Får man välja?

Jag har bott i familjehem som haft yngre barn, dock lite äldre än dina.

Ingen kommer tvinga er att ta emot ett barn bara för att ni är godkända som familjehem. Ni får själva välja om ni ska ta emot barnet eller inte.

Du inser väl att det kan bli jävligt tufft, oavsett om det är en pojke eller flicka? Att barnen busar och triggar igång varandra lär bli ditt minsta bekymmer. Det handlar många gånger om barn som har ett tungt bagage och det uppstår ofta situationer längs vägen som kan komma att vara väldigt påfrestande. Både för dig som vuxen med familjeroll och barnet som placeras, men även för familjen som helhet.

Om du är rädd för att det ska bli livat bör du nog tänka efter en och två gånger innan du bestämmer dig för att gå vidare med detta.

Gör du verkligen det? Det är något med din attityd som får mig att undra om du verkligen förstår vad du ger dig in på. Det låter mer som att det handlar om dina behov än barnets när du skriver att du helst vill ha en flicka för att det redan finns två pojkar i familjen. Och varför undrar du hur vanligt det är att beslutet ändras och barnet "tas" ifrån en? Det är grundtanken och målet, att barnet ska "tas" ifrån dig och återförenas med sina biologiska föräldrar, och din roll kommer bland annat vara att stötta barnet i det.

Haha men lägg ner dramat. När du frågar "hur vanligt det är att barnet tas ifrån en" är det väl inte konstigt att man undrar vad du egentligen har för avsikter. Det är jättefint att du kan tänka dig att ta hand om ett litet barn och ha det boende hos dig en längre tid men det är nog inte så jävla enkelt att lämna ifrån sig barnet sen.

"Barnets bästa är att få komma hem om och när det är möjligt."
Varför är det barnets bästa att få komma hem om/när det är möjligt?

Absolut, och det är min poäng. Det lär vara sjukt svårt att lämna ifrån sig ett barn som man tagit hand om under en lång period och därför tror jag det är sjukt viktigt att avsikterna är rätt från början, för känslan kommer nog bara bli svårare att hantera med tiden. Och jag var tydligen inte ensam om att uppfatta det som om TS vill göra det här av andra skäl än att hjälpa ett barn.

Håller helt med. Det verkar mer handla om biologiska förälderns rätt till sitt barn än att man ser till barnets bästa. Och borde absolut finnas en rimlig gräns för hur länge man får utsätta barn för ovissheten. Minns hur jävligt det var att hela tiden få beslutet prövat och aldrig veta om jag skulle få stanna eller flytta hem igen, det var omöjligt att komma till ro.

Det är en möjlighet men ingen rättighet. Det är relativt sällan som en vårdnadsöverflyttning görs, speciellt när det gäller äldre barn och främst för att familjehemmet inte vill ta på sig ansvaret. Och vad är barnets möjlighet då? Flytta till en ny familj och hoppas få stanna där i tre år, för att få en ny chans till ett permanent hem?

Tanken med "treårs-regeln" är väl fin men verkar inte direkt fungera i praktiken och utesluter dessutom många barn. Alla får inte stanna så länge i samma hem och många barn har erfarenheter som inte tillåter dem att rota sig och skapa känslomässiga band till familjen. Det är tragiskt som fan.