Hetsäter på kvällen! Sårar mig själv!

Tompatiger - ja, destruktivt skulle man nog kunna säga, med tanke på att jag bara Ska ha det... För att bli nöjd och känna nån slags ro i kroppen som självklart sedan blir precis tvärt om då jag vet att det är ett sjukt beteende. Den kosthållningen jag har nu ger mig inget sötsug, jag har en jämn mättnadskänsla. Och det är det som oroar mig mest... Jag äter trots att jag inte har ett sötbegär! Jag har ett begär av att få något/tugga på något hela tiden! Jag skäms för detta beteende så otroligt mycket och till viss del smyger jag med det inför min sambo! Såhär svart på vit tycker jag det bara känns idiotiskt och lätt att bara sluta med, men så känner jag varje dag innan kvällen kommer!

Pussesnufs - Ja, säkert är det mer vana. Speciellt med tanke på att jag inte är sötsugen på det sättet. Det är mer hjärnan än kroppen som skriker efter något att tugga på och trots att det jag stoppar i mig är mer hälsosamt än en chokladkaka blir det ju ohälsosamt i den mängd jag äter. Jag tycker bara det är så otroligt pinsamt och på något
Sätt känner jag att jag nedvärderar mig själv. Jag ska prova ditt tips med lappen på kylskåpet! Jag har funderat mycket kring vad det beror på, till viss del kan det vara att jag lätt blir uttråkad. Men det är inte så att jag lägger mig på soffan kl 19 varje kväll, ofta har jag mycket inplanerat, träning, vänner och familj och jag jobbar kväll två gånger i veckan. Dock hinner jag med detta!

Pussesnufs - jag tror du kan ha rätt i att det är något annat som jag riktar mot detta ätandet. Dock tror jag det är inom ämnet mat och motion... Jag har gjort stora förändringar i mitt liv inom det och fått stå emot mycket från omgivningen. Jag gick ner 20 kilo relativt fort. Reaktionerna kom från både nyfikna, kränkande, avundsjuka och allmänt intresserade människor. Men jag har aldrig haft någon sjukdom såsom aneroxia eller liknande. Dock har det tagit mycket från mig och påverkat mig mycket när jag hela tiden fått stå upp för mig själv och de val jag gör. Det är en lång historia. Men kanske är det den utomstående pressen som visar sig i detta beteende. När jag inte bara får vara jag och göra som jag vill. Kanske pressar jag mig själv med!? Men jag tycker verkligen det är intressant med kosthållning och Motion och vad det gör med oss. Jag Startade för ett tag sedan en blogg och den handlar inte om kalorier och bränna fett utan om matens betydelse och varför och vad vi ska äta, för "livets" skull. Nu svävade jag iväg lite. Men att ta upp mitt Bekymmer här kanske har fått mig att vakna upp lite, fortare än jag kunde ana. Ang. Att prata med någon har jag funderar så mycket på... Tror dock inte på en dietist! Kanske psykolog!? Anledningen till att jag inte har pratat med min sambo om detta är just det att jag skäms men också för att då skulle jag ju inte ha möjlighet att fortsätta!!! Men nu Ser jag vad det ända rätta är, jag måste ta upp detta med honom.

Pussesnufs - Tack!!! Det känns som jag fått ny energi till att ta tag i mitt problem!