Mammor i Frankrike?

Hej Carambar.
Nu har jag inte flyttat tillbaka till Sverige fran Frankrike, men jag bor har i Frankrike med fransk man och tva barn under 4. Det later som du har haft det ganska jobbigt med smabarnstiden! Jag jobbade heltid tills min forsta foddes, sen gick jag tillbaka (men kunde jobba mycket hemifran) nar han var tre manader. Han gick deltid pa ett  jattebra lokalt dagis. Efter bebis nummer tva sa har jag varit hemma pa heltid i ca ett ar nu. Man har ju ratt att ta en congé parentale i tre ar utan att forlora sitt jobb (om man har en CDI). Det ar visserligen obetalt, men man kan ga tillbaka. Det kanns ju i ekonomin att det bara ar min man som jobbar men pa det stora hela tror vi att det ar battre for familjen just nu. Det finns ju som sagt ingen VAB och barnomsorg ar ju sa dyrt ocksa (om man inte har turen att fa kommunalt och det racker tidsmassigt) att det nastan gick pa ett ut med min inkomst. Skattesystemet i Frankrike rattar sig ju ocksa efter hela familjens inkomst, inte individuellt som i Sverige. Min man har tre 'dépendents' sa hans inkomstskatt reflekterar det, aven alla andra avgifter man har (skola, dagis etc dock inte privat) ar ju ocksa inkomstbaserat.
Det har varit en omstallning for mig att vara hemma med barnen, efter att ha jobbat heltid i storre delen av mitt vuxna liv, men samtidigt vardesatter jag att ha fatt chansen att spendera sa mycket tid med mina barn. Valet ligger ju lite mellan pengar och tid med barn i den har aldern.
Som svensk var jag ocksa lite orolig over den tidiga skolstarten for en tre-aring, men nu har jag faktist andrat mig. Det har gatt jattebra, over forvantan. Det var inte en sa stor omstallning eftersom han var van fran dagis att spendera tid i en barngrupp utan foraldrar. I maternelle ar det mest lek och pyssel snarare an 'skola'. De sitter inte i rader i skolbankar direkt. Det ar ju kanske mer disciplin an pa dagis eftersom det bara ar en larare plus assistent pa ca 30 barn, men for oss tycker jag att det varit positivt. Det beror kanske lite pa hur barnen ar ocksa, kan vara en chock om de varit hemma med bara mamma i tre ar, men det ar ju inte fallet for er heller. Jag vet inte var du bor, men har i Paris-regionen kanner jag manga mammor/foraldrar som bara jobbar fyra dagar i veckan och ar lediga pa onsdagar med barnen nar de ar i maternelle-aldern. De flesta lamnar sjalva barnen i skolan vid 8.30h och har oftast en nounou som hamtar dem 16.30 och ger gouter, sen kommer foraldrarna vid 19h. For mig kanns det lite att de fyra langa dagarna jamnas ut med att de har onsdagen med en foralder.
Vi har funderat lite pa att flytta till Sverige ocksa, Den langa foraldraledigheten och VAB ar ju en lyx vi bara kan dromma om. Men jag tror vi idealiserar lite ocksa. Det ar jobbigt och stressigt att ha smabarn overallt. Pa det stora hela tror inte jag att min familj skulle trivas battre i Sverige, Jag forsoker vara oppen for att kulturskillnaderna kan vara bade positiva och negativa. Barnen ar ju trots allt bade franska och svenska. Frankrike har ju lyckats uppfostra 65 miljoner hyfsade invanare, och vi svenskar ar ju verkligen inte hogre moraliskt staende for att vi hade mammor som VABbade.
Hoppas att ni hittar en balans i er familj som passar er. Forsok strunta i vad folk omkring er anser, ni AR annorlunda for ni kommer fran tva olika kulturer. Manga fransman beundrar ju ocksa det 'svenska' sattet. Jag tyckte det var mycket jobbigare att fa forsta barnet i en 'frammande' kultur nar man kanner sig osaker som ny mamma och samtidigt ska bolla alla lokala asikter om hur allt ska ga till. Det blev lattare med andra barnet. Nu gor vi som vi tycker, aven om vi far kommentarer om att ska jag inte borja jobba igen etc. Jo, det ska jag, nar lillan borjar skolan!
Lycka till

Vi har tvekat over lite olika saker, men en stor grej har varit klimatet, de svenska vintrarna kan ju vara outhardliga. Jag har inte sa mycket emot kylan men det ar morkret. Det kanns ju som vintern aldrig ska ta slut ibland. Somrarna ar harliga, men man kan ju halsa pa ett par veckor och njuta av den arstiden utan att bo i Sverige permanent.

Det ar klart att jag skulle velat ha lang, betald foraldraledighet och vabb. Vilken lyx. Men man kan ju inte fa allt.

