• Anonym (TS)

    Orolig son.

    Hej, jag är mamma till en underbar femåring! Han är energisk, social, snäll och alldeles underbar..


    Dock finns det en egenskap hos honom som gör mig riktigt orolig,,han är rädd för vissa saker som han inte gjort tidigare eller som han gör sällan, t ex att gå till frisören, tandläkaren, fotograferas och liknande.


    Nu vankas fotograferingen på förskolan och återigen får vi börja "bearbeta" honom, förbereda på vad som komma skall och verkligen förklara och även försöka få ur honom vad det är som är jobbigt..Innan brukar det vara typ att jo, men han kanske ska fotograferas till att det blir tvärvägran precis innan han ska göra det. Jag som mamma tycker det är jättejobbigt, det är väldigt energikrävande att alltid behöva trixa och lirka, muta med leksaker och dylikt för jag OCH han vill ju ha det här fotot på väggen, eller kanske få en kort frisyr eller vad det nu är..


    De gånger som han börjat på bollskolor och så är det väldiga protester innan men när han väl har gjort det några ggr går det ju hur bra som helst..


    Jag är orolig iom att han nästa höst börjar skolan, och att han blir en sån som får stå utanför mycket då lärarna är underbemannade och de inte kommer ha lika mycket tålamod och tid som jag tycker att det kanske finns nu...


    Vad ska vi göra? Hur få honom till att bli lite mer säker på sig själv..


    MVH och tacksam för svar.

  • Svar på tråden Orolig son.
  • Anonym (TS)

    Hej, tack för ditt svar, som jag tyvärr får rata lite...Vår son är inte sån att han gör som alla andra bara för att han är i en grupp, han är vad man säger en som går sin egen väg.


    På dagis har han ibland vägrat vissa saker och pedagogerna har misslyckats med att få med honom på vissa saker, naturligtvis blir det han som i slutändan blir lidande, men det märks att även personalen snart ger upp!


    Jag är oroad därför att han är en som har svar på tal, har ofta argument och är vältalig, vi som föräldrar och personalen står ibland handfallna.. när han sen börjar skolan är det ju oftast EN lärare på alltför stora grupper.


    När vi går till tandläkaren är det ju den som ofta också måste vara pedagogisk och det funkar inte heller alltid där, fotograt för skolfoto beror ju också på hur pass engagerad den personen är...


    Jag är glad att han är som han är, en frisk fläkt, som inte följer med andra bara för att..men jag vill heller inte att han ska bli utanför just för att han inte är som andra och bara går efter..

Svar på tråden Orolig son.