Gallsten... Före, under och efter operation?

Låter lite som  min dotter.
Hon fick problem med gallan 2010. Hon hade då precis mist sin son och jag tror att det var en anledning till att läkarna trodde d et var psykiskt när hon sa att hon hade så ont i mellangärdet och magtrakten. Hon var säkert hos läkare 10 ggr innan hon träffade på en som trodde henne och som sa att hon skulle åka till akuten nästa gång anfallet kom och då inte ge sej utan kräva operation. Jag hade ju sett henne under anfall och hon hade fruktansvärt ont ( i mellangärdet och upp mot axlarna, typiska tecken på gallsten, men läkarna sa att så var det inte )  Nåväl, hon fick anfall igen och åkte till akuten och hon blev opererad. Men under operationen råkade de slita sönder henne inuti så att tarminnehåll läckte ut i buken och hon blev tvungen att ligga med dränage i nio dagar. Ovanpå allt detta så låg hon i ett rum som låg ovanpå det rum som vi vakade över hennes sons dödsbädd i. Något som gjorde att hon mådde väldigt dåligt och att hon var väldigt ledsen och inte kunde sova, bara grät. EN gång fick hon nåt att sova på, resten av tiden sa de nej. När hon grät vände de ryggen till henne och gick. En natt ringde hon mej och var så himla ledsen så att jag sa till henne att åka hem dagen därpå. Hemma skulle hon läka bättre. Och så blev det.
Detta var alltså i juni 2010 och nu i helgen var det dags för färd till akuten igen illamående, kräkningar och rejäl smärta. Det är gallgångarna som gör ont. Morfin, voltaren ( eller liknande och så något mot illamåendet ) så fick hon åka hem sen. De ska göra ett ultraljud för att se om hon har stenar i gallgångarna. Det var inte första gången hon haft problem efter operationen men den värsta, tror jag

Härligt!!
Fast tråkigt att ingen lyssnade på dej från början och listade ut vad det var.