Vi har valt Frankrike over bade Sverige, USA och Storbritannien (dar vi redan bott tidigare ocksa). Det som har vagt upp mest ar klimatet har (i USA hade vi iofs super vader :), sjukvarden (som ar outstanding i Frankrike, det gar inte pa nagot satt att mata med vad man far i Sverige), arbetsforhallandena (nagorlunda kontrollerad arbetstid och lang semester, plus fransmannens installning till jobb, dvs att man arbetar for att leva, inte lever for att arbeta. Det intressanta ar ju att Frankrikes 'productive efficiency' faktist ar hogre an Storbritanniens trots att britterna jobbar fler timmar i veckan. USA gick bort just pa grund av den har punkten, dvs dalig job security, long hours, short holidays. Det ar inte OK nar man har familj och vanner i ett annat land och bara kan ta semester nagra futtiga veckor om aret).  Skattesystemet har ar valdigt fordelaktigt for barnfamiljer, och ger ocksa storre flexibilitet i hur man vill organisera sin familj. Det finns inte i Sverige dar man har enskild beskattning aven om man ar gifta och darfor ar bada foraldrarna nastan tvingade att jobba aven om den ena tjanar hyfsat och man teoretiskt sett skulle kunnat leva pa en inkomst en tid om det passade familjen battre. 

Sen tycker jag att skolan har ar helt OK. Ja den ar mer strikt an i Sverige, men om man vill sa kan man fa valdigt mycket ut av den for sina barns rakning. Jag tror inte barn lider av lite mer disciplin i skolan, pa det stora hela. Och har man ett barn som absolut vantrivs i den lokala skolan sa kan man ju faktist hitta alternativ till det ocksa, sarskilt om man bor i eller nara en storre stad och ar en internationell familj. Vad hander om ens barn vantrivs i skolan i Sverige? Det ar ju faktist fullt mojligt ocksa aven om pedagogiken ar mindre strikt. 

Som nagra redan namnt sa skulle jag verkligen sakna fransk mat och allt vad matkulturen har att erbjuda. Jag brukade tycka att Sverige hade bra brod, men nu vet man ju hur riktigt bra brod verkligen smakar och det finns det ingen tillstymmelse till pa de flesta platser i Sverige (for att inte namna fasan i UK eller USA!) Visst, jag generaliserar, men lite sa ar det ju!

Vi bodde i Paris ett ar ocksa, och jag forstar vad Wagram menar om 'otrevligtheten', men jag tycker det ar nagot valdigt parisiskt och inte direkt ett franskt drag. Overlag tycker jag att fransmannen ar valdigt hjalpsamma och trevliga, och oppna for omvarlden. Den aldre generationen kanske ar lite mer 'franska' men folk i var alder pratar ofta engelska och har rest utanfor Frankrike och sant. Nagot som skiljer oss at tror jag snarare ar att vi i Sverige ar mer vana vid den engelsktalande kulturen och darfor verkar mycket i det franska beteendet frammande. 

Den franska administrationen ar ju ett kapitel for sig, men nar man val knackt systemet sa ar det inte sa komplicerat, mest tidsodande. Jag tanker ofta, med tacksamhet, att den iallafall finns och det sociala skyddsnatet ar valdigt utbyggt har. Visst, det ar valdigt bra i Sverige ocksa, men om vi hade 65 miljoner manniskor att halla reda pa, istallet for 9 sa skulle vi nog ocksa fa lite problem har och dar. 

Pa det stora hela sa tror jag vi kommit fram till att vi stannar har for det finns for och nackdelar med alla lander och man far helt enkelt valja vilka saker man tycker ar mest viktiga. For oss har det blivit som ovan, plus att vi har min mans familj nara nu (vi skulle ju i och for sig kunna bo nara mina foraldrar i Sverige ocksa) och det har underlattat mycket i form av hjalp med barnen, plus att det har hjalpt mig i min integration i Frankrike tycker jag. 

 

Jag forstar vad du menar om skolan ocksa, jag har ibland samma funderingar, men jag antar att for oss blev det att vaga for och emot och vi kom fram till att det inte var en huvudanledning att lamna Frankrike. Skolorna vi har haft erfarenhet av har varit ganska 'oppna' for foraldrarna (sa oppna de nu kan bli i det franska systemet) och jag har spelat utlanningskortet en del vilket verkar ha fungerat med de flesta vi kommit i kontakt med i skolan. Det har ocksa hjalpt mig att min svagerska ar larare och rektor for en skola (inte samma skola som mina barn), hon ar kunnat forklara mycket for mig som jag tyckt varit helkonstigt.

Jag laste forresten en bok nyligen, som var ganska intressant. "French Children Don't Throw Food" (Bringing Up Bébé i den amerikanska upplagan) av Pamela Druckerman. Hon ar en amerikansk journalist, gift med en britt, boendes i Paris. Om du inte last den kanske du skulle tycka den ar intressant med tanke pa att du bor i USA nu. Det var lite intressant att lasa hennes reflektioner over skillnader och likheter i anglosaxiska vs franska barnuppfostran. Nu sager jag inte att jag haller med henne i allt, men hon har verkligen traffat ratt pa ganska manga punkter dar man kan nicka instammande. Tydligen orsakade den en liten storm i bade UK och US nar den kom ut.

Hoppas ni trivs i USA. Vi hade en harlig tid dar, det ar ett jattebra land pa manga satt och jag tror min man langtar tillbaka dit ibland :)