Fosterbarnet bor i förrådet
Hon är 16 år och bor i förrådet på gården, det är prylar i hyllorna (sånt som de sparat alltså) och stengolv, dock mycket mattor.. De har ställt in en säng och där sover hon..
Vad tycker ni om det upplägget?
Hon är 16 år och bor i förrådet på gården, det är prylar i hyllorna (sånt som de sparat alltså) och stengolv, dock mycket mattor.. De har ställt in en säng och där sover hon..
Vad tycker ni om det upplägget?
Inte okej. Anmäl för helvete!!!
Tycker du själv det är ett optimalt och normalt boende? Att en person, som uppenbarligen redan innan har det tufft, ska tvingas bo i ett förråd?
Borde man inte då fråga sig varför hon inte vill bo inne? Är de inte snälla mot henne? Har de gett henne ett erbjudande om att bo ut och mer penger tex eller bo inne?
Har hon helt valt det själv och förövrigt bor hos en varm och kärleksfull familj så är det väl ok, men det låter fruktansvärt skumt måste jag säga.
Det beror väl på, men som du beskrev det så är det dåligt att inte ha gjort det till ett "vanligt" rum.
Kan de inte göra iordning rummet? Göra rummet hemtrevligt?
Vad hemskt!
Vet att detta är en gammal tråd och folk skriver att det är hemskt.
Man bör kontrastera detta, är huset/förrådet för kallt är det ett problem, samma med ventilationen.
MIn egen fosterhemsvistelse (helvetet) där hade jag inte ett riktigt rum. Ett rum för mig uppfyller dessa krav:
- Har ett fönster
- Har en dörr som går att stänga (och att detta respekteras)
Mitt rum hade två dörrar och var en korridor. Ett otroligt stressmoment som påverkar än idag då min fostersyster hade ett riktigt rum bredvid och alla som skulle besöka henne och hon själv transiterade genom mitt "rum", det fanns 2 andra rum, ett som inte användes, ett mindre som var systuga och så fanns det ett gammalt hus på tomten som var fuktigt men hade en öppen spis och el-element.
Jag ville så gärna bo där. Få stänga dörren om mig. Få vara i fred.
Det finns mer att säga, men just privatlivet i den åldern är otroligt viktig. Jag hade accepterat ett tält på gräsmattan. Allt förutom korridoren.
Det är lätt att säga att saker är hemska när man är vuxen. Normalt sett har de flesta haft en bra uppväxt, sällan har de tvingats av personer eller omständigheter att bo hos någon annan. Och många glömmer hur det är att vara barn, för de blir inte traumatiserade av det. De går vidare in i sitt vuxna liv och tänker "vad hemskt". De ser inte möjligheterna för barnet i den stunden.