1-åring ammas konstant hela nätterna - trött!!!

Lite uppdatering: shit alltså, jag har inte nerver för det här... Bebis somnade natten kl 20, läggningen var inga problem. Uppvak 20.30, jag la mig bredvid och ammade lite, somnade snabbt om och jag smög därifrån. Han sov ända till 00.30 innan nästa uppvak. Då hade jag hunnit peppa mig själv till att inte amma, så istället för att lägga mig bredvid honom så stoppade jag ner honom i sjalen och började gå runt och skumpa lite. DÅ blev han skogstokig. Brölade så han blev hes, sparkades, bände kroppen bakåt, tryckte sig ifrån mig med all sin kraft. Jag kände paniken komma... Tog ur honom ur sjalen, gick runt med honom på axeln och vyssjade, funkade inte. Vaggade i famnen, funkade inte. La mig ner på sängen och försökte hålla om, funkade inte. Bröl, bröl, bröl. En minipaus för att dricka ett par klunkar vatten, sedan började han igen. Alltså, han blir helt okontanktbar när han skriker på natten. Han slåss, sparkar, slingrar sig. I panik försökte jag hålla honom hårt mot mig för att lugna honom, men då vrålade han ännu värre när han blev fasthållen och det kändes som att jag kränkte honom (här började mina nerver svika mig). Efter 30 min skrik orkade han inte mer och somnade hängandes på min axel. Jag satte mig med honom och vaggade en bra stund för att vara säker på att han sov djupt. Försökte försiktigt lägga ner - och han vaknade... Då gav jag upp, var helt genomsvettig och gråtfärdig så jag gav honom bröstet. Han tog det och slappnade av direkt. Men sen kom jag inte loss utan att han började gråta igen. Så då bestämde jag mig för att ta bort bröstet och så buffade jag honom hårt i rumpan tills han äntligen somnade. 1 timme tog det, nu har han sovit i 20 min, väldigt oroligt, rör sig och gnyr hela tiden. Gör jag rätt? Kommer det funka? Det här är så sjukt jobbigt

Hihi, vad kul att få svar i tråden såhär kl 3 på natten jag har egentligen inget emot nattamning heller, skulle lätt kunna amma 1-3 gånger per natt om sonen sov lugnt däremellan. Men just nu är han precis som en nyfödd, gnyr och söker och snuttar precis HELA natten, och det pallar jag inte. Hade varit en helt annan sak om han sov djupt hela natten med bara ett par korta amningar. Då hade jag absolut orkat. Ang. att ta hjälp av pappa, jag får se om jag gör det framöver när sonen blivit lättare att söva om utan bröstet. Men tills dess sköter jag det för de gånger vi testat med pappa så skriker sonen ännu värre. Dessutom säger han alltid "men ge honom bröstet då" så jag har inte direkt nån stöttning i att sluta nattamma... Hoppas jag får vara med er i amma länge-tråden även om jag lyckas sluta nattamma. Resten av amningen vill jag ju ha kvar

Tack för all stöttning! Tänkte rapportera om hur första natten gick. Bebben sov mellan kl 20.00-08.30 och vaknade 00.30, 03.10 och 05.00. Första gången var det panikskrik (som ni kan läsa om ovan) och jag lyckades få honom att somna om utan bröstet efter 1 timme. Då var vi båda genomsvettiga och ledsna. Vid andra uppvaket somnade han om utan bröstet på bara ett par minuter genom att få komma upp i famnen. Och vid uppvaket kl 5 så tyckte jag att det var morgon så då ammade jag. Sen sov vi vidare till 08.30. Kan tillägga att från läggning till kl 5 så låg sonen i sängen och jag på soffan för att han inte skulle känna mjölkdoften. Tycker att första natten utan amning gick ok. Första uppvaket var fruktansvärt jobbigt, men resten av natten var mycket bättre än vanligt! Nu har han precis somnat för natten igen. Jag ammade och buffade honom sömnig och lyckades sedan söva sista biten utan bröstet. Får se hur natten blir!

Vill skriva lite om mina tankar kring att vänja bort nattamningen. Jag tar bara bort själva snuttandet på bröstet, utan att göra avkall på närheten! Sonen får somna tätt, tätt intill mig, han ska aldrig behöva känna sig övergiven! Mammas famn finns där på natten, bara utan bröstet. Några i tråden har nämnt SHN, 5mm...något sådant kommer jag aldrig, aldrig ens att överväga. Några har även föreslagit napp, och idag tipsade en bekant om flaska med välling på natten. Men då byter man ju bara en vana mot en annan tänker jag? Jag vill lära sonen att man sover på natten, punkt. Tutubi, tror du har rätt om att det är en fas sonen är inne i, för det är ju inte alltid såhär mycket snuttande. Men den här gången passar jag på att vänja av istället för att vänta på att det ska gå över. Känns mer och mer som rätt beslut!

