• Inmydreams

    ADD

    Hej!!
    Ny här, men släger frågan rakt ut då jag mår mycket dåligt och känner mig fruktansvärt frustrerad. Vill så gäna prata med någon som har barn med ADD.
    Så orolig för min 15 åriga flicka..
    Googlat lite, men har en känsla av att dessa barn kan må dåligt mycket länge utan att poletten trillar ner ens hos oss föräldrar. Känns som jag svikit henne grymt..men hon har ju varit såhär hela sitt liv??
    Finns det någon här??

  • Svar på tråden ADD
  • Little Ms Chatterbox

    Har du kollat i tråden "ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind"?
    www.familjeliv.se/Forum-11-309/m49851774.html

    ADD är ju som ADHD utan H, som står för hyperaktivitet. Hos flickor är just ADHD/ADD inte så uppmärksammat, framför allt ADD, det är ett ganska outforskat område

    Om du är orolig så kontakta skolhälsovården eller kontakta BUP själv, det behövs ingen remiss. 

    Bra böcker att läsa är Explosiva barn av Ross W Greene och Problemskapande Beteende av Bo Hejlskov.

    Måste rusa nu, men kolla även upp Omega!
    Hej!!!


  • Moder1

    Jag har ADD och har en dotter som har ADHD. Vad exakt är det du är ute efter för svar?

  • Inmydreams

    Kan du tänka dig att prata privat??Mail, mob, telefon..eller finns det nån form av chat här??Bubblar av frågor och frustrationGråter

  • Nicolew

    Jag har inte barn med ADD men jag har det själv, och väntar dessutom barn och förbereder mig på att också mitt barn kommer att ha det. Det är väligt frustrerande att ha denna diagnos, och min mamma hade väldigt mycket problem med mig när jag var liten både socialt och med läxor. Det krävs stenhårda rutiner, det mår vi med ADD väldigt bra av för det hjälper en att komma till ro. Det värsta, tycker jag personligen är när man inte har några rutiner. Men jag förstår verkligen din frustratiton, det är svårt! Men det går! :) Det krävs tålamod, förståelse och rutiner! Lycka till 

  • Inmydreams

    På nio skolår har vi inte gjort en enda läxa  typ..stor anledning till att skolan väntade så länge med att anmäla är att hon är ju SÅ duktig. De säger att hon gör det hon ska, hon säger att hon inte fattar vad hon ska göra där när hon ändå inte hör vad de säger. 


    Nu går hon inte till skolan alls och vi väntar på möte med BUP.


    När fick du din diagnos Nicolew..??

  • Trebarnsmamman

    Jag har en 18 årig dotter med ADD, Gick knappt i skolan hela högstadiet och hoppat av gymnasiet.
    Varit en jättejobbig tid och jag bekymmrar mig fortfarande för hennes framtid.

  • Inmydreams
    Trebarnsmamman skrev 2012-10-13 16:37:19 följande:
    Jag har en 18 årig dotter med ADD, Gick knappt i skolan hela högstadiet och hoppat av gymnasiet.
    Varit en jättejobbig tid och jag bekymmrar mig fortfarande för hennes framtid.

    Har haft ont i hjärtat för min dotter större delen av hennes liv..men hon har ALLTID varitpå samma sätt, så jag har liksom inte tänkt att hon faktiskt skulle kunna vara sjuk.....känner mig så elak nu..hur jag har kunnat missa det..
    När fick din dotter sin diagnos och på vilka grunder? Har du alltid vetat..??
    Min dotters tydligaste tecken är väl att hon grymt empatilös, hon är alltid själv, inte intresserad av kompisar för fem öre, tar ALDRIG till sig vad folk säger..hon går sin egen väg. Datorn upptar hennes liv nu, och jag känner mig så maktlös.

  • Trebarnsmamman

    Min dotter fick sin diagnos när hon var 16 år.
    Hon har alltid varit blyg och stillsam, problemen blev tydligare när hon bytte skola och började på högstadiet.
    Gick nästan aldrig till skolan och blev deprimerad.
    Började gå till BUP men de gjorde ingen utredning förren efter ca 2 år drygt.
    Hon har svårt att lyssna på andras råd, förutfattade meningar om allt. Tror att hennes beslut alltid är bäst mm mm
    Väldigt stillsam, sitter mycket vid datorn och TV.
    Hon är med kompisar och har en pojkvän.
    Hon är väldigt impulsiv i sina tankar men tänker inte efter före sin handling, därför blir det ofta fel.
    Nu när hon blev myndig så skrev hon ut sig ur gymnasiet utan att prata med oss. Hon gick på individuella programmet och skulle läsa in matte och engelska. Detta blev ju inte heller slutfört så klart.

