Anonym (när?)

Äldre 17 Oct 11:07

70 svar

När får det vara nog?

TS, är du jag? Jag är i samma situation här, förutom att jag har väntat i snart tre år. När ska man ta ett beslut att lämna?
Precis som du så har jag pratat om det här många gånger, både klokt och pedagogiskt och i mer förtvivlade och anklagande ordalag. Jag har försökt förföra honom, varit med om mitt livs absolut mest förödmjukande situationer som resultat, bönat och bett att han ska söka hjälp, förklarat hur jag känner. Han är jätteförstående och sedan händer ingenting.

Som de Robespierre skriver så går det i vågor. Veckor av gräl och dålig stämning, då han lovar att allt ska bli bättre, går över till lugnare perioder när vi har trevligt tillsammans och jag går och väntar och hoppas på att den där bättringen ska inträffa. Min man verkar dock tolka de lugna perioderna som att jag är nöjd. Vilket jag inte är, men jag orkar ju inte leva i osämja och kaos precis hela tiden. Så kommer en grälperiod och så börjar det om.

Jag känner mig väldigt osedd och oälskad och under de här åren har mitt självförtroende dalat rejält, jag har gått ner mig både mentalt och fysiskt, drabbats av depression och mitt i allt har jag också varit otrogen.

Nu har jag på något sätt accepterat läget och börjar se framåt istället. Mot ett liv där min man förmodligen inte finns med. Jag ska börja bygga på att hamna där.
Första steget är att börja tänka på mig själv, träna, leva sunt, sätta mina egna behov först. Där är jag nu. Min man verkar tycka att jag mår jättebra eftersom jag har så mycket energi och förstår inte alls att jag är på väg härifrån mentalt.
Jag ville absolut inte hamna här, men jag kan heller inte tänka mig att stanna i ett sexlöst förhållande resten av livet. Jag är i 35-årsåldern och kan inte se mig själv sitta och längta efter att bli kysst i 30-40 år till.
de Robespierre skriver att man hamnar i en situation där kärleken finns kvar men är för svag för att bygga på. Jag är väldigt rädd för att det är där vi är nu.

Glad att jag hittade den här tråden och jag skriver gärna mer i den med er andra. Det är väldigt nyttigt att få andras tankar på min situation.

Anonym (när?)

Äldre 17 Oct 11:32

#11

Anonym (Lönlöst?) skrev 2012-10-17 11:26:59 följande:

Vad svarar din man på det du säger då? Håller han med och säga sig vilja ha förändring eller skyller han på annat. Kanske på dig? Att om du bara var si eller så skulle han ha lust. Fast det kanske är mest när det är omvänt, dvs en kvinna som inte har lust. Det ser man ju ofta på de kommentarer som ges här på FL till män som klagar över brister i sexlivet. "Du tar inte tilräckligt stort ansvar för barn och hem. Gör mer hemma", "Ta disken är bästa förspelet", "Visa att du bryr om henne och tänk inte bara på sex" brukar de självklara råden vara.

Nu sa jag inte det som ett inlägg om "striden" mellan könen utan mer vad en man med bristande lust kommer för motargument. Skyller man på partnern eller är det undanflykter som stress etc.

Jag tror på något sätt att det är värre för en man att inte ha lust eftersom män förväntas alltid vilja ha sex. Dito värre för en kvinna att bli nekad sex. Vad är det för fel på mig liksom, alla män vill ju knulla? Inte för att jag tror det är så egentligen, inte mer än att sex är en del av erövringen och ett sätt att vara "manlig" på. När väl bytet är fångat så tror jag inte det är så stor skillnad mellan kvinnlig och manlig sexlust. mer än att det är mer accepterat att kvinnor saknar lust än vad det är för män.

Jag har ju samma problem, fast är man då. Har hört en massa argument varför sexlusten inte finns. Finns så många anledningar att inte ha lust. Är det inte arbete, barn, stress etc så är det fel som jag gör. "Du visar mig inte tillräckligt med intresse", delvis sant för intresset dalar när man har en partner som nekar en fysisk närhet gång på gång. Jag funderar just nu på att vara en perfekt partner (utifrån hennes mall då) under en period och se om det blir annorlunda. Skulle inte tro det men intressant som experiment.

Jag tror det tyvärr i många fall är så att en partner antingen har en låg sexlust eller inte är sexuellt intresserad av en själv. Men kanske inte ens själv är medveten om det.

