Får man välja?

Missade du meningen där jag skrev att barnet ska vara som en i familjen?

Det som är oroande är att du verkar vilja vara familjehem för din egen skull mer än för att hjälpa ett utsatt barn. 

Sen har jag väl knappast sagt att du är en hemsk människa? Jag tror säkert att du är en väldigt fin människa, men det förhindrar inte att man kan göra saker av fel anledningar. Med tanke på din upprördhet verkar jag inte vara helt fel ute heller.

Du verkar mest oroad över att få rätt ålder och kön, ja rätt barn för din familj helt enkelt snarare än att oroa dig för hur du ska kunna hjälpa ett eventuellt trasigt barn som kanske varit med om hemska saker och dessutom troligen saknar och älskar sin mamma/pappa. Det räcker liksom inte alltid att man är en solig bullmamma som öser kärlek över "sitt" nya barn. Det är där man bör lägga oron som familjehem, det är sunt att fundera på om man räcker till, inte om det är en flicka eller pojke eller hur gammal.

Ingen som sagt att du är den enda, det var hemskt vilken attityd du har. 

Men det är fortfarande oroande att det är viktigt för dig. Hade du kommit till mig med de önskemålen så hade jag frågat dig ganska ingående om dina motiv och börjat tvivla på din lämplighet. Beroende på dina svar förstås, men de lär du inte ge här.  Ja, jag jobbar med detta. 

Att placeringen blir ohållbar av något skäl, antingen på grund av ändrade förutsättningar i familjehemmet eller att relationen till barnet eller barnets föräldrar blir så infekterad att familjehemmet säger upp sig helt enkelt. I vissa fall har det hänt att familjehem sagt upp sig när den ekonomiska ersättningen ändrats.


Inte bara det, tonåringar blir oftare placerade än små barn. Å andra sidan blir små barn oftare långtidsplacerade. Men de allra flesta familjehem önskar små barn, så önskar man bara bebisar som familjehem kan man få vänta i år på att få en placering.

Ursäkta, men jag har faktiskt inte kallat dig dum. Däremot har jag ställt motfrågor till dina enkla frågor, helt enkelt för att du inte verkade veta något om familjehem baserat på de frågor du kom med i TS. Och för att du (som någon fler också tolkat det) verkade vilja vara familjehem av andra orsaker än att hjälpa barnet/barnen... Utifrån din TS kunde ingen lista ut hur mycket du redan vet/inte vet..

 Å andra sidan blir små barn oftare långtidsplacerade. Men de allra flesta familjehem önskar små barn, så önskar man bara bebisar som familjehem kan man få vänta i år på att få en placering.

Man kan ju bli familjehem åt flera kommuner om man vill, då går det förmodligen fortare (å andra sidan får man lägga en väldig massa tid på att bli utredd då). Är man familjehem åt endast en väldigt liten kommun så blir det ju färre placeringar så klart, och då kan man få vänta längre oavsett vilka eventuella önskemål man har. Absolut får man bli familjehem om man har egna små barn, allt handlar om bedömningar där man inte vill utsätta varesig det placerade barnet eller familjehemmets egna barn för risker. Men det finns familjehem som har både tonåringar, spädbarn och små barn placerade hos sig och har egna barn i olika åldrar. Sen är det väl kanske inte det bästa att få en placering om man har en egen nyfödd hemma, men allt handlar om bedömningar som sagt - vad funkar för er och vad funkar för barnet som ska placeras.

Man måste ju alltid vara medveten om och ha respekt för att barnet har föräldrar och en familj någonstans. Det är enorm skillnad på att vara familjehem och på att t.ex. adoptera ett barn. Är man medveten om det så är det klart man ska se på det placerade barnet som en familjemedlem.

Du inser väl att det kan bli jävligt tufft, oavsett om det är en pojke eller flicka? Att barnen busar och triggar igång varandra lär bli ditt minsta bekymmer. Det handlar många gånger om barn som har ett tungt bagage och det uppstår ofta situationer längs vägen som kan komma att vara väldigt påfrestande. Både för dig som vuxen med familjeroll och barnet som placeras, men även för familjen som helhet.

Det är ju inte så att man bara placerar ett barn hos dig bara för att du är familjehem. Du kan tacka nej om du tycker att ett barn inte passar. SJälvklart kan du också ha önskemål i stora drag om vilka barn du tycker passar för er familj och vad ni anser att ni klarar av. Det blir bara lite konstigt när du radar upp att du vill ha en flicka i en viss ålder som ska vara långtidsplacerad för att det är vad du önskar för egen skull.

Men att säga att du t ex inte tror att en flicka på 14 med drogproblem, kriminalitet och destruktivt beteende skulle passa så bra i din familj eller att du anser att ni inte har kunskapen att hantera en sådan flicka är inget problem. Du kan ju önska t ex barn i förskoleålder och gärna en flicka för att du tror att du kan hantera det bäst och att det passar bäst i er familj. Sen kan de mycket väl kontakta dig om de får en flicka på 9 år eller en pojke på 2 år också. DÅ informerar de ju om just de barnets situation och du får komma med synpunkter och de erbjuder dig stöd som behövs för att du ska känna att det skulle fungera.

Sen KAN det spela in också att era barn är såpass små och att de anser att era egna barn kräver så mycket fokus att ni inte skulle kunna ge ytterligare ett litet barn den uppmärksamhet som behövs. Beroende på vilken problematik det barnet har.

Gör du verkligen det? Det är något med din attityd som får mig att undra om du verkligen förstår vad du ger dig in på. Det låter mer som att det handlar om dina behov än barnets när du skriver att du helst vill ha en flicka för att det redan finns två pojkar i familjen. Och varför undrar du hur vanligt det är att beslutet ändras och barnet "tas" ifrån en? Det är grundtanken och målet, att barnet ska "tas" ifrån dig och återförenas med sina biologiska föräldrar, och din roll kommer bland annat vara att stötta barnet i det.

Jag måste försvara ts lite. Om man får ett barn familjehemsplacerat hos sig så lär man sig förhoppningsvis älska barnet med tiden och vill dess bästa. Barnets bästa är att få komma hem om och när det är möjligt men trots att man är glad för barnets skull är det ju högst mänskligt att vilja behålla barnet om man blivit fäst vid det (vilket man förhoppningsvis är). Kan tänka mig att mången familjehemsförälder i smyg hoppats på att få behålla barnet trots det egoistiska i den förhoppningen.

 Varför blir du så sur över det?