 3 timmars enkel båtresa per väg gör att det blir en lååång dag) men fördelen är också att det ligger nästan precis när man kommer ut ur båten, man behöver alltså absolut inte bil med sig. 

Maten? Sådär. Fredrikshamn är ju normalt rätt dött, och ännu mer om ni åker på en helg. Det finns en karibisk buffé på hotellet som var okej, men inte mycket att hurra för. Anledningen till att buffén är på hotellet är ju just för att det inte finns direkt nåt att göra i fredrikshamn och inte speciellt många ställen som serverar mat.  Det finns en beachbar därinne också, och du handlar på dig allt du vill ha och betalar vid utcheckning, du har inte med dig några pengar inne i badlandet. I beachbaren finns pommes frites och enklare rätter, glass, dricka, vattnig fatöl och helt okej vin. 

Summan av kardemumman är att man inte åker dit för 1000 häftiga rutschkanor eller god mat, men det är värt ett besök ändå. Det ÄR litet, men det är ändå rätt charmigt och vi kommer fortsätta åka dit några ggr per år 

Haha oj då, där kom åldersfrågan in. Konstigt att den alltid kommer upp via nätet när man ser årtalet man är född och aldrig när man ses haha. Vet ju inte din ålder nu, men skulle nog tro att ni inte skulle tänkt så mycket på vår ålder om vi träffades. Är tydligen som en tant och en farbror enligt rykten..

Vi har också pratat om Prag, men vi hittar alltid något annat som lockar istället haha. Har ni vart där? Vad kan du tipsa om? Nej en 2-åring är absolut inte för liten för det, det finns ett "barn-land" för barn 0- ca 5 år som är också det litet men fint och inte speciellt djupt, men även dom stora rutschkanorna får barnen åka tillsammans med vuxen. The reef ÄR litet men alla åldrar verkar trivas där. Sist vi var där var hela tjocka släkten på sambons sida med åldrar 1,5 till över 70 och alla tyckte det var roligt. Inga problem alls att ta med en 2-åring tror jag.

Haha lyxresor? Tyvärr inte, letade efter billiga 2/3stjärniga hotell med en bra bit från strand eller samhälle bara för att komma iväg liksom, vi är ändå lediga där (och vi åker alltid iväg så fort vi får någon klämdag eller liknande) Jag tycker att nyår är väldigt överskattat och speciellt med barn. Hade vart skönt att få lite sol och bad men jag gav upp rätt snabbt, allting kostade det dubbla eller ibland tillochmed fyrdubbla över nyår. Hittar du nåt "billigt" får du gärna länka! 

Ja, Absolut!!

Hur gammalt är barnet? Vart bor ni?  

Åh såna där tankar tror jag att alla har. Man vill ju inte att ens barn ska bli utanför, men tror att risken är tyvärr lika stor om hen (förlåt var bara tvungen att använda det) har glasögon, springer konstigt eller pratar orent. Barn kan vara väldigt elaka, men jag personligen tycker att det är en dålig anledning att skaffa ett barn till, "så inte mitt barn blir utsött". 

Allt i dagens samhälle är uppbyggt på att man ska ha minst 2 barn. Alla resor och alla weekends är gjorda för 2 vuxna och 2 barn, inträde på zoo, lekland, simhallar och teaterföreställningar är likadant, det förväntas att man har 2 barn. På flera ställen är det tom billigare att köpa familjebiljett än att köpa 2 vuxna och 1 barns biljetter. Tror också det är därför tankarna går runt i hjärnan om man egentligen bara vill ha ett barn. Och tyvärr att många skaffar tvåan "för att det ska vara så" fast att dom egentligen hade varit mycket bättre föräldrar till ett barn.  