Han skyller på saker som att det är mycket på jobbet, han är trött och så vidare. Han säger också själv att han skulle vilja att vi har mer sex, han älskar att ha sex med mig och vill också jobba på det. Men inget händer. Han säger en sak och gör en annan, så jag vet inte vad jag ska tro. Han verkar njuta enormt av vårt sexliv när vi väl har sex i alla fall och har inga problem med erektionen så det verkar inte bero på det.
Jag undrar om han inte åtrår mig längre. I så fall skulle jag vilja att han sa det. Jag vet i alla fall att många andra män gör det så jag är fortfarande på banan.

Anonym (när?)

Äldre 17 Oct 11:41

#13

Anonym (Lönlöst?) skrev 2012-10-17 11:37:25 följande:

Det kanske stämmer att han är tröt och mycket på jobbet etc och även att han gillar att ha sex. Men att det inte är tillräckligt viktigt att prioritera det framför annat. Inte för att det är någon tröst för din del.Är lite samam fö rmin del. Hon njuter när vi har sex och tycker vi skall ha det oftare. men gör liskom inget för att det skall hända oftare.

Är du nöjd med sexlivet själv då när ni väl har sex? Är det "bara" frekvens och intresse som är problemet för din del?

Jag är inte nöjd med sexlivet alls, varken vad gäller frekvens eller vad som ingår i det. Det brukar bli tio minuters samlag när vi får till det, han kommer, jag får själv pilla mig till min orgasm.

Anonym (när?)

Äldre 18 Oct 16:20

#20

Uppdatering från mig. I förrgår natt så tog jag initiativ till att ha sex med min man, kanske efter att ha läst den här tråden. Det var sent, båda var trötta men jag sög och runkade av honom i alla fall. Trevligt. Han kom, jag kom inte, sedan somnade vi. Jag var superkåt hela dagen igår och på kvällen försökte jag på nytt ta initiativ till sex. Min tur, liksom.
Men nej, han orkade inte, han var så trött och så var det ju två tv-program han skulle kolla på. Det slutade med att jag onanerade själv, som vanligt, i duschen.

När jag kom ut därifrån (han fattade vad jag gjorde där inne eftersom det tog så lång tid) så frågade jag "är det så tröttsamt att behöva ha sex med sin fru då och då?". Då blev han jättesur och sedan så började han "jag förstår faktiskt inte hur du kan klaga nu, jag har jobbat hela dagen är jättetrött och handlade efter jobbet och sedan åkte jag hem och lagade middag så jag gör faktiskt massor och jag tycker inte att du kan klaga".
Jag förstår inte riktigt hur han kan sätta sex med sin fru på samma "att göra-lista" som att handla och städa men det gör han tydligen. Det sårar mig enormt. Jag handlar och lagar middag här fem dagar av sju men jag vill ha sex ändå.
Nu har han i alla fall fått tömma så då blir det väl inget förrän mellan jul och nyår kanske.

Jag blir inte ens ledsen längre men känner mig förfärligt uppgiven. Jag inser också att jag är ganska sårbar för uppmärksamhet och flirtar från andra män, för jag skriker efter att bli bekräftad som människa, kvinna, sexuell varelse. Hur gör man nu?

Anonym (när?)

Äldre 18 Oct 16:49

#22

de Robespierre skrev 2012-10-18 16:33:28 följande:

Ingenting. Och låter det hela gå åt helvete.

Eller så säger man:

- Ser du en framtid tillsammans med mig så måste vi hitta en lösning på problemet och i den ingår även du. Det här är ett problem vi båda äger tillsammans - inte bara jag. Är det något du inte har vågat berätta eller säga innan så bör du vara medveten om detta faktum - Att om det är någon gång i vårt förhållande som du skall berätta för mig så är det nu!

Om du väljer att inte engagera dig så är det ditt val och det står det dig fritt att göra det. Men då tolkar jag det som om du tycker det lika väl kan kvitta och då är det ingen idé att vi fortsätter tillsammans. Tyvärr. Klockan är en minut i 12 nu och om du inte vill möta mig i detta och ge mig det jag saknar och behöver så kommer någon annan säkert kunna göra det. Och jag kan då inte längre lova hur jag kommer att hantera det.

Mmm. Jag har verkligen sagt så förut, flera gånger. Nästan ordagrant. Det hjälper inte. Jag känner mig väldigt uppgiven.

Just nu har jag också svårt att ställa ett ultimatum där jag går på dagen eftersom det är praktiska saker runt om mig som gör det så gott som omöjligt. Det kommer att vara annorlunda om ett år. Frågan är om jag överhuvudtaget kommer att ha kvar några känslor för honom om ett år.

Anonym (när?)

