Kan man göra något?

ja men inte på bekostnad av barnets mående och barnets bästa. 

det är inte alltid bäst  för barnet att föräldrarna bestämmer ovanför huvudet på dom.

jag kan knappast tycka att missa dagis varannan vecka är särskilt bra och allra helst om man då ska umgås med en förälders nya partner som man inte ens bor med .

det är inget fel på varken eller under förutsättning att barnet mår bra av det.

just nu utgår vi ifrån ts och att  hon reagerar på att barnet inte verkar ha det så bra , det tycker jag givetvis man ska lyssna på och göra något åt det. 

kanske är det en period i 4-åringens liv som handlar om utveckling och växande, kanske är det en reaktion på att nånting är väldigt fel, kanske är det inbillning från mammans sida - who knows?  jag tycker i alla fall att man verkligen inte ska ta något för givet utan verkligen ta reda på vad som händer.

ett är säkert och det är att dessa föräldrar av olika orsaker inte kan kommunicera med varandra - och det är givetvis något som barnet självklart i längden far väldigt illa av.  oavsett  vems story man lyssnar på.  och det måste man göra något åt.

Hej TS,

Lyssna inte på de som säger att du ska kontakta familjerätten. Om du gör det för en sån här sak kan det vid ett senare tillfälle dyka upp en anledning när du verkligen behöver dom och då kanske dom inte lyssnar så bra utan tar dig som "hispig mamma".

MEN - det förutsätter förstås att du först verkligen verkligen försökt göra din sons besök hos sin pappa till en positiv sak från din sida och hans avighet ändå forstätter. Kom ihåg att han är 4 och jäkligt smart på att få sina föräldrar dit dom vill!

Du måste först försöka göra din sons besök till en positiv upplevelse. Måla upp en förväntan hos honom att han ska till pappan och göra det eller det. Du MÅSTE också försöka samtala med pappan - för barnets bästa.
Berätta för pappan hur det är och hur ni tillsammans kan försöka få vistelsen hos pappan som något sonen ser fram emot positivt.

Ni har växelvis boende och pappan har - "tyvärr" - rätt att vistas med barnet hos sin nya tjej.
Måste också fråga - det är inte så att han lämnade dig och att det sticker lite i ögonen för att han gått vidare? Anledningen att jag undrar är att du iså fall kanske ger ut negativa signaler som påverkar din son som intar ett "skydda mamma" sätt och det enda han vet fungerar att göra mamma glad är om han blir ledsen om han ska till pappa och säger att han inte vill åka. Att du svarar jag vill inte heller att du ska åka men du måste, jag kommer att sakna dig så fruktansvärt etc. Fäller en liten tår...  Istället för att säga "Men oj va kul det ska bli hos pappa och sen när du kommer hem igen - då ska vi tex baka bullar. Och mamma ska gå och träna och träffa "bästa polaren" och ha jätteroligt. Tiden kommer att bara rusa iväg tills du är hemma igen". OM det är så - då måste du sätta dig över dina egna känslor och tänka igen på sonen och att han faktiskt har ett behov av sin pappa även om han inte riktigt förstår det.

Att han inte vill till pappans nya tjej kan ju också vara att sonen är lite svartsjuk på dom. Kanske han inte gillar att pappa kramar/pussar tjejen etc.

Ja - bara tänkar från mig och kanske kan du hitta något i detta.

Kram och hoppas det löser sig!