Tror inte det är sant att jag i vuxen ålder skulle bajsa ner mig. Men jag gjorde en fläck i soffan nyss. Har varit kass i kistan några dagar och trodde att jag bara skulle fisa. När jag sen reste mig upp såg jag fläcken i soffan och hur det luktade fränt. Som tur var är inte min sambo hemma för jag skulle skämmas ihjäl om han såg detta. Kan inte se mig själv i spegeln för jag skäms så. Någon som varit med om något likande och kan hjälpa min ångest över detta???
Var glad att du var hemma, och själv dessutom.
Jag tackade gudarna för det förra månaden. Brukar alltid kräkas när jag blir dålig,inte få diarré. Så jag var inte beredd på att med fisen skulle det komma något annat.
Jag slapp städa men tog en dusch. Fy fan, ligger hellre över toastolen ett par timmar.
Haha, har även hänt mig ett par gånger.
Första gången var när jag började träffa min fd sambo, dotterns pappa. Han bodde i en liten etta i en stad ca 4,5 mil från min. Vi hade träffats i någon månad och alla vet att den perfekta tjejen varken äter eller skiter i närheten av killen. Haha. Jag åkte dit på dagen och brukade alltid äta middag hemma men struntade i det men blev akut hungrig mot kvällen. La av en ursäkt att jag bara skulle gå och ta en cigg med en kompis och att jag var tillbaka om en stund. Sprang till Sibylla i närheten och krängde i mig en hel hamburgermeny.
När kvällen kom och vi skulle sova började min mage. Jag svettades, darrades och ville bara dö. Jag väntade tills han skulle somnat och väntade och väntade och till slut började han andas tungt. Jag smet upp ur sängen och sprang in på toaletten. Matade på duschen, vasken och la papper i toalettstolen. Men tro mig - explosionerna i min rumpa kunde nog inte ens grannen två våningar upp låts bli att höra. När jag var klar smet jag ut och la mig under täcket, då upptäckte jag att han var vaken. Jag ville bara dö just då men jag sa inget, haha. Inte han heller 
Därefter var vi tillsammans i nästan 6 år och har genomgått en del bajshistorier tillsammans. Magsjuka samtidigt t.ex och efter när vi fick dottern när det inte var lika lätt att hålla igen där bak och jag sket på mg på väg hem från affären, haha.
Äckligt men han hjälpte mig alltid att torka upp det. Idag är vi inte tillsammans men jag kommer nog aldrig hitta en sådan bajsförstående kille igen
För ett antal år sedan så låg hela min familj hemma magsjuka utom jag. Jag hade i princip aldrig varit magsjuk i hela mitt liv och antog nästan att jag var immun så var inte ett dugg orolig för att jag skulle ha åkt på det också.
Åkte iväg till jobbet som vanligt och kände inte av någonting alls förrän slutet av dagen.
Satt med en kund när min mage började kännas bubblig.. började svettas och må riktigt, riktigt illa. Försökte hålla masken så gott jag kunde men tror inte för fem öre att kunden inte märkte detta, då svetten rann i ansiktet på mig.
Trodde jag skulle svimma under hela mötet. När det var slut så skulle jag gå på toaletten och torka svetten och dricka vatten. När jag reser mig upp så känner jag att jag blir akut bajsnödig. Småspringer mot toaletten men känner att det verkligen inte går att hålla tillbaka och innan jag vet ordet av så rinner det diarée längs mina ben (hade på mig kjol).
Det var fruktansvärt pinsamt. Som tur var så var det bara en kollega som såg det här och ännu mer tur var det att denna kollegan var min absolut närmsta vän. Hon sprang efter och knackade på toalettdörren, kom in och torkade mina tårar (började stört lipa i samma stund som jag sket ner mig). Hon rusade sedan till sin bil och körde hem till mig och hämtade ett par byxor och trosor. Bytte om och åkte hem.
Hur illa det än var så var det absolut inte värre än vad som hände min lillasyster.
Hon gick sista året på gymnasiet och skulle gå på balen. Min syster har alltid haft en känslig mage och när hon är nervös så blir hon riktigt lös i magen.
Hon satt i limon påväg till röda mattan med sin dejt (som tur var så var denna hennes dåvarande pojkvän) när de börjar närma sig röda mattan så känner hon hur hon behöver släppa luft (trodde hon i alla fall) och gjorde detta diskret. Bara det att det inte var luft utan diaree. De fick genast vända om hem till oss, som bodde 5 minuter därifrån, och som tur var så fanns min balklänning kvar och den passade precis, då vi har ungefär samma kroppsform. Tyckte så ofantligt synd om henne. Tårarna rann och sminket likaså.
Sminkade om henne lite snabbt och bytte klänning.. klänningen var verkligen inte hennes stil men den var i alla fall bättre än ingenting. Som tur var så var det många som skulle gå röda mattan så de missade inte det, men på alla bilder ser hon ganska nygråten och förtvivlad ut.. stackarn.
