• Anonym (fia)

    varannan jul...

    Jo jag visste ju att det skulle hända, att det är varannan jul som gäller. förra julen, första efter separation ville min make ha dottern natten till julafton o sen firade vi tillsammans på förmiddagen hemma hos dem. dottern ville inte, före, var så ledssen att behöva sova där natten till jul men sen gick det bra. nu nyligen sa hon att det blev okej eftersom hon fick också sin vanliga jul med släkten (min sida) efteråpt. så som vi alltid alltid gjort.

    i år är det makens jul. han har nu meddelat att han tänker ta dottern till släkten i skåne. de har inga som helst julaftonstraditioner och vi har aldrig firat där. men så ska det bli. jag står maktlös och försöker få honom att prata med sjuåringen om vad HON vill, barnperspektivet??

    konkret undrar jag nu, har jag rätt att kräva att hon komemr tillbaka hem till mig juldagskvällen, alltså 25 dec, att de reser hem från skåne då så att vi hinner fira jul med släkten 26 december?? det är så klart vd jag vill men allra mest för att dottern ska få det hon är van o som hon alltid ser fram emot  OCKSÅ?
    maken menar att det bryter deras jul och att det inte finns möjlighet att kräva det av mig. hur ser reglerna ut egentligen? varför skulle han ha rätt till alla tre juldagar? hur får jag honom att tänka barnets perspektiv? jag blir knasig! dottern vet inget än och jag fasar för när hon får veta...     

  • Svar på tråden varannan jul...
  • Anonym (fia)

    jag tror inte det är aktuellt från hans sida, han har en ny (han träffade henne ett halvår före han informerade ig om skilsmässa) som säkert ska med i jul. Min dotter tycker tack och lov om den nya kvinnan, och jag med.

  • tessum

    Usch vad tråkigt att bråka om barnet.

    Jag har haft turen att få spendera de första 6 jularna tillsammans med min dotter, hennes pappa har missbrukande föräldrar så han har vuxit upp hos sin faster som nu bor väldigt långt härifrån. Han firar jul hos sin syster (egentligen kusin) och vi båda har uppfattningen om att en stor del av julen mest handlar om att dricka alkohol hos dem så det har varit självklart att dottern ska vara hos mig.

    Ofta gjorde vi så att hon antingen var med pappan fram till 14:00 julafton eller att han fick fira med henne den 25:e.

    Sen när hon var 7 ville pappan ta med henne till sin nya tjejs familj över jul, det var 100mil bort. Det var så otroligt jobbigt för MIG. Men jag fick bita ihop och inse att han hade samma rätt till henne som jag och om jag ville att vår relation ska fortsätta fungera bra så måste jag dela med mig och samarbeta.

    Jag fick försöka se fördelarna med det
    *Hon fick spendera en jul med sin pappa
    * Jag kunde ge henne en extra julafton när hon kom hem
    * Hon fick träffa sin extramammas familj
    * Hon fick resa...vilka barn gillar inte det?

    Nu är hon 9 och pappan ringde förra veckan för att fråga mig först om de kunde ta med henne igen till tjejens familj. Den här gången var det inte lika svårt. Självklart får hon åka. Sen väntade han några dagar innan han ringde till dottern och frågade henne om hon ville med.

    Det fungerar jättebra för oss att vi vuxna tar besluten men vi tar absolut hänsyn till vad barnet vill. Skulle aldrig tvinga iväg henne.

    Tråkigast är att min andra dotter (6år) bara får fira varannan jul med sin storasyster nu. Jag hade önskat att hon fick samma jular som jag hade när jag var liten där vi var hela familjen... men man får göra det bästa av situationen.

  • Anonym (MM)
    Anonym skrev 2012-09-24 18:32:11 följande:
    Varför skulle varje jul hos dig vara hennes bästa? Om hon aldrig fått testa fira med släkten på pappas sida kan hon ju inte veta hur det är. Kanske är det toppen?

