1-åring ammas konstant hela nätterna - trött!!!

Sluta amma?

sova i egen säng?

Barnet är 1 år gammalt. Barnet behöver alltså INTE äta på natten. Barnet använder dig som snutte. Om du vill fortsätta med detta, go ahead. Om du inte vill fortsätta med detta så får du ta dig i kragen och försöka avvänja barnet från nattamning. Detta kan ta två till tre nätter, men efter det borde barnet sova ostört. Dock så är jag tämligen övertygad om att du inte är det minsta intresserad av att sluta få din nattsömn störd utan du letar efter "you go girl...fortsätt du bara amma på natten...det är ju för baaaaarnets bästa" kommentarer. Personligen anser jag att vid ett års ålder så är en god natts sömn betydligt viktigare för barnets utveckling än att vakna jämt och ständigt för att snutta. Bättre för dig är det också....men ve och fasa...sånt får man ju inte säga! Alla vet vi ju att vi mammor ska vara martyrer för våra barn och om vi inte LIDER ordentligt så måste det betyda att vi är dåliga föräldrar. Varför tar du det inte hela vägen och slänger på dig ett gammalt hederligt spikbälte medans du är igång? Då kommer vi ju alla tycka att du är en sådan FANTASTISK bra mamma!

Lite uppdatering: shit alltså, jag har inte nerver för det här... Bebis somnade natten kl 20, läggningen var inga problem. Uppvak 20.30, jag la mig bredvid och ammade lite, somnade snabbt om och jag smög därifrån. Han sov ända till 00.30 innan nästa uppvak. Då hade jag hunnit peppa mig själv till att inte amma, så istället för att lägga mig bredvid honom så stoppade jag ner honom i sjalen och började gå runt och skumpa lite. DÅ blev han skogstokig. Brölade så han blev hes, sparkades, bände kroppen bakåt, tryckte sig ifrån mig med all sin kraft. Jag kände paniken komma... Tog ur honom ur sjalen, gick runt med honom på axeln och vyssjade, funkade inte. Vaggade i famnen, funkade inte. La mig ner på sängen och försökte hålla om, funkade inte. Bröl, bröl, bröl. En minipaus för att dricka ett par klunkar vatten, sedan började han igen. Alltså, han blir helt okontanktbar när han skriker på natten. Han slåss, sparkar, slingrar sig. I panik försökte jag hålla honom hårt mot mig för att lugna honom, men då vrålade han ännu värre när han blev fasthållen och det kändes som att jag kränkte honom (här började mina nerver svika mig). Efter 30 min skrik orkade han inte mer och somnade hängandes på min axel. Jag satte mig med honom och vaggade en bra stund för att vara säker på att han sov djupt. Försökte försiktigt lägga ner - och han vaknade... Då gav jag upp, var helt genomsvettig och gråtfärdig så jag gav honom bröstet. Han tog det och slappnade av direkt. Men sen kom jag inte loss utan att han började gråta igen. Så då bestämde jag mig för att ta bort bröstet och så buffade jag honom hårt i rumpan tills han äntligen somnade. 1 timme tog det, nu har han sovit i 20 min, väldigt oroligt, rör sig och gnyr hela tiden. Gör jag rätt? Kommer det funka? Det här är så sjukt jobbigt

Har inget annat att säga att min dotter är precis likadan så jag har egentligen inga tips, men du är inte ensam i alla fall! Jag har dock tycker dock nattamningen är ok, än så länge i alla fall... Min dotter har också mycket svårt att sövas om utan bröstet på natten. Hon somnar jättebra med pappa, vaggandes eller bara i famnen eller sjalen men när hon vaknar på natten så funkar bara bröstet. 

Jag läste i den andra tråden att det börjar funka med pappa nu för din son så om du vill sluta eller dra ned på nattamningen kanske han kan stötta och hjälpa er några nätter? Jag förstod att han jobbar mycket man kanske någon helg då han är ledig, kanske han tom kan ta en långhelg någon gång om ni planerar in det?