Ha ha ha... Allt under en matsked!!! Klockrent!! :)
tågluffade igenom österrike,satt på wc inne i tåget,spolade, väl ute i kupen gick jag tillbaka till toan, samma toa jag besökt. Spolningssapparaten som stängde och öppnade wc stolen och slungade ut innehållet på spårte, slungade upp innehållet i taket ,över väggarna i toan,ingen sade något,inte jag heller
äh, det är väl inget att skämmas för. En blötfis har väl de flesta släppt.
Haha det hände mig också så sent som igår!! Tack gode gud att jag var ensam hemma! Man skäms ju inför sig själv så det räcker, och tror inte det är sant på nåt sätt. Men det har nog hänt väldigt många.
Jag har en viss tendens att bli kass i magen när jag är nervös. Under student åren hade jag för vana att gå upp en timme tidigare än vanligt de dagar då jag skulle ha presentation eller liknande, just för att jag kunde sitta i 30 minuter på toaletten på morgonen och skiten bokstavligt talat rann ur mig, för att jag var nervös.
Så skulle jag gifta mig för två år sedan.
Vaknade upp vid 4 på morgonen på min bröllopsdag och satt på toa i en timme, det verkade aldrig ta slut. När jag sedan var klar så tänkte jag 'Gud vad skönt, nu är jag tömd och behöver inte tänka på det mer idag'.
Ack, så fel man kan ha.
Allting gick bra tills timmen innan vi skulle vara i kyrkan. Jag känner då hur magen börjar bubbla och jag börjar svettas som en gris. Innan klänningen åkte på spenderade jag 20 minuter på dass och skiten bara rann ur mig, som vatten. Kände att jag inte kunde sitta längre så fick "avbryta" för att hinna med de sista förberedelserna, vilket visade sig vara ett uselt beslut.
Vi åkte till kyrkan och precis innan jag ska gå in känner jag återigen hur magen bubblar. Får klämma ihop skinkorna för glatta livet för att inte skita ner mig på plats. När jag går längs altargången är detta det enda jag kan fokusera på, gör allt som står i min makt för att gå normalt utan att skita på mig.
När vi kommer fram till altaret lugnar det ner sig en stund. Lyckas på något vis trycka tillbaka det och magen slutar bubbla för stunden. När sedan min kusin ska spela ett fiolstycke så börjar magen igen. Jag börjar svettas och blir likblek i ansiktet, min man tittar på mig och frågar om jag mår bra.
"Nej.. jag håller på att skita ner mig" viskar jag försiktigt.
han skrattar lite och viskar att han också varit nervös.
"Nej du förstår inte, jag håller på att skita ner mig" säger jag med allvarlig ton.
Min man brister ut i en fnissattack och prästen som stod bakom oss (detta tänkte inte jag ens på, att prästen hörde) likaså. Det var lagom pinsamt.
Fick slå till min man lite lätt på armen för om inte han hade slutat fnissa hade jag börjat också och då hade katastrofen varit ett faktum.
Det var inte förrän på festen efteråt som olyckan var framme på riktigt. Efter ett antal glas champagne och mat så gav min mage vika och precis innan vi ska dansa vår första dans som äkta makar så känner jag hur det bränner till i de nedre regionerna. Snabbt som attan greppar jag tag i min syster och rusar in på toaletten. Som tur var så var det inte så värst mycket som hann slinka igenom innan jag nådde toalettstolen, men mina vita trosor var inte vita längre, om man säger så.
Trosan åkte i papperskorgen och min syster, nobel som hon är, gav sina till mig..hahaha. Vi var båda lite på lyset så det kändes som den bästa lösningen för stunden. Mitt i allt så knackar det på dörren och det är min 4 årige son som vill in. Vi släpper in honom och han undrar vad som pågår. Min syster som var lite (läs; mycket) rund om fötterna fnissar hysteriskt och säger att "mamma har gjort i byxan". Sonen fnissar och vi likaså.
När vi sedan kommer ut så står alla och väntar på oss, jag går fram till min man och vi börjar dansa. I bakgrunden hör jag hur min son, högt och tydligt, säger till mormor att mamma gjort i byxan.
Detta var också lagom pinsamt och jag minns hur jag bara ville gå under jorden just då..
För övrigt så fungerade trosbytet galant för min lillasyster, som då var 24. In på små timmarna så började hon prata livligt med en av min mans bästa vänner och mitt i allt så viskar hon till honom att hon inte har några trosor på sig. Tydligen blev han halvt galen när han hörde det och de spenderade natten tillsammans.
Nu är de sambos och väntar sitt första barn
Jag jobbar som lastbilschaffis och brukar ofta köra mellan Uppsala och Umeå. En dag stannade jag på ett hamburgerhak och åt, känner en timme senare kallsvetten börjar rinna, hur håret på armarna reser sig samtidigt som magen vänder sig nästan ut och in. Panik!!!
