Stryker ni (kvinnor) makens/sambons skjortor?

No way!! Jag stryker mina skjortor och han sina. Klart jag skulle hjälpa om det krisar ngn gång och jag hade tid men inte han. Men motsatsen gäller ju också, att han rycker in och stryker åt mig om det krisade.

Men varför är det så självklart? Varför stryker han inte sina egna skjortor?

Klart att man kan hjälpa varandra, men i ert fall verkar det ju vara lite väl ensidigt. Jag finner knappast tillfredsställelse i att anses vara strykaren i hushållet om man säger så. Om man uttrycker det milt.

Nej, jag vill verkligen inte leva så! Stryka skjortor, laga hans mat, serverar honom en whiskey på kvällen. Jag skulle känna mig extremt otillfredsställd. Vad gör han för dig då? Tankar bilen och byter däck 2 ggr/år, eller?

Men vad är det för man du har som behvöver blidkas?

Fast jag fattar inte varför han inte kan stryka den själv? Så kan ni umgås sen. Varför har det blivit din uppgift?

Ok. Här delar vi även på snöskottning och gräsklippning. Det går dessutom ganska fort (hos oss) jämfört med att stryka skjortor, som vi båda finner dötrist.

Och du går ut med hunden dagtid gissar jag, samt lagar mat, städar, tvättar, stryker, bäddar sängar, diskar, stryker, lägger tillbaka tvätten i skåpen, handlar mat, planerar, sköter barnen dagtid och nattetid, serverar whiskey, går ut med soporna, handlar barnens kläder. (rätta mig om jag har fel!)

Han klipper och ansar gräset. Går ut med hunden på kvällen. Byter däck 2 ggr/år och ser till att huset är varmt. 

Känner du dig aldrig lurad? Trött?

Ja, det var att dra det till sin spets. Jag tycker att det är er familj som inte delar på saker. Övriga här beskriver ju just att man hjälps åt. Med det man gör och behöver. Jag tycker att det är ni som separerar på sakerna (hanteringen av det). Det ni gör går också att dra till sin spets om man skulle vilja.