trött jämt

När mina barn kommer in till mig om natten får de ligga där en stund, sedan "bär jag in" dem i deras rum för jag kan inte sova med dem bredvid mig. 

Det känns som om du har ett stort "barn" där du med, fast skillnaden är att du inte kan "bära bort" honom.
Du måste allvarligt prata med honom om detta. Om han är medveten om sitt stora ömhetsbehov så får han också ansvara för det själv. Det är helt SJÄLVKLART att låta sin partner sova om natten, man VÄCKER inte sin partner så där som ett barn gör, då har han helt klart andra behov som är skapade någonstans från sin barndom och då är det något han behöver ta itu med. Den stora ömhetstörsten tar sig säkert uttryck på många andra sätt också, som säkert inte alltid heller de är hälsosamma.

Du har ju också små barn. (Eller "ni" ska jag säga, för han är ju också en del av din familj nu). 
De MÅSTE ju gå först, så så värst hävligt med tid tillsammans som par har man ju inte, det kommer ju längre fram, när barnen blivit äldre. 

Frågan är hur han tar det, han som verkar vara som ett stort ömhetstörstande barn, nykära också som ni är. 

Här hemma går mestadels av aktiviteterna till barnen förstås. Vid 18.00 lagar vi mat tillsammans, maken och jag, och det ger lite "egentid". Barnen är ibland med, ibland sitter de och tittar på barnprogram. 
Vi äter middag, nattar gemensamt barnen. Sedan blir det att plocka undan lite och sedan blir det "tid" för maken och mig. vid halv åtta-åtta så där. Då gör vi ju mest inte så mycket mer än kanske planerar morgondagen, lägger fram kläder, torkar av diskbänk och liksom sammanfattar dagen. Sedan kan vi se någon film och sedan gå och lägga oss och prata en stund i sängen innan vi somnar. Ungefär så ser det ut för oss. 
Visst önskar man att man hade mer tid för varandra, men man får försöka lösa det så gott det går. Maken kommer hem ibland och äter lunch och då tänder vi ljus och liksom "dejtar" lite. Det är ju lite sådana varianter man får hitta på.