uppgiven

Det finns nog hur många som helst som känner sig som dig. Det är så lätt som förälder att känna skuld fast det är helt obefogat.. Vi vill ju alltid det bästa för våra barn :) Vilket i ditt fall var att lämna din dåvarande. Man kan inte vara ihop *för barnens skull* och tro att det funkar.. Barn känner på sig att allt inte är bra och att föräldrarna inte är lyckliga ihop. Nu vet jag inte om ni bråkade, men det är annars det värsta som finns när man är liten, att föräldrarna bråkar. Min mamma lämnade min pappa när jag var 3-4, jag minns det fortfarande och jag minns också hur mycket bättre allt blev! Jag älskade att bo ensam med min mamma då (inte för att min pappa var dålig), men hon mådde säkert bättre och då gjorde jag det också. Ett par år senare träffade hon en ny och dom flyttade ihop, nu är den mannen min pappa nr 2 :)

Har du familj, vänner? Isåfall har du ju nån att dela deras framsteg med :) Känn inte skuld för något som gör dig lycklig, är du lycklig är dina barn lyckliga! Det är bara så.

Sen kan du alltid gå och prata med någon. Kan hända att du har en depression som får dig att känna som du gör. Då kommer den alltid att ligga i vägen för sådant som annars skulle göra dig glad. Det är lätt att bli av med den, men inte själv.. I know:)''

Lycka till