Äldre 18 Oct 17:05

#23

Som ett dagboksinlägg så har vi under 2012 haft sex: strax före nyår, en gång i slutet på februari, en gång i mitten på mars, veckan efter midsommar, en gång på semestern i juli, en gång i slutet på augusti och så i förrgår då, 16 oktober. Sju gånger på tio månader och med glapp på 2-3 månader tre gånger.

Anonym (när?)

Äldre 18 Oct 17:09

#25

de Robespierre skrev 2012-10-18 17:05:59 följande:

Vad är det som säger att du måste gå på dagen. Ingen brukar kunna det som vi lever idag med praktiska och ekonomiska beroenden på olika sätt. Det räcker med att säga att det är nu som gäller. Om han inte agerar så gör det tydligt att du kommer att börja förbereda processen med att hitta ett eget boende och en uppdelning av det ni har byggt upp tillsammans. Den saken kommer att ta en tid och när han ser att du menar allvar så kanske han kommer att fatta. Men jag kan inte lova hur du då ställer dig till det. Kanske du då i ditt huvud redan har flyttat ut.

Jag måste i alla fall ha en plan färdig, om nu skiten skulle hitta fläkten snabbare än vad jag räknat med. Jag vill gärna kunna separera, om det nu blir det, utan att hamna i fritt fall. Om du förstår. Risken finns ju att om jag ställer ultimatum så kanske han berättar sin orsak till varför han inte har sex med mig, om det nu finns en sådan, eller bestämmer sig för att flytta på fläcken.

Anonym (när?)

Äldre 18 Oct 19:32

#27

Banjo Boy skrev 2012-10-18 19:00:46 följande:

Känner igen mig.
Hur gör man praktiskt med en separation när man har en lägenhet tillsammans och den andra inte vill sälja/byta?
Det är inte lätt att hitta en ny lägenhet när man bor i Stockholm.

Om ni ska separera och den ene vägrar att sälja lägenheten så går det väl att begära bodelning så att man åtminstone får ut halva marknadsvärdet för den.

Anonym (när?)

Äldre 18 Oct 20:04

#30

Anonym (Lönlöst?) skrev 2012-10-18 19:46:23 följande:

Känner igen den typen av kommentar. Det är som att ha sex är en uppoffring. Kul att höra eller hur? Det har inget alls med trötthet att göra utan om prioriteringar och han (liksom min fru) har valt att prioritera annat än ha sex med dig.

I din sits (är ju redan i den sitsen och har tagit det steget) hade jag alls inte känt något dåligt samvete att vara otrogen.

Har han inte reagerat något alls på det? Antar du även tagit upp att ha öppet förhållande eller?

Att känna sig avvisad och nekad sex gör att den kärlek man känner vittrar bort en liten bit i taget.

Det är ju ganska knäckande för självkänslan att reduceras till ytterligare en punkt på listan över plikter att göra: betala räkningar, handla mat, tanka bilen, dammsug, sätt på frun, byt till vinterdäck, gå på gymet, putsa skorna.

Jag har varit otrogen och det var både stärkande för mitt ego och totalt deprimerande att älska med, skratta med och sova sked med någon annan man när jag i själva verket längtar efter att få göra det med min man.

Jag har tagit upp öppet förhållande många gånger men det är tvärnej. Ledsen att höra att du är i samma sits som jag.

Anonym (när?)

Äldre 18 Oct 20:18

#32

Anonym (Lönlöst?) skrev 2012-10-18 20:12:33 följande:

Men det är väldigt befriande att få ha sex med en person man känner VERKLIGEN vill det. Och inte ser som något man bara skall få avklarat så snabbt som möjligt eller att man först måste övertala.

Ja, det var väldigt uppiggande att få umgås med en vuxen, sexig man som inte snabbt nog kunde trycka upp mig mot en vägg och hångla upp mig. :)

Anonym (när?)

Äldre 18 Oct 21:01

#34

Anonym (Lönlöst?) skrev 2012-10-18 20:28:20 följande:

Haha visst är det, fast tvärtom då altså. Att hångla upp en villig kvinna mot en vägg. Fast nu slår nog moralpoliserna till här snart

Jag förstår dig. Jag ogillar starkt otrohet men min egen situation har fått mig att förstå varför det i vissa situationer kan bli så ändå.

Anonym (när?)

Äldre 18 Oct 21:31

#37

Anonym skrev 2012-10-18 21:28:44 följande:

Jag och min flickvän har det lika fast det är jag som vill ha sex HEEEELA TIDEN, hon vill inte.. har vart så i 7månader snart, har skrivit här om hur det känns www.nattstad.se/eriklaksola om du är sugen så kanske vi kan träffas i smyg? ;)

Sluta spamma med din blogg.

