Orolig och jobbig dotter

Hej!

Vi har en dotter som fyllde 8 år i juni. Hon har en syster som är 6 år yngre.

Det senaste året har vi fått problem med hennes beteende. Hon är ledsen nästan varje dag vi går till fritids på morgonen. Fast både hon och jag vet att hon får roligt i skolan. Hon älskar själva skolan och att lära sig och hon är väldigt duktig i skolan och mycket populär bland sina klasskompisar.
Trots detta är hon orolig och gråter varje morgon vi ska lämna henne på morgonfritids vilket börjar bli väldigt irriterande för min del. Jag försöker tröst och ta reda på varför hon blir så upprörd men de flesta gångerna får jag inget svar.

Hon har dessutom hakat upp sig att ingenting vi, som föräldrar, gör duger. Sätter vi på henne strumporna sitter dessa fel och de kliar. Lagar vi mat, är det fel mat. Köper vi nya kläder åt henne, sitter kläderna helt plötsligt fel, och så vidare.

Vi uppmuntrar så gott det går men nu har detta pågått i nästan ett år och det börjar bli riktigt jobbigt, särskilt på morgnarna när inget passar och hon dessutom gråter när vi ska gå till fritids.

Jag vet inte hur vi ska tackla det hela. Är detta en "normal" period som barn går igenom i den här åldern eller är vår dotter ytterst känslig?
Har du några tips på hur vi kan jobba med vår dotter för att få henne att acceptera saker bättre och att få henne lugnare?

Mvh/ Hanna

Hej!
Nej detta är inte en normal period i barns utveckling, särskilt inte när det pågår under så lång tid.
Det ni kan pröva att göra är att kanske inte prata så mycket om vad hon oroar sig över och vad hon är rädd för. Ni vet ju att hon har det bra i skolan och att hon blir väl omhändertagen där.
Det beteende som hon visar är snarare att likna vid ångestsyndrom där oron kommer inifrån men utlöses av yttre saker.
Hjälp henne så mycket ni kan med att ta sig till skolan och fritids utan att göra så stor sak av det. Låt henne ha kliiga strumpor eller låt henne välja strumpor själv. Gör inte detta till någon stor sak som hon kan spela med. Ju mer uppmärksamhet hon får för sin oro desto mer växer den.
Försök att inte alltid vara alltför empatiska med hennes "tillverkade" problem.
Om inte detta hjälper och hindren för henne ökar tycker jag att ni ska söka er till närmaste BUP för stöd och rådgivning.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark

Orolig och jobbig dotter

INNEHÅLL