Ni med IBS - överkänslig tarm?

jag har oxå haft diarrer från och till fast mest till sedan 98 och inget egentligt fel konstaterades efter alla olika underökningar hit och dit.
Men jag fick Loperamid utskrivet av läkare å tar de när e känns för j-livt nog för att magen kan bli lite uppkörd av det men bättre än att få hoppa av tunnelbanan varje station å hitta en toalett....
Loperamid finns receptfritt i mindre förpackningar på apoteket använd även vid turist diarre.
Testa de!

Hej!
Min pojkvän lider av IBS. Vi har varit tillsammans i 7 år, men det är först de senaste åren som han har vågat vara mer öppen om sin sjukdom inför mig. Han är i alla fall väldigt bajsenojjig. Han har alltid med sig extra toapapper i fickan och vill alltid försäkra sig om att det finns en toalett i närheten, vilket självklart är helt förståeligt. Han är också väldigt mån om att hemlighålla sjukdomen för familj och vänner (hans föräldrar vet fortfarande inte vad det är han lider av men, vet att det har med magen att göra) och våra vänner frågar ofta varför han ska gå på toa stup i kvarten. Jag har tagit mig friheten att berätta för de allra närmaste vad det rör sig om för att slippa frågorna och få lite förståelse (utan min pojkväns vetskap). Han behandlas med steroider i olika former. Jag tycker väldigt synd om honom för denna sjukdom är ju fortfarande väldigt tabubelagd. Han är också otroligt matglad vilket kanske inte är en fördel i sammanhanget. Märker ni som har BSI att vissa livsmedel förvärrar tillståndet? Jag skulle så gärna vilka kunna hjälpa min pojkvän att bli bättre.

Jag som skrev ovan om min pojkvän: Han mår betydligt bättre när han tar medicinerna och får väldigt sällan diarréanfallen. En biverkning är dock att han är lite överviktig och svullen i ansiktet och runt buken.

Jag lider av IBS. Det jag totalt slopat från min kost är laktos, dvs vanlig mjölk, filmjöl, vitt bröd och vanlig pasta. De är totalt förödande för min känsliga tarm.
Har bytt ut allt mot låglaktosmjölk, mörkt bröd, råris, fullkornspasta osv.
Matrutiner är jätteviktiga för mig, stadig frukost, lunch och middag annars blir jag gasig och illamående.

Hej alla medsystrar i "mittens" rike. Jag har konstaterad känslig tarm och har levt med det hela livet. Det är inte förrän nu det senaste året som jag har kunnat tänka på annat än var närmaste toa fanns. Mina symptom har varit som ni skriver: krampsmärtor i tarmen som har övergått i diarre. Det har tagit ca 5-10 minuter emellan krampstart till AKUT toabesök. Svetten har lackat och allt har varit en pina.

Efter ca 10 olika undrebara behandlingsförsök; bla rektoskopi och div blodprover.

Det hela gick så långt att jag fick så ont att jag hamnade på KS akutavd. Det var nog det bästa som har hänt mig. Jag fick remiss till KS gastroavd. Där fick jag genomgå div hemska undersökningar typ Koloskopi, laktostester och annat. I vilket falll så blev utgången den att jag numera äter en tablett som är receptfri och heter Dimor, samt att jag dricker ett sk bulkmedel som heter lunelax. Hela mitt liv är annorlunda och jag mår som en princessa.

Så ni som inte har gått iväg GÖR DET NU!!!

Stor spark i baken och lycka till!

Kan tipsa om ett preparat från hälsokosten som heter Magiform. Smaklösa förpackningar men de hjälper de flesta med IBS och inflammatoriska tarmsjukdomar.
Inga biverkningar.

mellis
VAd är Dimor och hur funkar det?

Dimor är egentligen en tablett som man använder för att stoppa magjuka vid utlandsvistelser, typ travello. Det lugnar ner och tvingar avföringen att stanna kvar...för att den ska hinna "stocka" till sig en aning! Uäää vad det lät illa.

Den går alldeles utmärkt att äta i lagom dos. Jag tar bara ett piller varannan dag. =-) Men om jag vat att jag kommer att bli nervös över nått som typ vid mitt bröllop i somras så tog jag ett var dag.

Blir man förstoppad om man tar det fast man inte har diaré? In case of, liksom?

Åh jösses! Det vet jag inte. Men prova kan du ju alltid. Det är receptfritt på apoteket.

Berättade för min sambo att jag hittat en IBS tråd här på FL och han skrev ner lite om hur han har det..

"Jag har haft IBS sen jag gick andra året på gymnasiet, det var 5 år sen.
Det gick så pass långt att jag fick lov att hoppa av gymnasiet för att jag klarade inte av att sätta mig på bussen och åka de 2 milen till skolan (gick gymnasiet i en annan stad).
Mina problem artar sig som så att jag får springa på toa upp till 10ggr per dag, beroende på hur jävlig den är just den dagen, är konstant svullen i magsäcken, har väldiga problem med gaser osv.
Jag går bara utanför dörren här hemma om jag verkligen måste, och det kräver flera timmars ?förberedelse? för det.
Jag kan inte komma ihåg exakt när/hur problemen började, men misstänker att det kom över en natt bara, nån av er som kommer ihåg/vet hur det började ?