Hej! 
Ja, klart du får vara med i tråden! Jag förstår precis vad du menar med att bostaden är ett hem och inte en krigszon. Vi är ofta barnvakt till sonens 1 år äldre kusin. Ingen av dom har syskon så antar att dom har lite "syskonroll" emellan sig. Dom springer, busar, leker och har roligt för att i nästa sekund slå varann, hata varann och sparka, slåss och spotta på varandra. Även om det är himla roligt att dom har bra kontakt känner man bara en stor suck när han åker hem och jag är SÅ glad att jag bara har en.

Hör också kollegerna på jobbet som är helt slut och är mest irriterade på sina barn, men det är väldigt viktigt för dom att poängtera att man "ska" ha 2 barn och att barnen blir ensamma annars. Att föräldrarna ofta är helt slut, tycker barnen mest är en pina, och att hemmet alltid är stökigt. Att livet känns som en hamsterbur där dom bara vaknar-jobbar-lagar mat-städar och plockar iordning verkar inte vara så noga. En kollega sa tillochmed "ja men det är ju så med barn... men jag får ju min belöning när dom flyttar hemifrån, och nu dessa åren är det bara att stå ut. Thats life!". Jag bara gapade och tänkte "vaaaa?" Tycker hon verkligen livet ska vara så?

Vi är 25, och snart 25, är alltså födda 88 och 87. Hoppas det stillar din nyfikenhet haha (och att denna tråden inte spårar ur till en ålderstråd).

 

Hur gammal vill du att sonen ska vara när han blir storebror? Har ni planerat något? En kompis till mig skaffade syskon när barnet var 9 år och enligt henne var det helt fantastiskt. Jag känner lite att man aldrig blir av med bebisstadiet bara, men det är kanske inget du har emot? ;)

Nej inte jag heller, jag jobbar mycket och vill känna att det är fantastiskt när man umgås med sin son (eller familj) och att det ska vara värt de långa dagarna på kontoret. Och det är det nu! Visst, han kan driva mig totalt till vansinne nu när han är inne i en intensiv period, med en himla massa trots, men det är ju bara så kul! Man ser hur han utvecklas för varje dag, och att se på vilka sätt han kommer på att "jävlas" med oss är otroligt, han är så himla smart haha. Man får se det positiva med det negativa ;) 
På vardagarna åker vi till badhuset, åker och handlar kläder, går på restauranger och träffar kompisar. Tror inte det skulle vara möjligt med 2 barn, och jag älskar hur vi har det nu!

Vi hade hund när sonen föddes men hon dog för ett tag sedan. Jag vill verkligen ha hund igen. Jag känner att mitt hem är inget riktigt hem utan hund och jag känner att familjen inte är komplett utan hund, men där tänker vi olika. (Tur är väl det?) Jag ser inte alls hunden som ett komplement till ett syskon utan att familjen blir fullvärdig då. Jag älskar hundar (min ras, åtminstone) men i dagsläget fungerar det inte. Vi jobbar mycket, bor i lägenhet och älskar att resa. Om det finns möjlighet skulle vi nog ta en weekendresa varje helg ;) Hund finns absolut i tankarna, men då behöver man vara hemma så länge att hunden kan börja på dagis, och att bli bortlämnad med jämna mellanrum när man reser. Det får bli en senare fråga (även om vi åker ibland och kollar på hunddagis haha)

 

Så konstigt att folk kommenterar även om ni är ensamma. Vi får höra mycket varje dag, men vi har vart tillsammans i drygt 10 år, bott ihop i 9 och har en son på 2, så vi är väl i "syskontagen" eftersom vår son är i den åldern så det är väl inte så konstigt.

Men du får väl svara:

"Hur hade du tänkt det skulle gå till? Ser jag ut som jungfru Maria?"
"Det brukar krävas 2 för en sån sak, men du kanske vill vara frivillig?"
"Vad är bäst? att ragga upp en random man på krogen för att få syskon så jag blir ensamstående till TVÅ och jag är sönderstressad, har dåligt med pengar och orkar ingenting.... eller att det fortsätter vara jag och dottern och vi har det skitbra, åker på semestrar och är trygga med varandra?"