Pappan ifrågesätter barns boende för att slippa underhåll

Hej och tack för alla svar. Tänk er en "familj", där kvinnan ville ha barn. Mannen går med på det men under 10 år är han inte bered att gå upp en enda natt, att ta pappaledighet, att känner ansvar för vad som händer i skolan eller dagis, att tar sig tid för familjeutflykter, 10 år där han säger, "det var ditt ösnkemål att få barn, nu får du ta ditt ansvar Jag har aldrig sagt att jag ska vara den klassiska familjefar, och det visste du från början." Så klart tycker han om barnen och trivs med dom när dom är hos honom. Barnen tycker om pappan så klart. Nu, när det gäller att betala lite underhållsbidraget, då vill han plötsligt ha växelvis boende, eftersom han vill inte betala något pengar till MIG, även om barnen är mer hos mig. Hur skulle ni känna "i mina skor"???? Jag tog 10 år hänsyn till att han "gick med" på det hela - och plötsligt ska jag lämna barnen 50% till honom.

Jag förstår inte att alla utgå ifrån att det skulle bli alltid bäst för barnen att ha en vecka ett hem hos mamma och en vecka hos pappa - oberoende hur familjelivet såg ut tidigare. Så klart är det jätte bra om min ex plötsligt inser hur viktigt barnen är för honom, fast han sade i 10 år att han inte ville vara delaktig - vilken positiv utveckling det blev av diskussionen om en liten underhållsbidrag! Eller? Han är villig att ta ansvaret för barnen p.g.a. han inte vill betala underhållsbidrag till mig! Det är ju inte så att han pratar med mig och förklarar att han har insett att han vill ändra sin roll som pappa och vara mer delaktig etc.... Det handlar om ett princip - och har med mig att göra, inte med barnen, det är jag ganska säkert på. I vårt fall så var det klart för barnen, att dom bor hos den personen, som har tagit hand om dom de senaste 10 åren - och det är jag. Dom tillbringar varannan helg med honom och en dag i veckan, och jag kan inte se varför det skulle bli bättre för dom att inte ha sitt "huvudboende" hos mig längre. Schemat fungerade ju bra för barnen! Varför tror här så många att det är alltid så mycket bättre att barnen har två hem? Jag är ytterst tveksam hur han kommer att sköta allt kring barnen, och det känns inte bra för mig att utsätta dom till detta experiment just nu - det är endast 2 månader sen vi separerade och det gick än så längre huvsatt bra för barnen. Ska jag nu pga rädsla inte våga kräva underhållsbidrag? I så fall skulle han exakt få vad han vill.

Tack för era svar! Jag ska väl skicka en ansökan om underhållsbidrag till Fk och vi ska se vad som kommer ut. Har aldrig tänkt att jag behöver blanda in en officiell instans i vårt liv - och vad kommer nästa gång, när vi inte är överens - advokaten?? Domstol?? Hur som helst, om han sen ifrågesätter boendet efter FKs svar - då får jag ta nästa steget. Jag hoppas fortfarande att han genomtänker det hela och slutar med det tråkiga taktikspelet som har bara en målsättning, att inte gå med på vad jag tycker - inte ens diskutera på ett rättvis sätt. Lite svårt att inse för mig att det kanske kommer att vara jobbigt hela tiden framöver, det är bara början, hur ska jag stå ut med det, det tar så otroligt mycket energi och det hela gynnar barnen inte alls. Blir det nu alltid "emot mig" när det gäller allt kring barnen, semestertider, jul, etc etc

Det verkar som många här förstår mitt inlägg som att jag vill "äga" barnen, och vill hålla dom ifrån pappan fast dom önskar vara hos honom, eller att jag vill hålla ifrån barnen från en pappa som plötsligt känner att han vill ta hand om barnen på samma sätt och utsträckning som mamman. Växelvis boende, det optimala för barnen - som en "religion". Jag ifrågesätter det, fast jag skulle inte ha en chans i en domstol här i Sverige, så klart. Jag ifrågesätter att det blir alltid bäst för barnen, att det blir bäst för mina barn. Efter har tagit hand om dom hela deras liv. Barnen hade inget problem med schemat, för dom kändes det naturligt att vara mesta tiden med mig, som det har varit alla åren. Att vara med pappan regelbundigt och under helgerna var jätte bra. Mamman var ansvarig för läxorna, allt kring vardagslivet. Klart och tydlig för barnen. Men visst, växelvis boende är ju det optimala! 2 månader efter separationen får alltså barnen nu ser till att orientera om sig, att det inte är mamman längre, som står alltid bered när det gäller läxhjälp. Nu får man kämpa med att pappan måste ha koll och att man ibland står i skolan utan frukt eller gömt gympapåse, eller missat papper som man skulle lämna in, darför pappa har ingen koll på skolans papper. Men eftersom växelvix boende är det optimala, så får dom väl stå ut med det? Eller dom måste säga till att dom vill hellre vara mer hos mamma, dvs säga något emot pappa... och då sitter man i kläm, man vill ju inte såra honom.... Jag vågar påstå att jag har bra tagit hand om alla praktiska saker för barnen, och jag ser ingen anledning att ändra på det på barnens bekostnad för att följa ett växelvis boende som pappan plötsligt kommer på och driver fram för att slippa underhållsbidrag. Tack för alla inlägg som visar lite förståelse för min frustration och inte dömmer mig .