Anonym (när?)

Äldre 18 Oct 21:33

#38

Anonym (jag med!) skrev 2012-10-18 21:31:24 följande:

Skulle ge mycket för att slippa ta initiativ och tjata jämt...tänk att det finns män som blir kåta alldeles av sej själva...som skulle bli glada om man kröp ner naken i sängen, och inte börja säja nej, för att sen låta sej övertalas. Herregud, nån som bara sa jaaa.

Kramgrop för alla som är ledsna i tråden? ;)

Det verkar nästan overkligt att få den effekten på sin man. Jag ligger naken under täcket när han kryper ner i sängen, han blir så kåt att vi har sex. Hur skulle det gå till? Jag sover naken jämt, gör varken till eller från. Jag har het kropp tycker andra män så helt hopplös är jag väl inte.

Anonym (när?)

Äldre 19 Oct 12:05

#41

de Robespierre skrev 2012-10-19 08:46:33 följande:

Det finns två planer i det här:

1) Din egna plan, dvs att du nu själv menar allvar och inte viker dig igen. Kalla det att komma till insikt, acceptans eller se den krassa verkligheten. Vad det kokar ned till är att du har bestämt dig - nu får det vara nog - jag är värd något så mycket bättre. Du har gett honom så många chanser men han vill inte ta dem.

2) När du har hamnat där så kan du få styrkan och orken att börja förbereda allt praktiskt runt omkring. Kolla nytt boende, få ett hum vilka chanser du har, hur lång tid det kan ta. Prata ned banken, fråga hur en bodelning kommer att påverka dig och din ekonomi. Få råd men även kanske ett lånelöfte. Osv..

Sen är du redo att leverera The Final Call. När det kommer att ske är det du som bestämmer. Du är i alla fall redo. Om du istället väljer att ta med honom på FR så är det också ett alternativ. Men du kommer att känna dig mer säker i ditt beslut och om utfallet inte blir det du hoppas på.

Jag har tyvärr gått i den klassiska kvinnofällan där jag låtit min man ta ett tyngre lass ekonomiskt och jag har hela vårt förhållande byggt upp mitt liv kring ett "vi" där det då är tänkt att vi ska vara ett par tills vi begravs under samma sten.
Nu måste jag se om mitt hus vad gäller kompletteringsutbildning, eventuellt söka ny tjänst, se över min ekonomi och sparande och också satsa på min egen hälsa och träning för att kunna landa relativt säkert om det blir skilsmässa. Jag vill inte bli ytterligare en i skalan av halvfattiga frånskilda bittra kvinnor utan vill kunna landa på fötterna och börja springa direkt.
När jag har det klart kommer jag att ta diskussionen med min man. Under tiden funderar jag på att ha en affär.

Anonym (när?)

Äldre 19 Oct 12:33

#43

Anonym skrev 2012-10-19 12:23:29 följande:

Yepp, efter gårdagens totalt misslyckade försök till sex när han inte ens fick upp den kom orden ur hans mun idag: Jag vill skiljas.

Han tror/vet att han kommer inte kunna ha sex med mig. Han har helt enkelt ingen lust.

Jag mitt dumma spån trodde ju någonstans att det skulle ordna sig. Att han skulle komma till insikt.. Liksom: Klart att jag kan ha sex med min fru! Det är ju inte direkt som om hon ber mig kapa av benen..

Men nej, han sa nyss att han känner att det inte kommer att ordna sig. så nu är man tydligen en ensamstående gravid kvinna i sina bästa år.. Eller nåt..

Snälla nån. Vilken chock! Hur resonerade han där? Hur mår du?

Anonym (när?)

Äldre 19 Oct 14:58

#47

de Robespierre skrev 2012-10-19 13:00:27 följande:

Du är nog inte ensam om att ha hamnat där. Man tror att det skall vara för evigt, att det onämnbara inte kan drabba en själv. Så händer det (behöver inte vara en möjlig skilsmässa) och det hela blir väldigt jobbigt.

Tänk dock på att om du startar en affär så finns det en risk att det hela går upp i turbofart. Om du blir påkommen så är chansen stor att du kan behöva flytta ganska omgående.

Jag vet. I mitt fall finns det dock bra möjligheter att se till att den förblir väldigt hemlig, vill inte ge mer detaljer än så. Om jag nu ens väljer det. Jag bygger just nu en realistiskt tidsplan för vad jag måste göra och när.

