Husfridsknull?
Kvinnligt perspektiv på noll sexlust efterlyses:
www.familjeliv.se/Forum-9-198/m66007718.html
Bara en mindre känslig kille "köper" det där med husfridsknull. Jag går själv på det nu och då men för det mesta märker jag ju att hon inte vill. Känner mig smutsig efteråt och misslyckad som man, älskare och livspartner.
Ovanpå allt är det ju inte alltid själva sexet man är ute efter utan närheten. Jo, vi killar gillar att "mysa" också emellanåt. Bara känna hennes kropp mot min. Kramas och hålla om varandra. Men rädslan att jag kanske skulle vilja "gå vidare" gör ofta att min fru inte ens vågar kramas vilket är dubbelt smärtsamt.
Har förklarat i omgångar att det inte är orgasmen jag först och främst längtar efter (det går ju att fixa själv) utan som sagt hennes närhet.
Fan ta er kvinnor för hur j-a komplexa ni är. Man kan bli galen för mindre. Att försöka lista ut vad som pågår i era sinnen och känsloliv när ni inte vet det själva är ingen lätt uppgift.
Jag känner igen mig i p30's beskrivning förutom att jag är kvar med min fru efter 20 år och han kastade in handduken....
mvh
Karl
Det är lätt att säga att husfridsknull inte är värt det - samtidigt så är det få män som föredrar inget sex alls. Inte ens du.
Ingen kan anklaga mig för att inte försöka. Vi badar tillsammans, jag ger avsugningar då och då, vi har "vanligt" sex nån gång i veckan eller mer, masserar, kramas dagligen och myser. Jag skulle gärna slippa det, men jag vet hur mycket det betyder för honom så jag gör det (och är engagerad och drivande). Ändå är det bara jag som är problemet. Bara jag som är dålig. Och får veta hur jävla onormal jag är här på FL. Tänk om jag är normal då? Varför är det nödvändigtvis den som saknar lust som ska ha så mycket dåligt samvete och ställa upp på något som inte känns bra, för att inte bli lämnad?
Jag är så less på att utmålas som nåt jävla själviskt monster. Det är faktiskt inte mitt fel att jag inte har någon lust. Den förlusten är större för mig än för min partner, för jag saknar att njuta!