    Varför inte bestämma redan nu hur ni ska ha barnet under kommande jular, nyår och andra högtider? Om pappan vill ha chans att resa till släkten så måste du beakta det.
    Kanske för att hos oss när jag var liten så var det fart och fläkt hos farmor och farfar på julafton. Alla kusinerna var där och vi hade verkligen jättekul.
    Hos mormor och morfar (som vi firade med vid två tillfällen) satt alla stilla i vardagsrummet (en liten lägenhet jämfört med farmor och farfars stora hus - de hade fortfarande flera barn boende hemma medan mamma var yngst hos sig).

    Givetvis var det roligare för oss barn med en massa kusiner att leka med, flera fastrar och farbröder som inte ännu hade egna barn och därför älskade att busa med oss, en "äkta" tomte som delade ut julklapparna, om det fanns snö kunde vi åka skidor och pulka direkt utanför dörren och i skogen på andra sidan tomtgränsen (mormor och morfar bodde mitt i stan).

    I mitt vuxenliv har vi gjort så att min dotter alltid firat jul med min släkt och sen firat med sin pappas släkt någon annan dag inte alltför långt ifrån julafton (en gång var det på nyårsdagen).   

           
  • Anonym

    Jag tror att sånt här som så mycket annat när man skiljer sig handlar om vad man förmedlar till barnen. Tycker man som förälder att det är roligt att barnet får tillfälle till nytt firande, i ert fall i Skåne, och förmedlar den känslan till barnet så har man optimerat förutsättningarna för att barnet också ska tycka att det är kul. 

    För vår del har jularna spenderats på lite olika sätt. Mina barns pappa har en stor släkt med väldigt trevliga och traditionella firanden. Jag har ingen sådan tradition på min sida utan har ordnat eget julfirande som också är trevligt. När jag träffade min nuvarande man så ordnade vi det hela så att vi har varannan julafton och varannan juldag och firar alltså kan man säga två jular. Ibland åker vi utomlands och jag hade då blivit mycket förvånad om min ex-make motsatt sig det med motiveringen att den trevliga jul de firar då skulle prioriteras. Nu är han inte en sådan person utan har, precis som jag, alltid uppmuntrat och glatt sig åt alla de olika saker som våra barn får uppleva och vi har därför alltid kunnat skicka iväg dem till varandra och varandras planerade saker med glädje och stor generositet. Det mår barn bra av.

    Är ditt barn osäker på det sätt som jag får intrycket av här ökar ert föräldraansvar för att gör det tryggt i den nya situationen. Din del skulle då kunna bestå i att förmedla till barnet hur värdefullt det är att också få göra nya saker och uppleva annat än det man redan provat (och för all del kan göra igen, jular återkommer som bekant).  

  • Anonym

    har aldrig haft vv jul fast jag separerat från barnens pappa. barnen fick välja själva hur dom ville fira jularna och dom väljer att alltid fira 23-24 hos mig och åker till sin pappa den 25. vet inte om pappan gillar det men barnen får göra som dom vill....

    jag röstar på att barnet får välja hur det vill fira julen. 

  • Kasperina

    Det finns inga regler vad gäller umgänge, annat än det umgängesavtal ni satt upp.
    Har ni inget avtal så föreslår jag att ni skriver ett, ett som specar hur många dagar julen ska vara.
    Jag och exet har specat att vi delar upp jullovet i tre perioder - före jul, under jul (23-27/12) och efter jul. Sedan turas vi om att välja vilka perioder vi vill ha. Före och efter jul kan förlängas om man skulle vilja göra en resa då, men vi vet båda att vi är garanterade att träffa barnet antingen fram till den 23:e eller from den 27:e även om det är den andre föräldern som väljer.  
    Rent spontant skulle jag säga att det är nyttigt för ditt barn att få se olika jultraditioner och att du därför ska försöka uppmuntra henne att se positivt på en jul med pappas släkt - FÖR HENNES SKULL.
    Att flänga fram och tillbaks genom landet är definitivt inte i barnets intresse, och du behöver också sätta dig ner och försöka se det från hennes perspektiv. Om du är upprörd över hennes kommande jul blir hon också det, om du är positiv blir hon också det.
    Jag har haft jättesvårt att släppa mina egna jultraditioner, men de är faktiskt mina inte mitt barns, och han har rätt att få prova på olika traditioner för att kunna hitta det som han uppskattar mest.   