Jag jobbade tidigare åt ett bemanningsföretag och blev uthyrd till olika industrier, det var alltid ett problem med magen men det gick ett tag. Sen fick jag lov att tacka nej till ett jobb pga att det krävde att jag skulle stå vid ett löpande band som man inte fick gå ifrån. Då skickade de mig till företagshälsovården för att få det utrett, det var i november förra året. Det ledde till att jag var sjukskriven fram tills i mars i år, efter det så gick det tydligen inte att sjukskriva mig heltid längre utan jag blev sjukskriven på halvtid, fast mina problem egentligen hade blivit värre sen november. Så helt oförmögen att jobba så fick jag lov att anmäla mig sjuk på jobbet den andra halvan vilket var förödande för våran ekonomi. För att göra en lång historia kort så slutade det med att jag blev uppsagd pga ?arbetsbrist? i juni i år, jag gissar på att de precis som alla andra instanser lessnade ur tillslut. Jag fick nyligen komma å prata med arbetsförmedlingens grupp för ?speciella förutsättningar? och står under utredning där fram tills årsskiftet. Det är skönt att det äntligen händer nått, men det skulle i dagsläget vara helt omöjligt för mig att ta ett jobb, om man knappt kan gå utanför dörren pga sina problem hur skall man då kunna sköta ett jobb. Mina magproblem har även lett till att jag har blivit mycket deprimerad och jag går nu till en psykolog, är dock lite osäker på vad han skall kunna hjälpa mig med.

Jag har gjort alla tänkbara undersökningar, så som gastroskopi och koloskopi, men de hittade inget som var fel. Den undersökningen gjordes av överläkaren på Mag & Tarm avdelningen, men efter att det var klart så sade han ordagrant ?nu har vi gjort vad vi kan, lycka till i framtiden?, det är ju riktigt uppiggande att höra. Det han gjorde efter det var dock att remitera mig till Ersta sjukhus i Stockholm för hypnosterapi. Problemet med det är att det är väldigt lång väntetid, samt att Stockholm ligger ungefär 25 mil härifrån. Ni som har IBS vet hur svårt det är att bara åka ner till affären för att handla. Bara tanken på att sätta mig på ett tåg eller i bilen och åka ner till sthml är ingen tanke som frestar alltför mycket.

Vad det gäller mediciner så lever jag på Dimor tabletter, skulle inte klara av att gå utanför dörren utan dem. Fick även Questran utskrivet (tror det finns receptfritt också) ett pulver som rörs ut i ett glas med vatten, det hjälpte precis som mycket annat ett tag för att sedan vara helt verkningslöst. Det binder upp det som finns i magen är bra mot diareér. Kan vara värt att testa för er som inte gjort det."

Lite kortfattat om mina problem, jag skulle kunna sitta en hel dag och bara skriva ner men ni har andra inlägg å läsa också

Zeldis sambo

Oj vilken jobbig situation du hamnat i! Men vad bra att du fått en remiss till Ersta. Kanske kan det leda till något positivt?

Den enda diagnos jag har fått var av en läkare som sa att jag troligtvis har ibs. Han tyckte inte det nödvändigt med coloskopi (vet inte om jag ska vara glad över det?). Han skrev ibs- colon irritable på en lapp och bad mig söka på nätet för att läsa mig fram till vad det var och hur jag ska hantera det.
Jag förträngde det ett bra tag och struntade i att ta hand om min kropp på det sättet den kräver, dvs bra mat och inte skräp. Men efter alla om och men har jag fattat att det är just det jag har och försöker nu leva efter premisserna.

Jag har ju egentligen inte så enorma problem, utan det funkar rätt bra till vardags, men mina attacker, dvs koliken och bubblandet kommer med jämna mellanrum. Attackerna kan komma ca 1 grr/ år eller vart annat medan bubblandet kommer betydligt oftare.
En skum grej är att jag har märkt att koliken och magsmärtorna försvinner om jag tar alvedon? Direkt när tabletten börjar släppa tar jag en ny och så kan det hålla på ett par dagar.

Jag har dock märkt, som jag tidigare skrev, att det verkligen hjälper att ha fasta matrutiner och absolut inte inta stora mängder mjölk eller fil (med stora mängder menar jag ca ett glas mjölk, en tallrik fil osv).
Och måttliga mängder av allt, absolut inte för mycket mat, inte för mycket kaffe osv. Då är det kört.

När det började? Jag vet att jag hade problem med magen redan när jag var 4-5 år och mamma tog med mig till doktorn som kontaterade att jag var fullt frisk och att det antagligen berodde på oro eller stress, och visst kan det vara det men när man är 4 år och är hemma med mamma och går deltid på dagis? Jag vet inte.
Så har det ialla fall fortsatt under min uppväxttid, magkramper med jämna mellanrum som jag tagit som en naturlig del av livet på något sätt har man vant sig vid att de kommer ibland, fram tills för 2 år sen när jag sökte läkare eftersom jag aldrig mått så dåligt tidigare i mina kolikkramper. Kallsvett, förstoppning, illamående och kramperna som kom och gick under 2 dagars tid. Jag kunde inte stå utan låg dubbelvikt under dessa två dagar, och som bara försvann den tredje dan. Proverna visade ingenting hos läkaren.
Men nästa gång vet jag att jag ska åka in akut så de kan undersöka mig mitt i attacken.

Det var min berättelse.