Svårt att hålla mig!

Jag tog ett grav test när jag inte fick min mens så fick veta i v 5 ungefär.

Nu är jag i v 14 och det är bara våra föräldrar som vet om det. Jag vill inte berätta nått förens rul.. 

Vi valde att berätta för familj och nära vänner redan i vecka 5. Jag tyckte att om något hade hänt hade det varit skönt att kunna prata med t ex mamma och mina närmaste vänner om det, och de i vår närhet hade varit förstående om vi hade varit ledsna. Så resonerade vi. Plus att det förstås var helt fantastiskt kul att få berätta! Men det där måste man känna själv. Vi hade tur och allt gick bra, så jag vet ju inte om det hade känts som rätt beslut om vi hade fått missfall.

Med nästa barn tror jag att vi kanske håller oss ett par veckor längre...

Vi berättade direkt vi plussat för våra föräldrar. Sambons syster ett par veckor senare eftersom vi ville göra det över en middag och den var lite svår att få ihop ;)
Dock tyckte jag det blev ett väldigt tjat om hur jag mådde, du ska inte göra det och det och massa sånt. Jag ville leva som vanligt men det var svårt. Fick inte cykla till jobbet och absolut INTE stå på stolar och så och då var jag BARA halvvägs in i graviditeten.
Nästa barn tänker jag endast berätta om för min bästa kompis i en annan stad. Alla andra får märka det själva ;)

Det är ju så klart svårt att sätta sig in i att få ett missfall och visst skulle man kanske ha tänkt lite annorlunda då. Jag tror nog ändå att den dagen jag plussar, då kommer jag vilja dra ut på att berätta tills efter dessa 12 veckor. Jag tror att det beror på hur jag mår. Om man mår väldigt illa i början så märker väl säkert flera i ens omgivning det innan man hinner berätta?! Men eftersom risken för missfall ändå verkar vara så pass stor känns det mest jobbigt bara tanken att berätta det för alla i familjen för att sedan behöva få alla frågor och funderingar hela tiden?!

När berättade ni det på jobbet?

Jag berättade aldrig ordentligt. Mådde ganska illa och för att hålla tillbaka illamåendet så knaprade jag mariekex lite då och då. En av arbetskamraterna misstänkte och frågade. Kunde inte ljuga honom rätt upp i ansiktet så jag sa att det stämde men bad honom att inte säga något än (var då i vecka 10). Dagen efter visste i stort sett hela min avdelning och jag var tvungen att berätta för chefen så han inte skulle få reda på det bakvägen.
Kändes inte så kul att alla visste så tidigt för tänk om det hänt något :/

Jag studerar. Men min sambo berätta på sitt jobb när jag var i vecka 11. Fast jag bad honom att inte göra det.
Men när skolan börjar nästa vecka så ska jag prata lite med lärarna o så eftersom kurserna sträcker sig över hela året så jag kommer behöva ta uppehåll mitt i. (är nu i v 14)