Tänder inte på min sambo

Vi bråkar inte ens... Kan vara så att det är för bekvämt... Samtidigt känner jag att om jag skulle bli singel igen så skulle jag inte sträva efter ett nytt förhållande, se blir man väl dum i huvet av att vara singel efter ett tag och ångrar sig i nån panik kåt attack..

Redan nu är jag gift med mitt jobb, skulle jag leva själv skulle jag jobba väääldigt mycket. Jag har en del kompisar, tyvärr är mina bästa vänner inte bosatta i Sverige numer men tack å lov för skype... Jag är nog på samma linje som du, det är inte om utan när. Hur säger man det på bästa sättet? Rakt upp å ner och hoppas på det bästa.. Har ni gemensamma barn?

Jag skulle aldrig göra det på annat sätt än ansikte mot ansikte, man får stålsätta sig och vara beredd på alla reaktioner som finns. Vi har en dotter ihop, jag mår dåligt bara av att tänka på att inte träffa henne som nu... Varför kan inget bara vara enkelt... Det är nog så vi kommer ta det, prata om vad som inte funkar i vår relation. Förhoppningsvis kan vi komma till ett gemensamt beslut, om än något styrt från min sida då jag blir den som tar initiativet och är förberedd. Hur trur du din kille tar det? Är du orolig för det? Jag menar har man sett tendenser till våld tidigare så kan ju sånt här utlösa det..