  • Inmydreams
    Trebarnsmamman skrev 2012-10-14 09:31:36 följande:
    Min dotter fick sin diagnos när hon var 16 år.
    Hon har alltid varit blyg och stillsam, problemen blev tydligare när hon bytte skola och började på högstadiet.
    Gick nästan aldrig till skolan och blev deprimerad.
    Började gå till BUP men de gjorde ingen utredning förren efter ca 2 år drygt.
    Hon har svårt att lyssna på andras råd, förutfattade meningar om allt. Tror att hennes beslut alltid är bäst mm mm
    Väldigt stillsam, sitter mycket vid datorn och TV.
    Hon är med kompisar och har en pojkvän.
    Hon är väldigt impulsiv i sina tankar men tänker inte efter före sin handling, därför blir det ofta fel.
    Nu när hon blev myndig så skrev hon ut sig ur gymnasiet utan att prata med oss. Hon gick på individuella programmet och skulle läsa in matte och engelska. Detta blev ju inte heller slutfört så klart.

    Skönt för dig att hon har kompisar och vill umgås med dem. Min dotter isolerar sig fullständigt, och det har alltid bekymrat mig. Har gjort så ont i mig..men hon har ju valt bort det själv...eller har hon det??
    Varför gjorde de ingen utredning direkt?? Såg de inte problemen? Har något blivit lättare sen ni fick diagnosen? Har du en annan förståelse för henne? Kan du hjälpa henne på nåt sått? Medicinerar hon?  Tusen frågorObestämd
  • Trebarnsmamman

    Ja du , jag har många gånger funderat över varför de ej gjorde en utredning tidigare. Det hade kanske gjort att hon hade klarat högstadiet bättre och vi omkring hade kunnat hjälpa henne bättre.
    Hon fick ju ingen extra hjälp på skolan utan diagnos, de ansåg väl bara att hon var en lat och jobbig tonåring.
    Det blir ju lättare för mig att förstå henne nu, men eftersom man har kämpat så hårt i flera år så är man ganska slutkörd.
    Sättet att hjälpa henne är att ha en ganska strukturerad vardag och inte ge efter för allt.
    Hon har precis blivit överskriven på vuxenpsyk och ska även byta medicin snart. Förut åt hon concerta som fungerade rätt bra i början av dagen men på eftermiddagen blev hon jättetrött.
    Medicinerar din dotter?
    Hur var hon som litet barn?

  • ThisIsMe

    Hej TS!

    Jag har ADD. Jag fick diagnosen först i vuxen ålder men svårigheterna fanns självklart tidigare. Du får gärna PMa mig om du vill bolla lite tankar om din dotter. 

  • Inmydreams
    Trebarnsmamman skrev 2012-10-15 05:05:37 följande:
    Ja du , jag har många gånger funderat över varför de ej gjorde en utredning tidigare. Det hade kanske gjort att hon hade klarat högstadiet bättre och vi omkring hade kunnat hjälpa henne bättre.
    Hon fick ju ingen extra hjälp på skolan utan diagnos, de ansåg väl bara att hon var en lat och jobbig tonåring.
    Det blir ju lättare för mig att förstå henne nu, men eftersom man har kämpat så hårt i flera år så är man ganska slutkörd.
    Sättet att hjälpa henne är att ha en ganska strukturerad vardag och inte ge efter för allt.
    Hon har precis blivit överskriven på vuxenpsyk och ska även byta medicin snart. Förut åt hon concerta som fungerade rätt bra i början av dagen men på eftermiddagen blev hon jättetrött.
    Medicinerar din dotter?
    Hur var hon som litet barn?


    Hur mycket var hon borta i högstadiet då. Gjordes det nån anmälan till resursteamet eller socialen??


    Och vad sa BUP i början. Vi ska på möte på BUP idag..pratade med en tjej i telefon häromdan...och hon antydde att de skulle koppla in socialen,,ja för det är ju inte vårat jobb att få barn till skolan sa hon. Jag fick panik..eftersom jag misstänker att det finns en ANLEDNING att hon inte går tillskolan..Det är ju därför vi vänt oss dit:/
    Inga mediciner då hon varken varit hos läkare eller är utredd på BUP. Hon har alltid varit grymt oempatisk och ej kontaktsökande. Umgås aldrig med vänner. När hon var liten följde hon ju med till släkten..men nu protesterar hon. Hon har aldrig tagit till sig nåt som jag, min mamma,min väninna eller syskon sagt. Det rinner av henne, hon bryr sig inte.
    Hennes pappa mår inte jättebra alltid...depressioner o så. vid ett tillfäle så..ja detta vet jag inte om jag gjorde rätt i..men jag sa att pappa mår så dåligt av att bråka om skolan varje dag..det sliter ner honom. Berättade om pappas historia med självmordstankar och så. Jag sa att det är inte ditt fel om pappa tar livet av sig.. men ditt betende gör att han mår så dåligt ooch den onda spiralen går bara neråt och neråt och tillslut ser man ingen mening med livet... att hennes beteende styr honom i den riktningen oc sen sköter depressionen det där själv:( jaja..inte ens det bet på henne...känns som jag har anledning att vara orolig....BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ


     

  • Trebarnsmamman

    Hon var borta så pass mycket så hon hade bara godkänt i svenska. Ja, skolan gjorde anmälan till soc och vi fick gå på samtal där.

