Leva med Overklighetskänslor....

jösses vad jag känner igen mig.

jag "dissocierar"   , det kanske är det du gör också?  

 

Missförstå mej rätt, men de e skönt å höra att folk har samma problem!

Jag förstår inte, man tycker att dom borde lyssna lite, iaf när man berättat om samma känslor i flera år... Men icke!

PTSD? Dissociation? Förmodligen barndomsrelaterat.

sv.wikipedia.org/wiki/Derealisation
Tror aldrig jag läst nånting som passat bättre in på mej! Har tid på spyk på onsdag, känns ju kul å behöva sitta å tala om för dom vad man e helt hundra på att man har, utan å låta som en hypokondriker -.-

Hej!

Det flera av er tycks uppleva verkar vara något utav ett dissociativt tillstånd, precis som en av de som skrivit i tråden har denne länkat till "depersonalisation" och "derealisation" som är just sådana. Jag skrev till en av er i tråden, för att jag vill uppmärksamma samtliga på att jag ska göra en studie inom detta ämne nu i vår.

Varför ska jag göra det?

Anledningen är att precis som ni skriver tycks många inom psykiatrin, men även psykologer och kuratorer, missa detta. Jag tror skälet är att de inte kan förstå vad det är ni upplever, och att det finns så lite kunskap om detta i Sverige. Så min studie kommer att fokusera på detta i syfte för att i framtiden kunna forska ännu djupare inom ämnet, men också uppmärksamma så att experter inom den svenska psykiatrin eller dylikt kan ta hjälp av de metoder som finns i USA, där man kommit längre inom området. Jag vill alltså att metoderna och förståelsen kring detta ska bli bättre, så att fler kan få hjälp. Med tanke på att det oftast är ett ytterst jobbigt tillstånd.

Skriv  jättegärna till mig om ni är nyfikna på den här studien, ser gärna att folk som bär på de här upplevelserna skulle vilja ställa upp och bidra med sin förståelse kring hur det är att leva med detta. Om ni sedan skulle vilja delta är ni absolut anonyma. Läs gärna igenom de engelska wikipedia artiklarna i ämnet på depersonalisation och derealisation, eller kontakta mig direkt på forumet.

Vänligen

Jag känner igen mig som fan, min overklighetskänsla kom i samband med en snetripp på cannabis, sedan kom ångesten och panikångesten. Jag känner mig aldrig helt närvarande (varken psykiskt eller fysiskt) och det är förjävligt, har haft så konstant sen snetrippen (ca 2-3 månader) och overklighetskänslorna blir starkare efter en panikångest/ångest attack. När overklighetskänslorna är som värst så har inget betydelse, jag vill skada mig själv (har t.o.m haft självmordstankar). När jag tänker tillbaka så kunde jag få liknande overklighetskänslor när jag var rejält förkyld, vet dock inte varför och det var inget jag reflekterade över då då dom bara höll i sig någon dag och inte alls var lika starka som dom är nu.

Hur har det gått för er, har ni fått någon hjälp?

Jag ska ta mig i kragen å söka hjälp hos en terapeut!
Ska klargöra när jag ringer att personen i fråga MÅSTE ha kunskap om detta, eller iallafall veta något om dissociativitet!
Har berättat för både min husläkare och en psykolog på UPM, dom såg ut som frågetecken =/ 
 

Jag vill också söka hjälp, nu är jag ju bara ''självdiagnoserad''... Men jag är skiträdd för att psykologen/läkaren inte ska kunna hjälpa mig pga okunskap :( Funderar ibland på att åka in till st görans psykakut, någon som har någon erfarenhet utav läkarna osv där?

Lite så jag känner oxå! Eller att dom avfärdar de och påstår att man är inbillningssjuk eller liknande (största skräcken!)
Psyk här i Östersund är inte helt hundra, känns lite som dom använder folk som försökskaniner ibland =S
Vem vet, kanske blir man en av dom "kaninerna" och lyckas bli hjälpt^^
Annars får man väl söka sig "utomläns", kan man göra det hur som helst?

Det känns riktigt surt att läkarna i Sverige tydligen inte har mycket kunskap alls om detta tillstånd... Ibland tänker jag att nej jag vägrar ta några tabletter och riskera att bli beroende utav dom, men när jag har mina sämre stunder (i samband med ångesten och panikångesten) så vill jag ta alla tabletter som finns för att bli bättre, jag kan verkligen KÄNNA att min hjärna är i obalans och att ''substanserna'' i hjärnan inte är på normala nivåer eller hur man ska förklara det :P

I samband med panikångesten så sätter jag mig oftast och gungar fram och tillbaka/river naglarna mot väggen som dom psykiskt störda gör i filmer, usch jag skäms så över att säga det men dom sakerna får mig verkligen att känna mig tryggare och lugnare :(

Har läst mycket och dom flesta säger att derealisation bottnar i ångest, så det är den man ska ta tag i och försöka bli av med... Nu vet jag inte om det är så för ALLA men jag är nästan helt säker på att min derealisation är skapad utav min ångest.

Hej. Jag är en tjej på 13 (snart 14) år som har precis dom känslorna du beskriver. Har haft det när jag var yngre men gått över och nu för ungefär en månad sedan fick jag dom igen när jag låg och försökte sova. Har alltid varit en person som tänker mycket "tänk om" tankar.

Jag såg även att du la upp din text 2012.... 5 år sedan. Om du nån gång går in här igen snälla hör av dig till mig har en instagram till sånt här "Ingrid883990" (inte mitt namn). Vet inte hur jag ska komma över det här. Tar attarax då jag för nån vecka sedan hade svåra panikångestattacker över detta. Har dock blivit bättre nu men samma tankar finns kvar. Bara att jag inte får panikångestattacker över det... Ska även gå kbt behandling hos ungdomsmottagningen.

Men som sagt SNÄLLA SNÄLLA du hör av dig till min instagram som jag skrev. Jag måste få veta om du mår bättre idag och isåfall hur du kom över det. Kramar /oxå rädd tjej :(

PS. Om du är en annan person än insändaren som läser det här nu får du självklart höra av dig du med. Skulle hjälpa så mycket om någon ville prata med mig.

Hej. Jag är en tjej på 13 (snart 14) år som har precis dom känslorna du beskriver. Har haft det när jag var yngre men gått över och nu för ungefär en månad sedan fick jag dom igen när jag låg och försökte sova. Har alltid varit en person som tänker mycket "tänk om" tankar.

Jag såg även att du la upp din text 2012.... 5 år sedan. Om du nån gång går in här igen snälla hör av dig till mig har en instagram till sånt här "Ingrid883990" (inte mitt namn). Vet inte hur jag ska komma över det här. Tar attarax då jag för nån vecka sedan hade svåra panikångestattacker över detta. Har dock blivit bättre nu men samma tankar finns kvar. Bara att jag inte får panikångestattacker över det... Ska även gå kbt behandling hos ungdomsmottagningen.

Men som sagt SNÄLLA SNÄLLA du hör av dig till min instagram som jag skrev. Jag måste få veta om du mår bättre idag och isåfall hur du kom över det. Kramar /oxå rädd tjej :(

PS. Om du är en annan person än insändaren som läser det här nu får du självklart höra av dig du med. Skulle hjälpa så mycket om någon ville prata med mig.