Så trött på detta....

Under den uppväxt som föräldern hade del i kunde inte ett tryggt förhållande skapas. Valde att inte skapa de banden. Empatin saknades.

Att inte planera umgänget längre i förväg är inte hållbart för mig. Har också ett arbete att sköta där planering sker.  Vad skall det vara för anpassning från båda håll anser du?

Utifrån barnet så som det ser ut nu så är det kränkningar på barnets integritet. Hur långt skall du som förälder låta sådan gå?  Skall du tvinga ditt barn att träffa en förälder där den inte är trygg?

Bara för att det inte fanns då så betyder det inte att det inte kan finnas idag. Han verkar ju vilja ha barnet eftersom ni har en tvist om det.

Du kanske har bättre möjligheter att påverkar din arbetstid än vad han har. Man måste självklart ta hänsyn till arbetet när man ska bestämma umgänge.

Hur långt i förväg tycker du att man ska kunna planera umgängen?

Hur kränks barnets identitet menar du?

Hur ska barnet kunna bli trygg om de av pappan föreslagna ändringarna av umgänge (pga arbetet) inte accepteras av dig?

För att trygghet skall kunna infinna sig så måste det byggas upp. Det gäller att inte förhasta sig och ha för bråttom och "tvinga" sig på. 

Jag har inte bättre möjligheter att påverka mina arbetstider. Självklart måste men ta hänsyn till det men att jobba så att arbetstidlagar mm inte följs är inte rimligt.

För att umgänge skall fungera krävs en upptrappning! I denna upptrappning kan inte pauser göras hur som helst pga att det är "annat" som dyker upp. En del i det hela är även att se till att ha kontakt på annat sätt visa att man finns där för sitt barn.

Integritet - den kränks då man tvingar barnet även om det inte vill. Framför allt när det är otryggt med individen. Rätta mig gärna om jag har fel men ett nej är väl ett nej även om man är barn? Då får man kanske locka fram så det blir rätt? Det gäller ju att sätta barnens bästa i centrum och inte utifrån ens eget bästa?

Barnet kan bli trygg och ändringar har accepterats så jag är oerhört tillmötes gående där! Men när man som förälder väljer att inte höra av sig och inte skapa banden ändå... hur kan du då se att jag gör fel?
 

Om barnet är runt 12 årsåldern så KAN ett nej vara ett nej annars så skall barnet följa umgängesschemat/domen oavsett vad den vill, med det inte sagt att det är rätt emot barnet men så går det till om du inte kan lägga frav grava bevis på att pappan är direkt olämplig för barnet.
Vi har just avsluatt en vårdnadstvist där mamman bedömdes icke samarbetsvillig och olämplig så barnet som är under 12 år slipper att åka dit, men då fanns det grava bevis och andra myndigheter som kunnat styrka olämpligheten.

Anser du att tingsrätten har förhastat sig i domen?

Antagligen måste du ha det eftersom du kan vara boendeförälder men ändå arbeta.

Om arbetstidslagen inte följs är det en sak för facket på arbetsplatsen att utreda och se till att få en förändring på. Det är inte alltid man kan förändra saker som arbetstagare.

Vad gör du för att uppmuntra? Varför är det så otryggt? Kanske behövs tätare umgängen?

Är barnet upprörd över att gratulationer uteblev på födelsedagen? Hur gammalt är barnet egentligen med tanke på att du förväntar dig att de ska ha telefonkontakt?

Så man skall alltså tvinga sitt barn även om det mår oerhört psykiskt dåligt?

Enligt vem mår barnet psykiskt dåligt av umgänge? Finns läkarintyg?

Tyvärr så är det så systemet fungerar, mår barnet SÅ dåligt som du vill påskina så får det ta den tid det tar så kommer barnomsorg/skola att ingripa och lämna in anmälan alternativt att du tar kontakt med BUP eller BVC och DOM i sin tur gör en anmälan. Men då skall alltså barnet verkligen må riktigt psykiskt dåligt av umgänget med fadern.

På vilket sätt skulle enskild vårdnad vara bättre i ditt fall ts? Det påverkar inte umgängesrätten.