Anonym (skild) skrev 2012-09-10 11:25:55 följande:
Ungefär lika spridda skurar som jag trodde. 
Jag känner ju att mitt efternamn är mitt efternamn oavsett hur jag fick det. Känner större tillhörighet till det än det än vad jag hette innan. Gifte mig ung och det är ett par (och några till ;) år sen) så mitt gamla namn känns för mig som jag som tonåring liksom. Så att byta tillbaka (blir inte till båda fternamnen jag hade då utan till ett av dom bara) känns avlägset. Skulle jag göra det är det redan bestämt att barnet jag har med mitt ex skulle få det också. Men som sagt det känns avlägset. 
Just nu lutar det åt att jag behåller mitt "gifta" namn som jag känner är jag (det var ju inte så att jag "lånade" det så länge vi var gifta utan jag ändrade ju underskrift, pass, id, ja ALLT, kostar ju en slant och är sjuhelsikes med jobb att ändra om allt) och att bebisen på väg får mitt namn som mellannamn och pappas som efternamn. 
Och nej jag kommer inte att ta min nyas efternamn om vi gifter oss inte ens som mellannamn. Just för att jag vet nu på äldre och klokare dagar dels hur knepigt det kan bli och på grund av att jag känner att mitt namn är mitt namn och han skulle aldrig byta sitt (
nu kan han ju inte ta mitt men även om han kunde det skulle han inte vilja byta)Finns det alltså nån regel om att man inte får göra det? *nyfiken*