  • Anonym

    Vad har ni för överenskommelse gällande boende och umgänge? Vem har jämna veckor? Vilken veckodag byter barnet hem?

  • Anonym (sågörvi)

    Min situation innehåller, som tur är, inte barn. Men vi är två vuxna som bor i Skåne. Min familj i Norrbotten. Vi har bråkat om julen sååååååå många gånger. Men nu har vi kommit fram till att vi firar den 22:a med min partners familj, den 23 spenderar vi i bilen och den 24:e med min familj. Nästa år Spenderar vi den 24:e mde hans familj, den 25:e i bilen och firar jul den 26:e igen ;) Det är ju inte optimalt men det är ju skitkul att fira jul, så varför inet göra det flera gånger?

    Låt ditt barn uppeleva jul på flera sätt, det finns ju inget som är "rätt :)

  • Anonym (fia)

    Nu kanske jag inte får med alla era frågor men ska försöka svara på några. dottern bor fem dagar åt gången hos oss, sju är för mycket för henne. det är mina dagar över julen rent krasst i kalendern, men då han hade bara förmiddagen på julafton (och dagarna före jul) förra året så tycker han att det är hans tur. eftersom han då åker med henne till skåne så är det itne möjligt att ses julafton för mig och dottern så som förra året (fast tvärtom) såklart.

    Dottern kommer inte att ta det som en spännande grej, som nåt postivit att resa iväg eller dyl, hur mycket vi än får det att låta så, hur mycket jag än anstränger mig. Jag förstår om många nu komemr påstå att det beror på min attityd eller dyl men så enkelt är det inte. ett exempel är skåneresan hon gjorde i augusti med pappa som vi var helt överens om. Hon fasade för den, hade mardrömmar, separationsångest och var så ledsen över att åka ensam med papa, att allt var annorlunda mot vad det brukar. och nej tyvärr hade hon inte det så jättebra. Pappan gjorde sitt yttesrsta och säkert släkte också men hon mår väldigt dåligt av skilsmässan och den resan de gjorde sex dagar var urtuff för henne. hon hade grunnat i ett par månader inför resan och vi stöttade och uppmuntrade och pushade. vi var tydliga och raka och allt vad jag nånsin kan komma på (ja inkl rådgjorde med professionell) men för henne blev det bara ytterliare en belastning, ytterligare sorg,  att hantera som växte istället för blev bra. klart de thär påverkar hur jag tänker väldigt mycket...

    Vi har en liten tös som är rätt skör och behöver få vara med och bestämma, det är min fasta åsikt. och JA pappa ska absolut ta henne till skåne igen men kanske inte nödvändigtvis i ett sammanhang där HON upplever att hon fråntas något hon längtar efter utan hellre i ett sammanhang där hon kan uppleva att hon FÅR något i det. DÅ blir en resa en fantastisk resa och då är släkt och tid med den andra föräldern fantastiskt fint!   

  • Anonym (fia)
    Anonym (cc) skrev 2012-09-26 20:59:49 följande:
    Du går i cirklar.
    Barns bästa är inte att få sin vilja fram. Ge dottern chansen att få fira jul med sin pappa ibland, att få ta del av nya härliga traditioner. Svårare än så är det inte. Man krossar inte en tioårings hjärta genom att låta henne få bli besviken ibland. Det är en del av livet.
    Men frågar du inte dina barn om vad de tänker att de behöver eller vill i olika situationer? jag talar inte om ALLA situationer, jag frågar som sagt inte mitt barn om hon VILL ta en spruta elelr om hon VILL vara hemma från skolan när hon är magsjuk elelr om hon har lust att borsta tänderna. Men det här är ju nåt annat. det finns ju helt olika grad av frågor och ämnen?
    Att säga att barns bästa inte är att få sin vilja fram känns som nåt min 90åriga mormor skulle säga *skratt*