Men var i helvete stannar man med ett 24 meter långt ekipage?? Och bara stanna längs vägen går ju inte, det är emot alla regler. Inte en P-fick så långt ögat når. Men till slut så ser jag äntligen en P-ficka och har då suttit på helspänn i 3-4 minuter och hållit emot så gott jag kunnat. Men iochmed att jag trampar på bromsen är det klippt. Den lilla kraftansträngningen tålde jag inte, sket ner mig totalt. Fort som fan ut ur hytten, av med kallingar och brallor. De fullskitna kalsongerna kastade jag in i skogen som fastnade på viltstängslet, och jag satte mig på dragstången mellan lastbilen och släpet och sket så det sprutade medans bilarna svischade förbi 2 m ifrån mig...
Varenda gång jag for förbi den platsen ser jag mina fullskitna kalsonger hänga och fladdra på viltstängslet. Pinsamt.
Följer!
Togge.. hahahahaha. Jag utbrast i ett skratt så högt att ungarna vaknade :)
HAHAHA!!!
Fy fan Togge, det där var bland det roligaste jag läst på länge.
Ser jag ett par brunrandiga kalsonger på ett vilt stängsel vet jag varför de hänger där.
Jag har en viss tendens att bli kass i magen när jag är nervös. Under student åren hade jag för vana att gå upp en timme tidigare än vanligt de dagar då jag skulle ha presentation eller liknande, just för att jag kunde sitta i 30 minuter på toaletten på morgonen och skiten bokstavligt talat rann ur mig, för att jag var nervös.
Så skulle jag gifta mig för två år sedan.
Vaknade upp vid 4 på morgonen på min bröllopsdag och satt på toa i en timme, det verkade aldrig ta slut. När jag sedan var klar så tänkte jag 'Gud vad skönt, nu är jag tömd och behöver inte tänka på det mer idag'.
Ack, så fel man kan ha.
Allting gick bra tills timmen innan vi skulle vara i kyrkan. Jag känner då hur magen börjar bubbla och jag börjar svettas som en gris. Innan klänningen åkte på spenderade jag 20 minuter på dass och skiten bara rann ur mig, som vatten. Kände att jag inte kunde sitta längre så fick "avbryta" för att hinna med de sista förberedelserna, vilket visade sig vara ett uselt beslut.
Vi åkte till kyrkan och precis innan jag ska gå in känner jag återigen hur magen bubblar. Får klämma ihop skinkorna för glatta livet för att inte skita ner mig på plats. När jag går längs altargången är detta det enda jag kan fokusera på, gör allt som står i min makt för att gå normalt utan att skita på mig.
När vi kommer fram till altaret lugnar det ner sig en stund. Lyckas på något vis trycka tillbaka det och magen slutar bubbla för stunden. När sedan min kusin ska spela ett fiolstycke så börjar magen igen. Jag börjar svettas och blir likblek i ansiktet, min man tittar på mig och frågar om jag mår bra.
"Nej.. jag håller på att skita ner mig" viskar jag försiktigt.
han skrattar lite och viskar att han också varit nervös.
"Nej du förstår inte, jag håller på att skita ner mig" säger jag med allvarlig ton.
Min man brister ut i en fnissattack och prästen som stod bakom oss (detta tänkte inte jag ens på, att prästen hörde) likaså. Det var lagom pinsamt.
Fick slå till min man lite lätt på armen för om inte han hade slutat fnissa hade jag börjat också och då hade katastrofen varit ett faktum.
Det var inte förrän på festen efteråt som olyckan var framme på riktigt. Efter ett antal glas champagne och mat så gav min mage vika och precis innan vi ska dansa vår första dans som äkta makar så känner jag hur det bränner till i de nedre regionerna. Snabbt som attan greppar jag tag i min syster och rusar in på toaletten. Som tur var så var det inte så värst mycket som hann slinka igenom innan jag nådde toalettstolen, men mina vita trosor var inte vita längre, om man säger så.
Trosan åkte i papperskorgen och min syster, nobel som hon är, gav sina till mig..hahaha. Vi var båda lite på lyset så det kändes som den bästa lösningen för stunden. Mitt i allt så knackar det på dörren och det är min 4 årige son som vill in. Vi släpper in honom och han undrar vad som pågår. Min syster som var lite (läs; mycket) rund om fötterna fnissar hysteriskt och säger att "mamma har gjort i byxan". Sonen fnissar och vi likaså.
När vi sedan kommer ut så står alla och väntar på oss, jag går fram till min man och vi börjar dansa. I bakgrunden hör jag hur min son, högt och tydligt, säger till mormor att mamma gjort i byxan.
Detta var också lagom pinsamt och jag minns hur jag bara ville gå under jorden just då..
För övrigt så fungerade trosbytet galant för min lillasyster, som då var 24. In på små timmarna så började hon prata livligt med en av min mans bästa vänner och mitt i allt så viskar hon till honom att hon inte har några trosor på sig. Tydligen blev han halvt galen när han hörde det och de spenderade natten tillsammans.
Nu är de sambos och väntar sitt första barn