Anonym (separerad) skrev 2012-10-01 10:24:56 följande:
Nej jag vet att det kan vara så att hans kärlek till mig är slut och att det inte går att bygga uppp igen. Det som gör mig besviken är att han inte vill kämpa för det vi har samt att han så fort kunde gå till sängs med någon annan. Jag tycker att man borde vara "värd" lite mer. Jag har alltid varit honom trogen och backat upp honom och hans jobb och karriär. Jag har varit den som tagit ansvar för barnen och hemmet och sett till att det har funkat och nu är allt raserat, det känns otroligt overkligt.
Hämdaktion blir det nog heller inte - men man måste ju kunna leka med tanken?
Jag kommer dock aldrig att kunna acceptera henne om det nu blir han och hon i framtiden. Hon kommer alltid att vara förknippad med äckel för mig coh jag har svårt att se mig själv på gemensamma kalas etc med dom 2 i framtiden. Måste man stå ut med sådant? Tänk om dom skaffar barn ihop - halvsyskon till mina - hur klarar man det?
Du är nog så illa tvungen om det blir en sådan situation, eller vill du bli en hatisk biomamma?
att han inte ville kämpa kanske berodde på att han inte hade samma mål som du har, dvs när hans känslor dog så fanns inte målet att leva ihop och kämpa för ert förhållande. Är känslorna bort så är dom det.
Själv har jag lite svårt att förstå varför man prompt vill leva med en person som inte älskar en och inte vill leva ihop med en.