Anonym (när?)

Äldre 19 Oct 15:44

#49

Anonym (Lönlöst?) skrev 2012-10-19 15:28:03 följande:

Det låter som du har kommit rätt lång i ditt beslut. Det är nog det stora steget. Att bestämma sig för stanna eller lämna. Sen är det ju givetvis mycket av det praktiska som återstår att hantera.

Har du fortfarande dörren öppen för eventuella förändringar från din partners sida? Men det är kanske en minimal chans att det sker.

Min fru borde läsa den här tråden. Jag brukar skoja med henne och säga att det finns många kvinnor som skulle vara överlycklig över en man med min sexlust (och förmåga)

. Men hon tycker "alla män vill ju ha sex".

Ja, jag har kommit ganska lågt. Det har varit dödläge här hemma i snart tre år och det finns inget intresse från hans sida att förändra situationen. Jag har väntat och hoppats och bett och diskuterat och bönat och grälat om saken. Veckorna rusar på i mitt liv tycker jag, det är måndag och fredag och sedan har en vecka till gått och helt plötsligt har ett år gått. Jag sitter inte och funderar över de här frågorna varje dag i vanliga fall. Just därför är det ganska nyttigt att skriva om det för att göra bokslut över hur det är egentligen.

Jag håller absolut dörren öppen för en förändring från hans sida, men jag tänker inte sitta stilla och hoppas på att den ska komma. Jag ska forma livet till att bli som jag vill ha det, med eller utan honom. Han får själv bestämma den saken.

Klyschan är ju att "alla män vill ha sex hela tiden". *ven om jag förstår att det inte är så så gör just den där myten om den ständigt kåte mannen att det är ännu tyngre att bära att jag är ratad i mitt förhållande.

Anonym (när?)

Äldre 19 Oct 16:03

#51

Anonym (Lönlöst?) skrev 2012-10-19 15:58:56 följande:

Usch ja livet rusar på snabbt och livet för kort för att missa en viktig bit i livet som sex är (för en del av oss).

Ja antagligen är det värre för en kvinna att bli sexuellt ratad av just den anledningen. Men du (och alla andra kvinnor i samma sits) skall inte se det som det är fel på er. För i de flesta fall är det nog inte fel på varken utseende eller agerande i sängen utan felet ligger hos era partner. Men många kvinnor tror nog det dessvärre (är därför nyttigt för den egna självkänslan att testa och se att andra attraheras).

Jag tycker att det är enormt tungt att fundera över att separera. Jag har verkligen älskat min man och trott att det ska vara vi resten av livet. Men tanken på att vara 65 år gammal och se tillbaka på 30 års ouppfylld längtan efter att bli åtrådd är ännu tyngre.

Anonym (när?)

Äldre 21 Oct 17:08

#52

Då har jag försökt igen. Jag gillar väl nederlag eller något.
Vi hade en trevlig kväll här hemma igår, lagade mat tillsammans, drack gott vin, åt efterrätt, satt med var sin whiskey efteråt och pratade. Han gick och lade sig tidigare än jag, jag satt uppe och surfade porr en stund. När jag gick och lade mig såg jag att han låg och sov med värsta ståndet. Jag var kåt och berusad så jag bestämde mig för att överraska honom. Jag väckte honom helt enkelt genom att glida ner över hans stånd och börja rida honom.

Blev det något av det? Nej. Han bad mig inte sluta men man märker ju tydligt när någon inte är med på noterna utan är lite halvhjärtat oengagerad. Så jag klev av och låg och var dödligt kåt, frustrerad och ledsen istället.
Jag var dum i huvudet som ens försökte. Vad trodde jag egentligen?

Anonym (när?)

Äldre 22 Oct 10:14

#55

Anonym (Lönlöst?) skrev 2012-10-21 23:41:39 följande:

Men åhhh. Det där var ju väldigt sexigt. Hade älskat en sån överraskning. Har blivit väckt så någon gång och det var mycket uppskattat från min sida.

Förstår om du känner dig ledsen och besviken. Vet faktisk inte vad du skulle mer kunan göra för att få liv i din partner. Förutom att ge elchocker för att få honom att vakna upp möjligtvis

.

Det var väl korkat att väcka honom på det sättet. Jag kan i och för sig förstå att han inte nappade om han var trött och blev väckt. Men nu blev det ytterligare ett avvisande för min del och det börjar tära på mig. Jag luktar kanske illa eller är väldigt ful, jag vet inte.

När får det vara nog?

INNEHÅLL