    Barns bästa är i min värld att få var amed och tycka och påverka sitt eget liv och var amed att ta beslut om det egna i lagom utsträckning. hon får itne Välja om hon ska bo hos både mig och pappa för det är vuxenbeslut men hon får vara med och säga vad om underlättar. hon vill tex att vi alltid byter på ett visst sätt, att det är vi som tar ansvar för att packa sakerna åt henne, att hon vet om vi tex ska göra nåt särskilt första dagen hon kommer såd et inte blir en överraskning. Barn mår BRA av att få var amed och bestämma. För mig är det därför självklart att man borde FRÅGA henne vad hon vill. jag vill fråga henne hur hon helst vill ha sin jul. elelr ännu hellre, eftersom pappa vill till skåne med henne och efterosm jag är rätt orolig över situationen, så önskar jag att pappa frågar "om du fick bestämma (därmed inte sagt att hon får!) hur skulle du vilja ha din jul, för jag skulel vilja att vi åker till skåne i jul, vad tänker du om det"
    men det kan han bara göra om han kan tänka sig att backa och låta henne säga nej tack, utana tt hon känner skuld över det i förhållande till honom.

    och det vet jag itne omd et är möjligt...
  • Anonym
    Anonym (fia) skrev 2012-09-24 18:20:40 följande:
    men var är barnets perspektiv? varför varannan jul? varför inte alla jular hos ena föräldern (eller en stund med båda föräldrarna funkar för oss också om han vill), och alla tex födeöseldagar elel rnyår elelr midsomamr ellar vad han nu vill, hos honom. jag vill fira ALLT med mitt barn men det handlar ju om vad HON mår bra av. ska barn behöva SÖRJA sin jul? ska de behöva vara ledsna att inte få fira som de brukar o veta att släkten träffas utan henne nu när hon sitter i skåne och inte ens kan träffa mamma?
    Varför ska barn tvingas släppa det som är viktigt för dem? jag vill tex inte vara utan dottern på födelsedagar men jag tror hon kan få toppen traditioner med pappa o tror att de behöver få ha sina vanor och traditioner varje år, itne varannat år? 

    om du nu tycker att det är ok att barnet alltid firar jul med ena föräldern, är du villig att låta honom ta varje jul??? Eller är det enbart du som ska ha en hel jul varje år med ditt barn? Du låter väldigt egoistisk i mina ögon.
  • Grappa
    Anonym (fia) skrev 2012-09-27 14:21:32 följande:
    Men frågar du inte dina barn om vad de tänker att de behöver eller vill i olika situationer? jag talar inte om ALLA situationer, jag frågar som sagt inte mitt barn om hon VILL ta en spruta elelr om hon VILL vara hemma från skolan när hon är magsjuk elelr om hon har lust att borsta tänderna. Men det här är ju nåt annat. det finns ju helt olika grad av frågor och ämnen?
    Att säga att barns bästa inte är att få sin vilja fram känns som nåt min 90åriga mormor skulle säga *skratt*

    Barns bästa är i min värld att få var amed och tycka och påverka sitt eget liv och var amed att ta beslut om det egna i lagom utsträckning. hon får itne Välja om hon ska bo hos både mig och pappa för det är vuxenbeslut men hon får vara med och säga vad om underlättar. hon vill tex att vi alltid byter på ett visst sätt, att det är vi som tar ansvar för att packa sakerna åt henne, att hon vet om vi tex ska göra nåt särskilt första dagen hon kommer såd et inte blir en överraskning. Barn mår BRA av att få var amed och bestämma. För mig är det därför självklart att man borde FRÅGA henne vad hon vill. jag vill fråga henne hur hon helst vill ha sin jul. elelr ännu hellre, eftersom pappa vill till skåne med henne och efterosm jag är rätt orolig över situationen, så önskar jag att pappa frågar "om du fick bestämma (därmed inte sagt att hon får!) hur skulle du vilja ha din jul, för jag skulel vilja att vi åker till skåne i jul, vad tänker du om det"
    men det kan han bara göra om han kan tänka sig att backa och låta henne säga nej tack, utana tt hon känner skuld över det i förhållande till honom.

