Hur gör ni på nätterna, när barnen kommer?

Vi skaffade en stor säng till henne och kryper ner hos henne istället. Sen går vi upp när hon har somnat.

Ja det kanske skulle kunna vara ett alternativ, om det inte vore för att det är lite för trångt i hennes rum. Mina funderingar kretsar kring ifall det är så att hon har en period just nu då hon verkligen behöver närhet, eller om hon helt enkelt har vant sig vid att hon "får" komma in och gör det i princip bara för att det är mysigt att sova nära...?

Vi har våra hos oss så det kommer inte på nätterna . Har en 3-åring och en 4,5-åring som sover i vanliga sängar som står i kloss med vår dubbelsäng. Jättesäng har vi. Alla har sällskap. Alla har gott om plats. Alla sover gott. Jag hade tyckt att det hade varit jobbigt att ha barn som kommit på natten och velat trängas.

Vi har haft samma problem i perioder med vår dotter.. Nu är hon 6 år och jag hög gravid så de blir både trångt och varmt!! Jag som oftast hamnar i mitten när hon kommer in vaknar i panik av att fogarna är stelare än stelast! Eller har en fot i magen :)
Vi har löst de så att vi har en madrass inputtad under sängen. Som har lakan på jämt, som vi bara drar fram när hon kommer in tassande på natten.
Nu är ju hon lite äldre, men efter nån vecka kom hon till o med, med täcket och kudde i ena handen.. Funkar jätte smidigt för oss och hon somnar om direkt.

Våra barn har sovit i eget rum länge men knallar in till oss och kryper ner då och då. Jag ser inget problem med detta eftersom jag knappt vaknar till. Annat verkar det vara för dig. Kan ni inte lägga en madrass eller ställa en extrasäng bredvid er säng som hon kan sova i? Ni kan ligga bredvid en stund vid behov. Jag hade personligen inte tagit i hennes säng till ert rum om i helst ser att hon sover där till en början. Fixa istället en plats som hon (eller ni) kan sova i när hon knallar in på natten.

Jag sover lugnt vidare och störs inte alls. Maken däremot, kan i bland då gå och lägga sig i soffan för att få sova ostört.

Min 8-åring kan göra mig vansinnig ibland på nätterna. Hon kommer ff om hon får. Hon behöver inte för säger man att hon måste sova själv någon natt för att syskon har magsjuka, någon har kissat ner dubbelsängen eller liknande så går det utan problem, men hon vill gärna komma. Men jag har svårt att sova med henne för att hon jagar mig över sängen, jag kryper undan och hon kryper efter tills jag till slut får fnatt och lyfter henne till andra ändan av sängen och så börjar det om. Kan få lyfta efter henne typ 10 ggr på en natt. Lösningen är att hon sover närmast pappa för han bryr sig inte :)

Vår 4-åring kommer oftast också men där funkar det som regel bra bara man ger honom eget täckte, då störs vi inte så farligt av varandra.

6 och 2-åringen kommer inte, tack och lov :) Annars hade jag nog blivit lätt galen :) Men 6-åringen fick vi vänja av att komma med en madrass vid sängen eftersom han är sängvätare och det var helt ohållbart att ha honom i dubbelsängen på nätterna. Och det funkade bra för honom under en period men sen slutade han komma helt.

Tyvärr bor vi lite trångt, alla sovrum är trånga och det finns inte plats att sätta in extrasängar, varesig i hennes rum eller i mitt sovrum. Kanske kan jag klämma in en något större, typ en 1.20-säng i hennes rum, istället för hennes lilla smidiga växa-säng. Så kanske hon nöjer sig med att jag ligger bredvid tills hon somnar om, och jag kan tassa tillbaks till mitt rum. Har svårt att förvägra henne att komma, är som sagt rädd att hon ska känna sig otrygg om hon inte "får" komma, om det nu är så att hon just nu behöver extra närhet. Om jag visste att det bara var så att hon vant sig vid att det är mysigt att sova nära mamma, så hade jag haft lättare att argumentera. Jag är ingen bra mamma om jag inte får sova....

