"Ska" man byta tillbaka till sitt gamla namn efter skilsmässa? Nytt barn med ny man på väg.

Ungefär lika spridda skurar som jag trodde.

Jag känner ju att mitt efternamn är mitt efternamn oavsett hur jag fick det. Känner större tillhörighet till det än det än vad jag hette innan. Gifte mig ung och det är ett par (och några till ;) år sen) så mitt gamla namn känns för mig som jag som tonåring liksom. Så att byta tillbaka (blir inte till båda fternamnen jag hade då utan till ett av dom bara) känns avlägset. Skulle jag göra det är det redan bestämt att barnet jag har med mitt ex skulle få det också. Men som sagt det känns avlägset.

Just nu lutar det åt att jag behåller mitt "gifta" namn som jag känner är jag (det var ju inte så att jag "lånade" det så länge vi var gifta utan jag ändrade ju underskrift, pass, id, ja ALLT, kostar ju en slant och är sjuhelsikes med jobb att ändra om allt) och att bebisen på väg får mitt namn som mellannamn och pappas som efternamn.

Och nej jag kommer inte att ta min nyas efternamn om vi gifter oss inte ens som mellannamn. Just för att jag vet nu på äldre och klokare dagar dels hur knepigt det kan bli och på grund av att jag känner att mitt namn är mitt namn och han skulle aldrig byta sitt (nu kan han ju inte ta mitt men även om han kunde det skulle han inte vilja byta)

Anonym:
Det beror ju helt på hur han känner för namnet isåfall. Kände han att det var hans namn så hade jag inte haft några som helst problem med det.  Våra ex är våra ex och det vet vi båda, så några såna känslor finns inte. För mig spelar det ingen roll hur han fått sitt nuvarande efternamn bara att det är hans och jag vet att han värdesätter det.

Jag har inte behållt namnet på grund av relationen till mitt ex utan till mitt barn och min numera egen "tillhörighet" till namnet och det vet han. Han har ju bara känt mig som det namnet, likaså har hela mitt arbetsliv varit i det namnet, många av mina vänner har bara känt mig med det namnet osv

Bebisen på väg kommer oavsett få två "efternamn" frågan är bara vilket som ska sitta vart och om det isåfall skulle vara mitt flicknamn eller MITT nuvarande namn.

Jo jag kan ge mitt barn på väg mitt efternamn efetrsom det är just mitt efternamn, däremot kan jag inte ge min nuvarande efternamnet om vi gifter oss.

Skulle vi inte anmäla något efternamn skulle bebisen ju automatiskt få moderns (mitt) efternamn och jag tvivlar på att de går tillbaka före ett äktenskap för att leta namn då.

Många olika åsikter är det, att läsa och svara har gjort det ganska tydligt för mig själv hur jag känner.

Alternativen som är relevanta just för oss är:

1. Jag ger mitt nya barn mitt nuvarande efternamn antingen som mellannamn eller efternamn beroende på vad vi tycker känns bäst. (Min nuvarande har alltså inga problem med namnet alls)

2. Jag byter till ett av mina flicknamn som jag inte känner är JAG, byter/lägger till ett efternamn på mitt tidigare barn och ger mitt nya barn på väg det namnet som antingen mellannamn eller efternamn.

Just nu känns valet rätt enkelt. Även om inte alla tycker det är korrekt. Det viktiga är vad jag känner och självklart min nuvarande. Mitt ex kunde inte bry sig mindre. Den enda jag kan tänka mig fnyser åt det är exets mamma, men tilläggas kan då att hon har namnet som "ingift" hon också och har inte bytt tillbaka sen hon skiljde sig.

Min nuvarande har inga problem med att hans barn skulle ha mitt (mitt ex) efternamn, eftersom han ser det som just mitt efternamn.

Frågan (mitt eventuella namnbyte har varit på tapeten ett par ggr efter att andra frågat hur jag ska göra, men för mig har det alltid varit självklart att behålla namnet vilket mitt ex är helt med på) väcktes hos mig(inte honom) när vi pratade om vilket av våra efternamn som blir det officiella och vilket som blir mellannamn. Men efter att ha läst, skrivit och förklarat här  och googlat lite på namnstatistik så känns det som att jag fått reda ut mina tankar och jag känner mig rätt säker på hur vi kommer göra.

Tack för alla åsikter och tankar

Oj oj vilken debatt det varit medan jag varit iväg. Alla har ju rätt till sin åsikt men de enda åsikter som räknas är min och bebis pappa och möjligtvis exets. Och tycker vi alla att det är ok och inget konstigt så skiter jag fullständigt i om det finns folk som tycker det är knasigt.

Viktigare för mig att jag trivs med mitt namn och för den känslan vidare än ett namn jag inte känner kontakt med bara för att, för att liksom. Det om något känns ju helgalet.

Och nej efternamnet i fråga är inte något unikt eller ovanligt alls.

Tråden har fått mig att inse vilka känslor jag har för mitt nuvarande efternamn och mitt ogifta och då min nuvarandes är rätt ovanligt så kommer jag nog låta honom få sin vilja igenom att mitt blir mellannamn och hans blir efternamnet. För mig är det viktiga att se och känna samhörigheten genom namnet medan det för honom är viktigt att föra sitt namn vidare.

Som sagt tack återigen för alla åsikter. Även om det inte ändrat hur jag tänkte från början har det fått mig att känna efter vad som är viktigt för just mig :)

[quote=66599313][quote-nick]whybother skrev 2012-09-10 17:48:00 följande:[/quote-nick][/quote]

Kan svara igen på detta.

Skulle inte ha något alls emot det. Det som är viktigt är hur han kände för sitt namn och varför han skulle vilja det. Kände han att det var hans skulle jag skita i hur han fick det. Vi vet båda två om att våra respektive ex är just ex och inget annat. han ser mitt namn som just mitt namn eftersom han bara känt mig med det namnet.

Ehm... Nej... Vi har aktivt valt att både som föräldrar och "ny familj" att arbeta ihop och inte mot varandra. Mitt tidigare barn har två föräldrar och numera också en extra vuxen. Punkt. Vi som föräldrar har tillit till varandra, nya inblandade har fått veta från start hur relationen ser ut och att det inte kommer ändras då vi inte tummar på vad som är bäst för för barnet. Vi är inte hos varandra och springer utan blir tvärtemot inbjudna till varandra ofta för fika, föräldrasnack och även prata strunt då vi är nära vänner med full respekt för varandra. Hör och häpna så kan vi tillochmed umgås tillsammans med våra nya respektive utan knussel och bråk. Och tycka det är trevligt :D

Jag har dessutom föredetta styvbarn som delar mitt och mitt barns efternamn och det är inget som stör mig alls. Det är ju mitt barns äldre syskon. Precis som det nya barnet kommer att vara syskon till mitt barn sen tidigare.

Mitt ex har fått frågan om han vill att jag byter men han har som sagt inget emot att jag har kvar det. Han och jag har gjort det klart att det aldrig kommer att bli aktuellt att jag byter senare framöver på grund av att en ny till honom inte vill att jag heter samma eftersom att det då finns ett nytt barn med det namnet.