• Anonym (mamma­)
    Äldre 21 Sep 12:40
    10358 visningar
    3 svar
    3
    10358

    2-åring som slår sig själv!

    Hej!


     


    Jag har två undringar angående våra barn.


    Först gäller det vår 2-åring (nyss fyllda) som slår sig själv när hon blir arg eller  frustrerad. Om hon inte får som hon vill eller det inte går som hon vill så slår hon sig själv i ansiktet och på huvudet. Det har även hänt någon gång att hon slitit sig håret, rivit eller bitit sig själv.  Men oftast slår hon i ansiktet.


    Vi förstår ju att det är ett tecken på frustration, att hon uttrycker den såhär. Men varför? Hon har ett väldigt humör i övrigt och kan skrika och gorma rejält, så vi tycker väl att det borde räcka, men ändå ”lägger hon till” detta beteende. Är detta ett tecken på att något är fel, som vi ska ta på allvar, eller gör barn såhär? Hur kan vi hjälpa henne att sluta?


     


    Andra frågan gäller lillebror, som dessutom  kanske har en del i första frågan.  Storasyter kanske beter sig sådär för att få uppmärksamhet , tänker du, men hon har gjort så så länge vi kan minnas! Möjligen har det blivit lite mer sedan lillebror kom, men hon har ju också blivit äldre. Dottern får också hemskt mycket uppmärksamhet, det är snarare lillebror som ”glöms bort”.


    Nu till frågan om lillebror. Han är två månader och är helt beroende av napp. Vilket påverkar hans sömn.  Så fort den åker ut ur munnen vaknar han. Dag som natt. På dagarna spelar det inte så stor roll men på natten är det självklart mindre roligt. Dottern sov aldrig med napp på natten, bara på dagen, och det funkade hur bra som helst och gör så fortfarande. På något sätt gjorde hon skillnad på dag och natt. Och sov också hela nätterna på en gång.


    Sonen däremot kan inte slappna av utan napp! Han har slutat äta på natten för flera veckor sedan. Det händer att han sover till sex, halv sju men oftast vaknar han flera gånger.


    Vi vill ju givetvis fösöka få det som vi hade det med dottern, men undrar om man ska göra det på ett så litet barn om det inte valt det själv? Tänker att han kanske har ett större sugbehov än vad storasyster hade.  Men vi  vill ju inte heller vänta för länge, så att det blir en för stark vana, och det blir ännu svårare att få bort nappen.  Vad anser du?


     


     

  • Svar på tråden 2-åring som slår sig själv!
  • Äldre 2 Oct 21:44
    #1

    Hej!
    Det är alldeles tydligt att er dotter har ett kraftfullt temperament och det som inte går att uttrycka med skrik och ord använder hon kroppen till. Även som vuxen kan man ju ibland bli så arg att man vill slå hårt på något, men vi har lärt oss att det är ett felaktigt sätt att uttrycka sig och dessutom bara blir värre om man skadar andra. Er dotter kanske har förstått att det inte är OK att slå på andra, men har då svårt att få utlopp för sin otyglade ilska på annat sätt än genom att slå sig själv eller dra sig i håret.
    Detta är nog mer ett uttryck för hennes temperament än att det skulle ligga något annat bakom.
    För att hjälpa henne kan ni försöka att ta henne i famn och trösta henne när hon får sina utbrott. Hindra henne från att göra sig själv illa genom att hålla i och hålla om henne så kommer hon snart att hitta bättre uttryck för sin ilska.
    Prata gärna med henne om vad hon blev så arg för så att hon får ord för sin känsla.

    När det gäller er 2månaders son är sugbehovet fortfarande mycket centralt. Om han dessutom inte äter på hela natten så tycker jag att det är mycket tidigt att börja med att vänja honom av med nappen. Försök att följa hans behov och utveckling snarare än att börja med olika uppfostringsrutiner så här tidigt. När han blir lite större kommer han att kunna stoppa in nappen själv . Försök också att ge honom en ordentlig amning innan sovdags så  vaknar han inte lika lätt och känner behovet av den tappade nappen.
    Med vänlig hälsning.
    Margit Ekenbark 

  • Anonym (mamma­) Trådstartaren
    Äldre 3 Oct 10:29
    #2

    Tack för ditt svar!
    Det har ju gått ett tag sedan jag skrev till dig, så ang sonen och nappen så har vi redan vant av honom att somna med den... Nu vet jag inte hur bra det var, med tanke på ditt svar, men det gick iaf hur bra som helst!
    Han äter bara ersättning, och den står han sig bra på. Bara han är ordentligt mätt så somnar han direkt utan nappen. Första kvällen var han lite orolig, men vi strök honom på huvudet så somnade han. Han sover mycket bättre utan nappen, oftast utan avbrott till sex-tiden på morgonen. Vaknar han på natten får han nappen och då somnar han om direkt. Det blev stor skillnad mot för med nappen!

