Ni med IBS - överkänslig tarm?

Ska försöka skriva lite kort, jag skulle kunna skriva en hel roman om min avskydda mage!

Jag har förmodligen IBS, men jag kan istället inte bajsa när jag skulle behöva. Är förstoppad fast jag egentligen har diarré.

Magen sväller upp för minsta lilla (läs efter vaje måltid) och jag ser helt gravid ut Bryter jag av från mina rutiner kan jag inte gå på toaletten och då mår givetvis magen ÄNNU sämre.

Det är ett jäkla planerade hela tiden! Det första jag tänker när vi ska åka bort är "hur blir det nu med magen". Om jag ska bort på middag vet jag att jag förmodligen kommer att måsta gå hem tidigare bara för att jag har så ont i magen eller för att jag får så mycket gaser att jag inte kan vistas bland folk.

På morgonen behöver jag egentligen vara hemma fram emot lunchtid för att kunna gå på toaletten de ca 5 ggr som behövs för att magen ska må något sånär bra. Tyvärr fungerar inte samhället så och jag får gå runt med min onda spärrballong hela dagen. Efter lunch är det INTE roligt!!!

Känner mig otroligt begränsad av min mage och det finns mycket som jag undviker pga den. Förstår verkligen att PÅ kan komma ur att man har en sån skit-mage!!

Tack för svaret! Låter precis som jag. Jag måste med rensa magen på morgonen och går därför upp så himla tidigt så det ska hinnas med.
Det är precis som du skriver, det är ett himla planerande och jag tycker med att energin bara tryter för mig. Är så arg och less på detta..

Men vad skönt det var att höra att man inte är ensam om att planera, oroa sig..så tusen tack!

Här har du en till.....

Jag har haft det i så många år så jag har lärt känna min kropp med vad jag kan göra/äta och inte. I mitt fall har inflammationerna gått upp i magsäcken och har också gett mig blödningar och kolik. Jag har lärt känna min kropp så väl att jag vet vad jag kan äta och när. Jag känner när jag ska undvika stekt och grillad mat och istället koka maten. När det är som värst så är det naturell yoghurt + välling och puréer som gäller. Inget som tarmarna behöver jobba med.

Detta har gjort att min mage är stabil och jag behöver inte oroa mig som jag gjorde i början. Oron gör ju mage/tarm ännu värre.

När vi nu planerar att skaffa barn så är jag naturligtvis nervös hur detta ska påverka min kropp, men jag har bestämt mig för att kroppen/psyket ska klara detta. Jag har fått anpassa mitt liv så mycket pga mina sjukdomar (mage/tarm är en liten del) men detta är en sak jag inte kommer att ge avkall på!! Jag ska klara graviditet och amning utan mediciner (om jag blir gravid nån gång )

Åh, vad jag känner igen mig! Jag är inne på mitt tjugonde år med IBS (fast dåförtiden kallades det "Colon Irritabile" ) och är SÅ utled på detta sociala handikapp. (O)lustigt nog har åtminstone jag vant mig vid att ha det som jag har det, och som personen i ett inlägg ovan har jag hyfsad kläm på vad för slags kost som "triggar" problemen. Här i sydväst finns det en tablett (Colofac) som lugnar tarmen i hemska magtider utan att stoppa upp som t ex Imodium. På tal om annat i sammanhanget kan jag berätta att jag mådde prima under båda mina graviditeter - aldrig förr har min mage skött sig som den gjorde då! Jag funderar kring huruvida min IBS är... hmm... hormonstyrd/-relaterad? Under de senaste åren har jag tyckt mig märka upp- och nedgångar som stämmer väl in med upp- och nedgång av t ex progesteronnivå (jfr också med graviditet). Finns det någon annan med IBS som märker av förvärrade symptom t ex under/strax efter ägglossning?

Kram på er!

Hej!
Jag har också lite problem med magen (mindre än en del av er, men..), jag får koliksmärtor av lite av varje. Många saker jag inte kan äta. Men jag har börjat äta Minifom (eller Dimetikon) och det hjälper lite mot spärrballongskänslan, koliksmärtorna i magen. Det finns receptfritt på Apoteket och tas inte upp av tarmen så det påverkar inte kroppen och är inte ett problem när man är gravid.

Ett litet tips i alla fall....

Hoho, här har ni en till. Jag har inte konstaterad IBS, men alla symptom. Min mor har samma problem, så jag har väl ärvt dem av henne. Heh. Mina problem är i högsta grad stressrelaterade, ska jag skriva tenta eller hålla ett föredrag eller göra något annat obehagligt (jobba, till exempel...) så får jag springa på toaletten femtielva gånger innan jag kan gå. Men samtidigt sitter det så mycket i huvudet. DN hade en jättebra artikelserie om det här förra hösten, och den fick mig att tänka till lite. Jag menar, jag KOMMER INTE att skita på mig om jag inte går på toaletten på en gång. Så jag gör lite som de tipsade om där - jag väntar. Jag vägrar lyssna till panikrösten i huvudet som vill tvinga iväg mig på toaletten, och väntar medvetet en stund. I början väntade jag bara korta stunder, men nu funkar det bättre och jag kan vänta jättelänge om jag är på något ställe där jag absolut inte kan gå på toaletten. Jag har lärt mig att jag kan hålla mig precis som vilken normal människa som helst även om det ibland kör om något så otroligt i magen (i synnerhet i menstider) att jag verkligen måste RUSA till toaletten, så funkar det oftast med att "ta ett steg tillbaka". Ibland försvinner impulsen helt och jag behöver inte gå alls, och så kommer jag på det efter några timmar när jag kommit hem att ojdå, jag kanske skulle gå på toa nudå?

Jag har också lärt mig ungefär vilken mat jag kan äta och vad jag bör undvika för att minimera mina problem. Pasta är döden för min mage, mycket vete över huvud taget, och socker. Lök och sånt också. Vitlök. Vissa kryddor. Massa grejer. Men jag älskar mat - all mat - och äter den också. Och så får jag betala med KANONUPPSVÄLLD mage och värsta kramperna och härliga stunder på toaletten. Fy sjutton. Tur att sambon har liknande problem så han inte tycker jag är värsta äcklot ;)

Trådstartaren: Har olyckan varit framme någon gång så att du har någon rimlig grund för din oro eller sitter det "bara" i huvudet?

Har ni prövat bulkmedel?? Det har jag fått mot min mage av läkaren... Det är på recept...

Jag fick nåt utskrivet av min läkare, men jag tyckte det var så dyrt att jag aldrig löste ut det... :/

Mitt bulkmedel kostar 105 kr för 100 påsar..så det är inte så dyrt..det räcker ju till 100 måltider..

och tycker ni ska pröva det ett tag..