Vid vilken ålder kan man börja lämna barn ensamma 10-15 minuter?

Jag tycker det är okej om barnet är YNGRE än 6 månader, eller sex år eller äldre. Men det är klart att det beror på barnet också.

Tycker du Lilia att det är ok att lämna ett barn under 6 mån själv ??

Säg att jag har en 3 mån som sover gott. Det uppstår en kris. Då lämnar jag hellre bebisen helt själv än lägger över ansvaret på mitt äldre barn. Tänk om något skulle hända. Att då låta det äldre barnet försöka ( och misslyckas) lösa situationen är helt förkastligt.

Jag skulle våga lämna ett sovandes spädbarn ensam i fyra, fem minuter men inte längre än så (har gjort det när jag sprungit ner till tvättstugan lite snabbt). Men absolut inte spädbarn och fyraåring (mina barn var livsfarliga för bebisar  i den åldern.) Kanske spädbarn och klok sexåring men fortfarande bara i max fem minuter. Alla tänker olika i sådana här frågor. Vad är rätt och vad är fel? Risken att något farligt skulle hända är ju minimal. Det är farligare att sätta barnen i bilen och köra iväg. Men OM något skulle hända så skulle man ju aldrig förlåta sig själv.

Skulle ni släppa ut er treåring att leka tillsammans med sexårigt storasyskon på öppen innergård (med gräsmatta, sandlåda, parkering etc) utan vuxen tillsyn annat från ett fönster då och då? Jag har svårt för det, men grannen gör det. Kankse är jag lite överbeskyddande än då ...

Min 5,5-åring får vara hemma själv kortare stunder, om han vill. Det kan röra sig om att jag går och hämtar lillebror på förskolan, som ligger några 100 m bort, eller att resten av familjen går en promenad i grannskapet.

Paisley: Ena tvillingens fritids ligger på vägen till jobbet så det har varit lättare att lämna honom sist. Det är såklart taskigt att lämna den lilla först, men eftersom vi har så tight om tiden på morgonen så har vi valt att göra så. Hur man än vrider och vänder på det så har sambon tre ungar att klä på, det kommer han inte ifrån och det tar sin tid ovsett hur man lägger upp det. Men att gå tvåhundrameter med ett barn och lämna det på dagis, vinka hejdå och gå hem igen tar tio minuter men att gå med alla tre och lämna på dagis, vinka hejdå och gå hem igen tar det dubbla i bästa fall men antagligen ännu längre då autismsonen fastnar i sina hangups ett antal gånger under den promenaden. Framförallt har han svårt att lämna dagisgården då han har fläktar som specialintressse och hela dagisbyggnaden har ett antal stora fläktar fastmonterade på vägggens utsidor. Själv brukar jag fixa sådana situationer efter en tids träning med socialaberättelser och mutor men sambon är värdelös på sånt. Han får inte till det och det är stora konflikter så fort han ska få autismsonen från ett ställe till ett annat. Ju mindre övergångar sonen har på morgonen desto bättre. Han är totalt oflexibel och har jättesvårt att byta spår. Övergångar är ett bekymmer hela dagen, men allra värst på morgonen. Det skulle vara så mycket enklare att lämna honom hemma under dagislämningen. Det andra alternativet är att begära skolskjuts och fritids för autismsonen tidigare på morgonen, innan vi lämnar minsta på dagis. Jag tror att vi kommer att få lösa det på det sättet. Men nackdelen med det är ju att autismsonen får ännnu längre dagar på skola/fritids och han blir ännu tröttare av långa dagar än vad treåringen blir, då hans förmåga att sålla intryck är ungefär som ett spädbarns.

Prova lämna dem själva 10 minuter och se hur det går. Lär tvillingarna ringa om det är något och kan de bara svara i telefonen så är det ju bara att ringa hem och kolla hur det går. Första gången ni provar lämna dem kan ni ju gå ut och säga till killarna att ni går iväg 10 min för att handla något, eller hämta något eller vad som helst. Då kan du ju stanna hemma nedanför fönstret för då hör du ju om det blir ett djäkla liv i lägenheten.

Jag hade nog lätt velat göra som din sambo vill i er situation. Det är lättare att göra barnen klara lite i omgångar och inte dra med de äldsta och lämna. Drilla den normalstörda sonen att springa ut och be om hjälp om något hemskt skulle hända.

Oftast är det läskigast för föräldrarna och när man märker att det går bra brukar det inte kännas så läskigt efter ett tag.