Hejhej:) Jag går in i vecka 36 imorgon, och visst är det segt med stort S..:P
Jobbar fortfarande i 2 veckor till, mest för att ha något att göra. Såklart längtar jag efter bebisen, men jag är fullständigt livrädd för förlossningen. Det är vårt första barn.
Hur mår ni då?:)
Ja, det börjar närma sig, men känns ändå så långt bort!:P Ja, jag känner att jag har tur som fortfarnade kan jobba. Har inte ont förutom lite i ryggen efter en jobbdag, och magen är inte jättestor så den är inte så mycket i vägen än:) Jag vet inte, både jag och sambon var ganska stora vid födseln, men enligt bm och sf-kurva så är det en liten bebis. Hade sf-mått 29 cm förra måndagen då jag var i vecka 33+5. Jadu..förlossningen... Jag vet inte, har ingen aning om vad som väntar, hur ont det kommer göra o.s.v. För det första tror jag jag kommer gå över tiden för det "går i släkten";) Så då blir allt ännu segare:P Alt jag vet just nu är att jag klarar mig på endast lustgas som smärtlindring. Men det är ju lätt att säga nu när man inte vet:P Usch, låter inte als roligt att du har så ont:( Hoppas det blir bättre! Läste att det var ditt andra barn? Hur var din första förlossning?:) Kram
Vi ska få en flicka:)
Jag kan bjuda på en bild på magen!:)
Tagen igår, 35+0:
Ja, det gör det verkligen. Jag har inte ansökt ens eftersom jag mår så pass bra och trodde ändå inte jag skulle få, men en kollega som ska ha ett par dagar efter mig fick full gp beviljad, medans en annan kollega som fick barn för 1,5 år sedan inte fick det beviljat... För exakt samma jobb! Lustigt detdär..