    När det gäller dottern, så stämmer det att hon har ett kraftigt temperament. Hon har en otrolig vilja och envishet som jag sällan skådat!  Hon vet att man inte får slå andra, det har vi varit väldigt tydliga med från början (även att man inte får slå på "låtsas" under lek och bus), så det gör hon inte. Varken hemma eller på dagis. Men man kan se att hon "måttar" en smäll mot oss ibland när hon är arg, men hon stannar där.

    Vi upplever att dottern har bra relationer med sina kompisar hemma och på dagis. Men hon har samtidigt en väldigt strak integritet. Ingen får komma nära om hon inte bestäm det själv eller inte är förberedd. Då markerar hon tydligt med att sätta upp handen som ett "stopp" och säja "nej"! Vart hon fått det ifrån vet jag inte, men hon visar tydligt vart gränserna går för henne. Hon har alltid varit ett mycket klokt barn, tidig i den mentala utvecklingen och tidig med språket. 
    Från det hon var baby har hon inte tyckt så mycket om närhet eller att bli kramad. Hon har aldrig velat bli tröstad när hon blivit lessen eller arg. Vi har givetvis tagit upp detta på bvc, men dom tyckte inte det var nåt att oroa sig för, även om dom erkände att det var ovanligt. Det senaste året har hon dock blivit mer och mer kramig. Hon vill sitta i famn och bli buren och bara gosa, så nu upplever vi henne mera "normal".
    Men att trösta när hon blir arg går inte. Vi låter henne få sina utbrott och efteråt pratar vi om det. Vad hon förstår utav det vet jag inte. Men hon kan då bekräfta med ord att hon varit arg och att det var för att hon "ville stå på bordet", eller vad det nu var hon blev arg för. Vi gör ingen större grej av han hon slår sig själv, säger bara en gång "slå inte, det gör ju ont på dig", sen låter vi det vara.

    Vi har alltid varit extremt konsekventa med henne och haft tydliga regler, då hon är som hon är. Som du kanske förstår finns det många andra situationer i vardagen som blir en utmaning med henne. Men det som oroar mest är just detta att hon använder våld på sig själv, för det känns inte bra om hon inte kan uttrycka sig nog utan det. Vi vill ju att hon ska vara nöjd och lycklig, det är det som är det viktigaste.

        

  • Anonym (mamma­) Trådstartaren
    Äldre 3 Oct 11:23
    #3

    Vill också tillägga att dottern är en väldigt glad och positiv tjej i övrigt! Mycket nyfiken och social. Gillar att vara där det händer! 
    Som familj är vi mycket tillsammans, är ganska aktiva och ute mycket. Vi delar också upp oss, så vi får egentid med varandra, allihop. Vi är en stabil och lycklig liten familj, med många nära och vänner inpå. Så dottern har en trygg grund att stå på!

    Som små barn var både jag och min man väldigt aktiva, men det växte sedan bort. Som vuxna är vi båda väldigt lugna personer.
    I min mans släkt finns däremot många diagnoser som adhd, autism osv. Oron för att dottern har något sådant har alltid funnits. Inte för att hon är överaktiv, utan mest pga detta med att hon undvikit närhet. Och kanske också för att hon varit lite speciell, hon kändes aldrig riktigt som en baby, hon var så tidig på allt. Detta har vi också pratat om på bvc, men det har avfärdtas. Och vi tycker idag att hon är ett friskt barn! 
    Rädslan finns ändå för att skadebeteendet ska följa med upp i åldern. Och bli värre. Men jag vet inte om det finns ett samband mellan såna här uttryck hos små barn och självskadebeteende hos äldre barn och tonåringar.  

Svar på tråden 2-åring som slår sig själv!