  • LolaMora

    Hej, jag har en 13-årig dotter som är utredd och har fått diagnos atypisk autism sedan knappt ett år. Tycker dock att det är mycket som påminner om ADD så BUP ska göra om utredningen. Min dotter har alltid fixat skolan ganska bra men haft svårt med kompisar. Senaste året har varit väldigt jobbigt. Mycket frånvaro. Tar Sertralin (antidepressivt) sedan i våras men ännu ingen jättetydlig effekt. Har höjt dosen och just nu genomlider vi biverkningar... (mycket låg). Har du varit i kontakt med ADHD-center eller så?

  • Anna35

    Hej..
    Jag är mamma till en tjej på 10 år som just nu gör mig galet frusterad!!! Skäms
    Hon har alltid gått sin egna väg, haft kompisar men ingen riktigt bästis för hon tröttnar på kompisar efter någon vecka.. Hon har varit medelbra i skolan inget anmärknigsvärt förrän nu för för någon vecka sedan då jag var på utvecklingssamtal i skolan för henne... Knappt godkänd i matte, no eller något ämne. Bild och engelska fungerar bra. Jag har inte sett en läxa på hela hösten förrutom de jag hjälpt henne med, ett fåtal englska läxor.
    Hon är med tillbakadragen utan att det egentligen ska verka konstigt men vill inte gärna göra som alla andra tjejer i klassen gör.. Ex sjunga i kören, följa en av tjejerna som 'leder' gruppen.. Det har jag iofs tyckt varit bra, men samtidigt sogset för då är hon ju ensam i stället. Hon är jättesöt, och vad jag tycker uppfostrad. Jag har alltid sett henne lite mer mogen än de andra i klassen vad gäller kläder osv. Men nu vet jag inte längre varken ut eller in....
    Det jag funderar över är om hon har add eller något annat. Hon brister i sociala kontakter, hon har otroligt låg självkänsla, hon är passiv hemma och liksom försvinner någonstans i rummet, syns knappt hörs inte heller. Hon blir sååå liten med mig (mamma) och jag uppfattar hennes som krävande och 'liten' p ga det.Tar sig inte för något direkt, hon fungerar bra i belönings sammanhang då får hon liksom en gnistra, hon är orolig, ängslig för småsaker ( litegrann som ångest symtom). Hon tar avstånd från kompisar efter någon vecka, tycker det blir jobbigt då de ringer och sms:ar, ganska lättstörd vid yttre störningsmoment. Kan uppfatta höga ljud som störande. Hon kan ta en timme på sig då hon ska bestämma kläder eller byta om till pyjamas och borsta tänderna. Hon letar fel på situationer innan de ens har inträffat. Hon tiger och ger ifrån sig ex mobilen om jag tar den ifrån henne vid fel uppträdande osv. Något säger mig att en annan tioåring skulle bli jättearg och vägra och kanske skrika tillbaka och bli sur, men inte hon.Hon säger inte emot. Om jag ska prata med henne allvar t ex så tittar hon på mig som om hon bara hör en ramsa med ord men inget förstår. Hon lyssnar men ser helt frånvarande ut. Samtidigt som hon kan vara jätteskärpt smart och glad. Hon är rolig då hon väl släpper på sin ngeativa spärr, men hon påminner mer om en bitter deprimerad tant än en glad busig livfull tioåring.
    Varför beter hon sig sågär? Vad är det som hänt och hur ska jag som hennes mamma kunna nå fram till henne???? Det här gör mig sorgsen samtidigt som fruktansvärt frusterad!!!!
    Har nu ringt BUP och skulle få en tid till första halvan i januari.. skönt ja visst! Men vad ska det ge och hur får jag tillbaka min tioåringa tjej? Gråter

  • LitenBlomma

    Anna35: Det där skulle kunna varit jag som 10 åring du beskriver. Jag är nu 30 år och har 4 snart 5 barn. Min egna 10 åring ska utredas för add och adhd. Och genom en massa googlade har jag nu insett att jag själv har samma svårigheter som en person med add.

    Jag har alltid känt mig utanför och missförstådd, annorlunda. Jag kan som vuxen känna mig bitter över att jag inte blev sedd. Jag förväntades kunna och vara så mycket. Lillgammal och väldigt duktig med alltför höga krav på mig från migsjälv och omgivningen.
    Än idag lider jag av prestationsångest och hoppar hellre av än gör något halvdant.

    Min lillasysters slogs och fick diagnos adhd. Jag var snäll, lugn, blyg, tillbakadragen och duktig men mådde väldigt dåligt. Ingen såg mina behov

  • Rosa Helena

    Hej! Jag har ett barn , nästan i samma ålder som ditt. Mitt barn har ADD. Hör av dig om jag kan hjälpa dig,

Svar på tråden ADD