Ni glömmer bort att här handlar det om en pappa som började ta upp växelvis boende för att han inte ville betala ett underhållsbidrag. Det är en man som sade i 10 år - helt "osvensk" - du ville ha barnen, då får du ta ditt ansvar. Jag går när jag vill, jag gör vad jag vill, mer eller mindre. Jag förstår inte att ni ser på MIG som den som är fel på, att jag verkar ha problem med samarbete etc, tror ni att jag kan inte skilja mellan ett maktspel och ett verklig intresse att få delta i barnens liv?

Vill tacka "anonym"/inlägg 42 - det hjälper med ett exempel från det verkliga livet, att andra har liknande problem (fast det var kanske inte en så extrem rollfördelning som i vår familj). Och kanske ska jag verkligen testa det ifall det blir aktuellt och se vad som händer. Jag var hos en advokatrådgivning och så klart har pappan alla möjligheter, och det enda som finns om man kämper emot varandra är att gå till familjerätten (Domstol uteslutar jag här, det är ju "worst case"). Det här med växelvis boende (vecka/vecka) kan han inte göra, eftersom han bruker resa ganska mycket. Så OM han vill ha barnen hälften av tiden så kräver det från mig en ganska stor flexibilitet. Sen angående barnbidrag och alle kostnader blir det väl så att jag ska redovisa alla utgifter till honom och hoppas att han delar på alla överstigande kostnader utan att ifragesätta allt för mycket. Om barnen är, som nu, en vecka mer hos mig, då får jag väl ta dom extra kostnader för mat etc. Eftersom han är officiellt arbetssökande (ex VD), skulle jag antagligen inte ha rätt till någon underhållsbidrag enligt FK, och då spelar det knappt en roll, hur mycket pengar han har någonstans. Sen återstår processen för mig att hantera förändringen av hans papparoll och vad det betyder för mig, men det har inget betydelse för barnen så klart. Om någon har bra tipps hur man praktiskt hanterar kostnadsuppdelning och barnbidrag (sammla kvitton? Räknar varje månad? Diskutera alla köp innan?) är jag tacksam. Tack för Er tid att kommentera!

Hur gör ni mellanråder?? - alla mina inlägg blir som en stor textklump!!

Tack, Anonym (MM) för ditt inlägg, även om den är lite extremt (och lyckligvis inte beskriver min fd sambo), så visar den en annan, möjlig sida av växelvis boende, där man kan fråga sig om det är verkligen till "barnets bästa". ___________________________________________ Mina barn är 6 och 10. Min 6-årig hatar att borsta tänderna och skulle alltid försöker att komma undan, och min 10-årig älskar att spela med sin mobil sent på kvällen, och är jätte trött när hon går upp. Det är jätte bra med självständighet, men det behövs en styrande hand, tycker jag. Barnen har inte alltid den förmågan att styra sitt liv, och analysera konseksvenser. Min dotter skulle säkert inte börja lägga sig tidigare och hellre sitta dödstrött i skolan. Hon skulle inte överväga att äta hellre frukt och grönsaker om det finns hamburgare i kylan. Jag är ibland jätte förvånad när jag ser föräldrar som låter bestämma en 6-årig allt möjligt, eller som verkar behöva barnets godkännande för allt möjligt dom gör. ____________________________________ Man läser så mycket om föräldrar som har tappat kontroll vad barnen gör (i min äldre dotters ålder) vad dom egentligen håller på med, var dom är, om dom där där dom säger (med mobilen är ju allt möjligt), vad gör dom på nätet, vilka vänner dom har. Kan detta phänomen ha att göra med att man tycker att barnen i skolådern skulle hantera allt möjligt stälvständig i sitt liv, så snart så möjligt?

Tack Anynym (MM) för de många konkreta exempel, skrev direkt en lista

Jag fårstår absolut hur du menar "lam", det är just det vad jag vill undvika. Pappan köpte nyligen en underställ för MC, som hänger bara i skåpet. Sånt skulle jag inte vilja dela på.... I mitt fall är det bästa om jag kommer på ett sätt att vi inte behöver förhandla hela tiden om varje plagg eller sko. Min Ex-Sambo räcknar allt möjligt upp, i minsta detalj, och det kan bli jätte stressigt att ta upp pengar med honom hela tiden. Jag skulle gärna hitta ett schema och kanske inte ens varje månad, varje kvartal räcknar ihop allt... så länge jag köper det mesta och har hela barnbidraget, fungerar det kanske bra.

Till Anonym (boendeför'älder) - läs mitt inlägg en gång till, jag pratade ju inte alls om argumenter i ett rättegång och inte heller om frukt, ryggsäck och gympaposor till en 10-åring. Har också en 6-åring... förresten. Konstiga slutsatsar du drar om mig och hur jag bemöter mina barns självständighetsbehov..., tycker jag. Till Anonym (förstår TS) - blev rört när jag läsde dina inlägg. Det måste vara jätte jobbigt för dig. Lagen lämnar en förälder ganska ensam om man hamnar i en gråzon, man kan inte tvinga den andra till samtal, och så länge det är inga STORA brister på andra sidan, har man inget i handen för att påverka situationen. En rättegång skulle kanske tvinga honom till samtal, inte mer - och hur jobbigt blir det. Om det är som du beskriver då vill jag fråga alla som företräder växelvis boende så starkt, är det till barnens bästa?