Bära 1-åring eller ej?

Hej!
Vår son på 20 månader har nyligen blivit väldigt "klänging". Nästan hela tiden vi är hemma skriker han och vill bli buren, tar man upp honom blir han nöjd och glad. När vi sitter och äter vill han inte sitta i egen stol, utan i knäet på någon av oss, annars gallskriker han. Han skriker helt hysteriskt, det har t.o.m. hänt att han skrikit så intensivt att han kräkts (

Min fråga till barnpsykologen: Vad är rätt att göra? Ta upp honom så fort han vill (det är nästan hela tiden) och ge honom den närhet han skriker efter? Eller kommer han bara bli mer klängig då, och vi istället bör visa honom att det inte hjälper att skrika - dvs låta honom skrika? Instinktivt vill vi ta upp honom, men det börjar bli fysiskt tungt att bära honom hela tiden, och en del (mest äldre i släkten) har påpekat att vi skämmer bort honom med uppmärksamhet.

Hur 17 ska man bete sig? Är en 1-åring tillräckligt stor för att börja "uppfostras" eller ska de fortfarande överösas med uppmärksamhet och kärlek som små bebisar?

Man vill ju inte göra fel och detta är så stressande (

Hej!
Man kan inte ge barn för mycket kärlek eller skämma bort dem med närhet. Detta är en gammal föreställning och inget att bry sig om.
Däremot är det ju så att en 1- åring börjar få ganska mycket egen vilja att styra över sina föräldrar och sin egen situation.
Som förälder ska man hjälpa dem att successivt bli mer självständiga genom att låta dem tanka närhet och sedan släppa ner och låta dem klara sig en liten stund själva. De kan ju gå och får mycket ut av att leka så. Hela tiden behöver de komma tillbaka, men de ska också puttas ut. Detta är en träning och utveckling där behoven förändras från ständig närhet och bärande till successivt allt större självständighet.
I vilken takt detta ska gå måste avpassas efter både förälder och barn och i olika situationer kan det te sig ganska olika.
Därför kan du inte göra fel. Gör det som känns bra för dig och för barnet.
Lycka till!
Margit Ekenbark

Bära 1-åring eller ej?

INNEHÅLL