varannan jul...

Finns tyvärr inga regler för sånt här som kan hjälpa dig, ni måste komma överrens och hitta en lösning som funkar för er. Kanske är dottern helt enkelt tvungen att skaffa nya julvanor? 

men var är barnets perspektiv? varför varannan jul? varför inte alla jular hos ena föräldern (eller en stund med båda föräldrarna funkar för oss också om han vill), och alla tex födeöseldagar elel rnyår elelr midsomamr ellar vad han nu vill, hos honom. jag vill fira ALLT med mitt barn men det handlar ju om vad HON mår bra av. ska barn behöva SÖRJA sin jul? ska de behöva vara ledsna att inte få fira som de brukar o veta att släkten träffas utan henne nu när hon sitter i skåne och inte ens kan träffa mamma?
Varför ska barn tvingas släppa det som är viktigt för dem? jag vill tex inte vara utan dottern på födelsedagar men jag tror hon kan få toppen traditioner med pappa o tror att de behöver få ha sina vanor och traditioner varje år, itne varannat år? 

Ja, om ni tycker att det bästa för barnet är att hon är hos samma förälder varje jul så är ju det en jättebra lösning. Så har jag vuxit upp och det funkade fint. Varje jul hos farföräldrarna och varje nyårsfirande hos morföräldrarna.

Julen är kanske allra viktigast för dig? jag har firat jul på olika ställen och det har fungerat bra det med. Visst är julen annorlunda beroende på vart man firar men det betyder ju inte att det är sämre. Det är klart det kommer kännas konstigt för dottern kanske men om pappan är med och är en vettig och bra förälder så skulle jag ju tro att han kan göra en bra och fin jul för henne ändå. Och hon får ju också chans att lära känna sin pappas sida av släkten bättre. har du henne nyår istället så kan du ju se till att ni firar ett stort och härligt nyår tillsammans med din släkt istället.

Försök att hjälpa dottern att se att detta kan nog bli bra det med så får ju hon iaf en så bra jul som möjligt. Och sedan får du tycka att det är det värsta som kunde hända henne om du vill men låt henne inte se det.

Kräva kan du väl inte men ni får väl göra upp hur det ska vara. Kör julafton vartannat år så får den andra föräldern juldagen och annandag jul. Variera nyårsafton vartannat år. Kan ju gå bra att fira jul ihop så länge inte någon har en ny partner, den kanske inte vill fira med något ex.

Som barn firade vi mornarna och såg kalle anka hos mamma. Efter kalle åkte vi med pappa till farmor och stannade där till annandag jul. Avståndet gjorde ju detta möjligt (Ca 5-6mil). Detta gjorde vi varje jul.

Jag och mitt ex har varannan jul. Är det hans jul så hämtar han kvällen innan julafton och lämnar åter nån dag efter nyår beroende på när han börjar jobba. Barnen firar jul hos mig dagen före jul. Är det min jul så åker barnen till pappan på juldagen och firar jul, men bara över dagen och sedan kan han ha dem nån extra dag efter nyår. Anledningen att vi har såhär är för att pappan jobbar i Norge och är sällan hemma. Skulle jag hårddra julen som min jul (precis som hans är hans) så skulle inte barnen träffa pappan på månader (dock inte helt olikt nuläget). Anledningen att vi inte tar halva julafton var är för att det blir för stressigt.

Hej alla som skrivit. tack för era tankar. jag ahr läst och tänkt och tänkt igen. Jag är lite förvånad. jag undrar om det verkligen är BARNETS bästa att man delar till varannan högtid. fast barn kanske är olika.... vårt barn är otroligt ledsen över allt som är nytt och annorlunda, förlust av alla traditioner hon känt som glädje och trygghet. och hon framhöll (hon vet inte om våra diskussioner om julen än) häromdagen julen som något hon är glad över hur det firades förra året. Hon har ingen aning om (vad jag vet, och som det verkar!) att föräldrar ska ha varannan jul, varanna påsk osv. hon tror att hon fått grepp om hur hennes ular komemr se ut nu och var nöjd med det.

är det verkligen alla barns bästa att man kör varannan? kan man itne dela olika högtider istället och bygga upp traditioner? hur menar ni at tjag ska förhålla ig om dottern säger att hon älskade påskafton hos mamma förra året, eller nyår? ska jag säga "kul men nu är det mitt år, min tur, så mamma får träffa dem ni firade med själv, du ska fira med mig". Känns helt fel för mig? Det handlar ju inte om MIN rätt, utan om vårt barns rätt?

Sen vill jag tillägga att om dottern ska fira julafton med sin släkt på min sida på annan dag jul så är det givetvis inte så att de åker till skåne den 23 december, utan flera dagar före. jag är ute efter HENNES bästa, inte galen. jag vill henne gott, inte ställa till det.

vill gärna höra mer av er, lyssnar och funderar och även om vi inte tänker lika så vill jag höra alla perspektiv så jag kan ta med dem också i vår situation!