Det går  nog lite i perioder, kan inte tala för alla barn men så är det här med min sambos barn. Ibland kommer de 5 gånger på en vecka och ibland inte alls. 
Jag tycker i alla fall att det är jätte jobbigt när barnen kommer in till oss, det blir varmt, svettigt och det är ben och armar som far runt över allt. Jag brukar få ligga på ena kanten och balansera, för min sambo sover så gott att han inte märker något. 
Tycker det är ganska viktigt för vuxenlivet hemma att få sova själva i sin säng, i alla fall om barnen ifråga är över 3-4 år.
Ska ta till mig tipset om madrassen :D 

Det där med att balansera på kanten känner jag igen... jag flyttar mig längre och längre bort och hon kommer efter Häromdagen provade jag att gå tillbaks med henne till hennes säng och säga att hon behövde "sova en liten stund till" i sin säng, sen fick hon komma. Då la hon sig ner och somnade om, tills jag kom och väckte  henne i vanlig tid. Tror dock inte det kommer funka i längden, men skönt var det just den natten!

Önskar verkligen att jag bara kunde tycka det var mysigt, att jag kunde sova gott och kunde njuta av närheten till min lilla tjej. Jag tror att hade det bara varit någon natt då och då så hade det säkert varit så, men som det är nu, när det mer eller mindre blir varje natt så får jag ångest redan när jag går och lägger mig, och undrar om jag kommer få sova inatt eller inte. Jag sover lätt och ligger liksom undermedvetet och väntar på det där lilla lilla knäppet i hennes dörr, som betyder att hon kommer... Får dåligt samvete när jag tänker "Åh nej, nu kommer hon..." Måste komma upp med en plan att hantera det, just nu lutar det åt:

* en 1.20-säng till henne eller
* en liten färdigbäddad madrass under hennes säng som jag kan dra ut och ligga en stund på, till hon somnar om.

Vi har gjort så att dottern (sex år) har fått en 90*200 säng i sitt rum och när hon kommer in till mig så går mannen till hennes säng. Vi kan inte sova alla tre tillsammans för det blir för trångt. Sover dottern och jag i dubbelsängen själva går det däremot bra. Dottern kan i och för sig "jaga" efter mig i sängen ibland men då lägger jag ett gosedjur som kil mellan oss så hon håller sig på sin halva och hon verkar nöjd då. Jag brukar använda en sån där långsmal krokodil som är som en korv från IKEA, den funkar fint. På detta sättet tycker vi att vi som familj får det mesta vi behöver:
-jag och mannen somnar i fred med vuxentid
-dottern får närhet när hon behöver
-alla få gott om plats
-vi behöver inga extrasängar som tar plats

Jo, och som vi gör behöver heller ingen gå med dottern och ligga en stund i hennes rum för att sen gå tillbaka till egna sängen heller. Då skulle nog dottern komma in till oss igen efter någon timme och så skulle vi får springa fram och tillbaka mellan rummen hela natten är jag rädd...

Trulis78, ni verkar ha hittat ett system som funkar för er, vad bra!

Nu är det så att jag och dotterns pappa har separerat och jag har en ny man i mitt liv, det känns inte lika självklart att be honom flytta på sig när min dotter kommer men jag får väl fundera på det

essemia: Aha, nej då kan det ju vara lite mer känsligt! Vi är ju väldigt överens om detta så att säga, det är som inte jag som "slänger ut" mannen haha! Vi har haft flera års sömnstrul av olika anledningar och är nu nöjda om alla bara får sova. Hoppas att ni hittar något sätt som passar er familj!

Det lutat åt att jag får lösa en större säng till dottern eller ha en madrass på golvet i hennes rum. Så om hon vaknar och kommer så går jag med henne tillbaks och ligger bredvid en stund. Då får hon sitt behov av närhet när hon behöver det, och så att hon vänjer sig inte vid att få sova i de vuxnas säng. Men peppar peppar, de senaste nätterna har hon sovit i sin säng hela nätterna, helt otroligt skönt!