Växelvisboende

Jag har funderingar kring fördelar och nackdelar med växelvis boende. Den gamla publikationen har en del intressanta slutsatser och jag skulle vilja se om de fortfarande gäller eller om de har kommit fram till andra saker.

Jo, jag har sett Elvis-projektet. Tyvärr verkar de inte har kommit så långt att de kan ge några större slutsatser mer än att generellt sett är växelvis boende bra.

I den gamla rapporten stod det att ett bra samarbete mellan föräldrarna var en förutsättning för att växelvis boende skulle fungera. Ex:Jag funderar kring hur viktigt de anser att det är nu. 

Det skulle alltså innebära att den förälder som motsätter sig växelvis boende kan se till att samarbetet inte är bra, och skapar konflikter, trots att den andra föräldern försöker samarbeta. 
 

I den gamla rapporten stod det att ett bra samarbete mellan föräldrarna var en förutsättning för att växelvis boende skulle fungera. Ex:Jag funderar kring hur viktigt de anser att det är nu. 

Tja I mitt fall har jag ett ex som ställer sig upp och skriker och hotar när han inte får som han vill. Vad det än gäller. Jag känner inte riktigt att det är en bra bas för växelvisboende.

Vi träffas bara när vi ska lägga nytt schema framöver. Han vill inte lägga för långt schema för han kan inte planera så långt. Så våra scheman sträcker sig max 6 månader, fast oftast runt 4 månader.
I övrigt försöker jag att vi ska sköta kontakten via mail, dvs ett mail i samband med byte och mail om det är något speciellt, vilket inte händer så ofta. Han skriver oftast ett mail i samband med byte. Någon rad långt på dålig svenska. Så det ger inte så mycket men det är ju bättre än inget.
De stora konflikterna rör alla ekonomiska frågor och allt som inkluderar att papper ska skrivas på.  Så nu när vi har haft varannan helg och han har betalat underhåll så har det varit relativt problemfritt. Det har inte heller varit några papper att skriva på den sista tiden. (Jag kan leva utan pass och bankkonto till min son.)

Nu däremot kräver han att vi ska ha varannan vecka och han har deklarerat att han aldrig kommer att skriva på för förskoleklass. Diskussionen kom upp i samband med att en ny skola bjöd in till informationsmöte så det är därför det kom upp nästan ett år innan skolstart.

Om vi skulle ha varannan vecka skulle jag fortfarande vara tvungen att betala allt, dvs dagis, kläder, försäkring, aktiviteter (som vi har kommit överens om) etc. Fast jag skulle inte längre få underhåll och jag skulle ge halva barnbidraget till honom. Dessutom skulle vår son bli informationsbärare mellan oss. Så jag funderar på vad socialstyrelsen tycker om växelvist boende i ett förhållande som vårt. 

Just nu med vh är de ekonomiska frågorna inget problem.

Med vv följer att han bör betala för halva dagisplatsen (kräver att han skriver på papper vilket han inte gör). Halva försäkringen, halva simskoleavgiften, ev hälften av ytterkläderna. Inget av detta tänker han ens diskutera.

Förskoleklass kräver att båda föräldrarna skriver på. Förskola bestämmer själv om, men det är en annan sak. Men den frågan handlar mest om vårdnadsaspekten och det är inte den jag är ute efter just nu. Jag tog mest upp det som ett exempel på saker vi kan tänkas bråka om.

När vi provade vv vid ett tidigare tillfälle blev sonen väldigt otrygg. Det behöver naturligtvis inte bli så igen eftersom han är äldre, men eftersom jag och pappan inte kan diskutera något och han inte verkar ha sonens bästa i fokus så känner jag att det är vanskligt att prova vv igen när jag vet att vh fungerar och han mår bra.

Så jag funderar på var forskningen säger om hur barn mår vid växelvis boende när föräldrarna inte pratar med varandra. Om den visar att det för det mesta är en bra lösning är jag beredd att ge med mig och prova det, om inte så vill jag helst inte laborera med min sons välmående för att hans pappa inte vill betala underhåll. (Det är nämligen det som har dragit igång hela diskussionen med vv.)  Det är därför jag är intresserad av socialstyrelsens rapport. Sen vet man ju aldrig med säkerhet vad som är det bästa för varje enskilt barn. Ibland känns det som ett tungt ansvar att vara förälder och försöka förutspå vad som är bäst.

Just nu vill han ha vv eller inget så sedan en dryg månad har han inget umgänge alls med sin son. Upptrappning finns inte på hans karta.

Barnomsorgsfakturan går inte att dela mot hans vilja. Det har jag reda försökt när vi provade vv förra gången.
Om vi har vv anser jag att han ska ha halva barnbidraget eftersom vi då rimligtvis ska dela på alla kostnader. 
Vi är överens om simskola, men han tänker inte betala. Vid vh spelar det inget roll eftersom han då betalar underhåll.
Eftersom ett barn för det mest inte har dubbelt av alla ytterkläder så är det rimligt att man delar på den kostnaden vid vv. Vid vh spelar det inget roll eftersom han då betalar underhåll.

Men det går ju naturligtvis att ha ett  vv även om han inte betalar något. Det kan jag ha råd med om det är det bästa för min son. För mig handlar det inte om pengarna. Jag vill det bästa för min son. Det jag är ute efter är vad undersökningar visar. Är det bra med vv när föräldrarna inte kan samarbeta? I socialstyrelsens rapport från 2004 så anser de inte det. Men den är inaktuell. Så frågan är vad de anser nu?

Vi har provat samarbetssamtal. Två familjerättssekreterare har gett upp på oss och sagt att de inte kan hjälpa oss mera.

Jag förstår att i de flesta skilda familjer är varannan vecka en bra lösning. Nu är vi inte som de flesta. Så jag undrar vad erfarenheterna säger om vad som är bra när det är väldigt konfliktfyllt? 2004 rekommenderade socialstyrelsen inte vv i de fallen. Frågan är hur man ser på saken idag.

Han har hotat att stämma mig fler gånger än jag kan räkna till, men inget händer. Eftersom jag är boförälder kan jag inte stämma honom på umgänge, bara vårdnad.

Så jag känner att jag ska försöka vara den bättre föräldern och genuint försöka tänka på vad som är bäst för mitt barn.  Det kanske är så att varannan vecka är bättre för vår son trots hans föräldrars problematiska förhållande. Det är undersökningar kring det som jag letar efter.

Jag har inte berättat alla detaljer här om hur vårt förhållande är. Men tro mig om jag säger att det är mer konfliktfyllt än de flesta.

Vi har provat samarbetssamtal. Två familjerättssekreterare har gett upp på oss och sagt att de inte kan hjälpa oss mera.

Jag förstår att i de flesta skilda familjer är varannan vecka en bra lösning. Nu är vi inte som de flesta. Så jag undrar vad erfarenheterna säger om vad som är bra när det är väldigt konfliktfyllt? 2004 rekommenderade socialstyrelsen inte vv i de fallen. Frågan är hur man ser på saken idag.