Det går så långsamt!

Nu frågar jag mig igen: är jag verkligen gravid? Jag är nu i v 13+2 och mina symptom har är i stort sätt borta. Jag är lite piggare och mår inte lika illa. Jag tyckte för några dagar sedan att jag fått en liten kula men nu har jag antingen vant mig eller så är min mage inte lika svullen, det finns ju en liten kula men inte mycket alls...

Jag tycker att detta är outhärdigt, det känns så märkligt att verken ha gravidsymptom eller mage. Är detta något slags mellanskede jag har hamnat i då ingenting händer? Jag är förstföderska och som alla andra också verkar vara är jag supernojig över missfall. Jag hade ultraljud i v 8+2 och då såg allt fint ut. Jag blev då lättad, men nu när det gått så lång tid, så börjar oron komma tillbaka igen! Är det någon som känner som jag? Vad kan man göra för att sluta oroa sig? Man kan väl inte springa till barnmorska var och varannan dag och be att få lyssna på hjärtat..

Men z86a, vad kul att vi "ligger lika"! Är detta ditt första barn? För mig är allt väldigt nytt, som ni ju förstått. Jag har ännu inte fått någon tid till ett riktigt ultraljud, gjorde ett privat i v 8+2 ju men nu väntar jag på att få en tid till nästa! Ska bli spännande! Tänker du ta reda på könet?

Så intressant att höra om när allas magar började växa, vissa bilder jag sätt är magarna jättestora redan i v 13. Nu känner jag att jag är inne i den fasen då jag har stor mage, fast folk uppfattar mig som att jag ätit för mycket snask, och inte att jag har en bebis därinne, längtar tills när folk börjar undra på riktigt! :)

Tack för alla era uppmuntrande ord! :)

Det går så långsamt!

INNEHÅLL