    och det vet jag itne omd et är möjligt...
    Om barnets far anser att de ska åka till Skåne så verkar det ju ohyggligt dumt att fråga om flickan vill åka till Skåne. Då får man fråga och låta henne vara med och bestämma om andra saker. Gumman, i år firar vi jul i Skåne, vill du åka direkt när jullovet börjar eller kvällen innan så att du hinner förfira med mamma?
    Det är uppenbart att du bara vill ha svar som stödjer din tes, men majoriteten av de som svarat håller inte med dig.


  • Anonym (fia)
    Anonym skrev 2012-09-27 16:59:05 följande:

    om du nu tycker att det är ok att barnet alltid firar jul med ena föräldern, är du villig att låta honom ta varje jul??? Eller är det enbart du som ska ha en hel jul varje år med ditt barn? Du låter väldigt egoistisk i mina ögon.

    jepp. jag är beredd att låta mitt barn fira alla jular elelr alla födelsedagar eller alla nyår elelr vad vi nu talar om, om hon och jag får andra högtider. det jag sagt hela tiden är att jag vill att vi delar högtiderna, i ett gemensamt samtal med vårt barn (men vi ska först ha pratat om var gränserna går för oss vuxna så vi är överens om vad vi ska fråga och vad vi ska bestämma själva så klart). för jag är inte beredd att inte fira NÅGON högtid med mitt barn, men det tror jag itne heller är aktuellt för vårt barn, så det oroar jag mig inte för.

    jag hör att de flesta tycker jag har fel och jag inser att det därmed finns mycket att fundera över. jag blir samtidigt fundersam över var ni drar gränsen för hur mycket ni utsätter era barn för utan att fråga, genom att bara bestämma? om ert barn blir förtvivlad och argumenterar på ett vettigt sätt MOT att köra varannan jul tex, om ert barn gråter, sover dåligt, får ont i magen och inte kan glädjas åt julen för att hon inte får fira som hon brukar när precis allt annat i hennes liv är förvirrande nytt mot hennes vilja, är det ändå rätt alltså?
    Och nej jag överdriver inte. det här är en reaktion som kan bli oerhört stark under lång tid framöver även om vi föräldrar sköter det här snyggt, står enade och lugnt pratar om alla fördelar med två jular, att allt är som det ska och att vi ska ordna det toppen i jul. Och det är ju det allt handlar om. ska barn behöva ha det så för att vi vuxna separerat?

    jag kan tillägga att jag har funderat över möjligheten att hon reser och upptäcker att skånejular är jättefint. och ja, om hon vill fira på samma sätt varje år då så är det ok med mig. det är HON som ska må bra, då är jag nöjd!    
  • Anonym (cc)

    Ja, barn ska behöva ha det så ibland faktiskt. Och det kan komma en jättestark reaktion. Men så är livet. I januari har hon glömt det. Det är inte som att nån dött liksom. även om det är en jobbig situation, Se till att stötta och hjälp bara. Nästa år får hon fira hos dig.

  • Anonym

    Din dotter har ju en hel del att jobba med själv vad det låter som. Hon tycks på din beskrving ha väldigt svårt för att det händer nya saker och det är nog viktit för henne att få chansen att arbeta med. Kanske slipper hon då känna så resten av livet så fort en förändring står för dörren, för förändringar händer hela tider. Jag kan inteheller förstå att det skulle vara mer för barnets bästa att vara ALLA jular med mammma och ALLA påskar med pappa tex. Men så tycker jag inte heller att traditioner ska vara så extremt viktiga att hela högtiden blir förstörd om det inte blir exact som förra året. Att göra saker på olika sätt är snarare berikande än berövande tycker jag.

Svar på tråden varannan jul...