Pellefanten, precis som Tutubi så äter vår son själv och styr alltså helt själv över sitt matintag. Det enda jag kan göra är att erbjuda mer mat, jag kan inte få honom att äta mer. Även om jag ville så skulle jag inte kunna få i honom mer eftersom han vägrar bli matad. Han tar heller inte nappflaska eller mugg med något annat än vatten. Därför känns det lite skrattretande med vissa råd jag får av omgivningen, typ "men ge gröt på kvällen" eller "testa med ersättning". Jag tror dessutom inte att min son är hungrig på natten, snutteriet är bara en mysig vana för honom.

Rapport från natt nr 2! Bebben sov 20.00-06.30. Lyckades söva och söva om igår kväll utan bröstet. Ca 21.00-00.00 sov han lugnt, sedan började han vakna och gny med bara några minuters mellanrum. Jag körde lite tassning, smeka på ryggen, plocka upp, lägga ned, plocka upp, lägga ned... MEN jag gav inte bröstet och han grät inte! Somnade om flera gånger när jag tassade men vaknade så fort jag smugit därifrån. Så när jag gick och la mig vid kanske 01.00 så fick han sova på min arm, det var enda sättet att få honom att sova vidare. Sen någongång kanske vid 3-4 vaknade han och grät lite, då var jag så himla trött att jag halade ut tutten utan att tänka mig för och så somnade vi om. Sedan vaknade vi 06.30 och gick upp. Trots att det blev många fler uppvak än förra natten så känns det som vi gör framsteg! Han skrek alltså 30 min första natten och 0 minuter andra natten!

Att ni inte hört nåt från mig om hur 3:e natten var beror på att vi ligger hemma magsjuka... Kräkfest hela natten lång, så jag har tagit en paus i projektet sluta nattamma... Men tack till er alla som skriver, det är mycket intressant! Håller med om att antal amningsuppvak på natten inte har med matintag att göra. Snarare utveckling! Och i min sons fall lite vana också...

Äsch då, nu har jag typ tappat all motivation till att sluta nattamma. Nu de senaste dagarna när vi varit magsjuka så har det varit 100% amning som gällt. Och nu mår vi bra igen men jag känner mig som sagt helt opepp! Har återigen börjat hoppas på att han kanske slutar av sig själv nångång... Det är så känslomässigt jobbigt med skrik på natten och så lätt att ge bröstet... Jaja, vi får se, tråden finns ju kvar ifall jag skulle ändra mig och behöva ert stöd igen

Hej alla! Liten uppdatering: tror nog att min också är inne i någon utvecklingsfas just nu. Projektet sluta nattamma ligger helt på is. Försökte härom natten söva om utan bröstet men det gick INTE. Han skrek som om någon gjorde illa honom När jag läser runt här på FL om folk som slutat nattamma så brukar det låta typ "visst blev det lite stök och bök första nätterna men sedan fattade de galoppen och började sova hela nätter!" Ja typ så... Men här är det verkligen inte tal om något "stök och bök" utan det är hjärtskärande, panikslagen gråt tills bebben hulkar så mycket att han knappt kan andas. Då har jag gett upp och ammat för att jag tyckt så himla synd om honom. Han är helt enkelt inte redo att sluta än. Jag får sova sen när jag blir pensionär eller nåt

delight, jag känner till Tassmetoden i teorin, men det betyder inte att den funkar för oss min son blir också jätteupprörd när jag försöker. Jag testar då och då, när energin finns, och det har bara funkat ett par gånger. Men oftast blir det bröstet vid läggning samt typ 3-10 ggr under natten. Men det känns okej just nu, vi har haft några nätter nu när han har sovit riktigt djupt och bara snuttat 3-4 ggr. De nätterna är fantastiska!

Hejsan! Såhär i efterhand (1,5 år senare)

kan jag tycka att vafaan skulle jag bråka så om amningen, han var ju bara en bebis och fattade ingenting! Jag ammade tills han var 2, och då var han såpass stor och förståndig att jag kunde förklara att nu orkar inte mamma mer så nu slutar vi med tutten. Han blev ledsen men förstod :) Han är 2,5 nu och frågar fortfarande efter tutte varje dag, så han har tydliga minnen från när han ammades vilket jag tycker är himla gulligt :) men det går att resonera med honom vilket man inte kan göra med en 1-åring!