"lära" bebis sova själv?

När jag stöter på bebisföräldrar idag så tänker jag ofta "Tänk om man visste det man vet nu när ens egna var så små, vad lite bekymmer man hade haft!".

När bebisen kommer så fylls huvudet av såna frågor som du ställer. När ska de sova själva? Hur ska de sova? Ska man ta upp bebisen? Ska man göra si eller ska man göra så?

Jag liksom de flesta föräldrar har ställt mig samma frågor, har provat samma saker, har bekymrats över än det ena än det andra. Man har frågat sig "gör jag rätt?", man har varit glad när någonting fungerat och man har förtvivlat när någonting gått fel.

Nu, en handfull och några år efter bebistiden, så tänker jag bara "Om jag bara hade vetat hur det skulle bli!"
Jag ser mig omkring bland mina egna barn, grannens barn, vänners och familjens barn. Jag ser skolklasser med 15-20 ungar med 15-20 uppsättningar föräldrar som haft 15-20 uppsättningar metoder och åsikter om hur just deras bebisar ska skötas.

Några har sovit som klockor från start, några har somnat med napp, några har haft kolik, några har krävt att bli burna, nån annan vill bli ammad och någon har somnat själv, några har använt metoder, några inte.
Alla har gjort olika, ingen har gjort mer rätt än någon annan och varenda liten unge sover idag själva, i sina egna rum, i sina egna sängar, tryggt och gott natten igenom.  

Summan av kardemumman enligt mig är: Slappna av. Lyssna på varandra. Våga framförallt vara bekväm! Har man en bebis som sover bäst om den får sova nära så låt den sova nära. Gillar bebisen att sutta på bröstet så låt den göra det. Är det vagnen som gäller, så vagna osv. 
Det blir folk av de små knytena tillslut, och det går fortare än man tror.