Lilith Dark skrev 2012-09-24 16:53:47 följande:
Om pappan är delaktig i barnet och dess vardag så ser jag det snarare som ett hinder att inte ha gemensam vårdnad. Ditt sätt att tänka visar snarare på att du inte borde vara vårdnadshavare. Som vårdnadshavare har man en skyldighet att se till barnets bästa och du ser enbart till ditt bästa och vad du vill. Ingenstans läste jag "för mitt barns skull" utan bara om vad du vill och att du ska ha kontroll
Jag har ensam vårdnad om mina två minsta och det är ett tungt lass att dra själv. Jag har allt ansvar, han inget. Jag ringer skola, dagis, fritids, läkarbesök, möten, fan och hans mormor. Han sveper in varannan helg och gör roligheter och så är det bra så för hans del.
Det handlar inte bara om att du ska ha möjligheten att flytta om du vill och han inget att säga till om. Det handlar om att du har 100% ansvar för minsta lilla grej. Inte 50-50, inte 70-30 utan 100. Dygnet runt, 365 dagar om året. Han har teoretiskt inget ansvar ens när barnet är där om du är ensam vårdnadshavare. Får barnet mat i magen och kläder på kroppen är hans ansvar uppfyllt. Däremot kan du råka illa ut om något händer, för det är som sagt du som har 100% ansvar och skyldigheter. Det är du som lämnat ifrån dig barnet och då är det du som får ta konsekvensen av om något händer när barnet är där.
Jag byter gärna med dig och får en engagerad pappa som vill ta ansvar så kan du få en som avsagt sig allt ansvar öht. Mina barn skulle vara överlyckliga att få ha en sån pappa som ditt barn har. Jag skulle vara överlycklig om han följt med på ett enda möte eller samtal.
